två politiker

Livet som politiker

Hur är det att vara politiker och synskadad? Perspektiv har tagit tempen på två aktiva politiker för att höra vilka drivkrafter de har, men också hur det fungerar rent praktiskt att arbeta aktivt som politiker när man inte ser. Möt Kristina Adolfsson som sitter i kommunfullmäktige och Sten Arnekrans som sitter i två nämnder.

Kristina Adolfsson

”Jag är väl insatt i funktionshinderfrågorna”

Kristina Adolfssons hjärtefrågor är allas lika värde och den socialdemokratiska värdegrunden.
– Det är viktigt att alla finns representerade inom politiken för att kunna spegla en sann samhällsbild, säger Kristina Adolfsson (S).
text: Leonarda Arcidiacono foto: privat
Politikern Kristina Adolfsson bor strax utanför Skara tillsammans med maken och ledarhunden Poro. Hon har varit intresserad av politik så länge hon kan minnas.
– Redan när jag gick i grundskolan hade jag ett starkt intresse för politik, säger Kristina Adolfsson som i dag är 63 år.
Hennes stora politiska intresse och engagemang ledde till att hon 1998 blev aktiv politiker på kommunal nivå i Skara kommun. Hon sitter i dag i kommunfullmäktige och styrelsen för Centrumbostäder. Tidigare har hon suttit i tekniska nämnden samt i Barn- och utbildningsnämnden. Kristina Adolfsson är ordförande i SRF Skara-Götene, och sitter med i distriktsstyrelsen för Skaraborg.
Vid sidan av de förtroendevalda uppdragen arbetar Kristina Adolfsson som resurs på en skola med barn från förskoleklass upp till årskurs sex. Tidigare har hon arbetat med handikappfrågor på kommunen och som sekreterare inom äldreomsorgen.
– Jag halkade in på ett bananskal i skolans värld, det bara blev så och nu har jag varit där sedan 2014. Jag trivs och är glad att arbeta med barnen för de är spontana och frågar när de är nyfikna. Till exempel så frågar de mig hur jag gör vardagssysslor nu när jag är blind. Vuxna vågar sällan fråga fastän de säkert också undrar, men de är ofta rädda att trampa en på tårna.
Poro följer med Kristina Adolfsson till skolan och har ett eget rum under tiden hon arbetar. Han är hennes fjärde ledarhund.

Det var vid tjugotre års ålder som Kristina Adolfsson tappade synen helt. Detta på grund av en kuvösskada, något som var vanligt på femtio- och sextiotalet när barn föddes för tidigt och fick ligga i kuvös.
– Jag kunde aldrig ta körkort, synen var för nedsatt redan innan jag var tjugotre, berättar hon och fortsätter:
– Tekniken har gått framåt tack och lov, och i dag har man funnit nya lösningar för att förhindra den här typen av skador.
Förloppet då synen började avta gick förhållandevis snabbt. Det började i september månad och i december var synen helt borta. I år är det fyrtio år sedan Kristina Adolfsson förlorade synen.

Så länge hon kan minnas har hon haft en stark drivkraft och vilja att vara med och påverka politiskt. I dag deltar hon i den allmänna debatten och är på hugget i diskussioner som rör funktionshindrade.
– Jag är väl insatt i de frågorna och jag kliver självklart in, berättar Kristina Adolfsson, som upplever att det finns en underrepresentation av bland annat funktionshindrade i politiken.
– Meningen är ju att politiken ska spegla mångfalden i samhället, men jag tycker inte alltid det är så. Unga, gamla, nyanlända och funktionshindrade, alla bör finnas med och delta i att påverka beslutsprocesser som avgör hur vårt samhälle ska fungera.
Hon menar: engagerar man sig inte, kan man inte påverka. Hon poängterar att det inte går att komma i efterhand och säga att saker och ting inte fungerar som de ska, om man inte engagerar sig.
Färdtjänst och ledsagning är två viktiga områden för Kristina Adolfsson som hon ofta är med och diskuterar när de behandlas. Likaså när byggnader och gator planeras.
– För att folk ska reagera behöver vi som har funktionshinder, och är experter på området, delta i diskussionerna. Vi vet vilka behov som finns.
Som hjälpmedel använder Kristina sin iPad med talsyntes och sin vita käpp. Hon reser till och från arbetet med färdtjänst och ledarhunden Poro följer oftast med.
– Skara kommun gör så gott de kan för att hjälpa till, de mejlar till exempel alla dokument jag efterfrågar. Under våra möten hjälper de till och läser upp summerat innehåll, de har alltid försökt göra sitt bästa sedan 1998 då jag började arbeta mer aktivt inom politiken, berättar Kristina Adolfsson.
I Skara kommunfullmäktige finns nygjorda ledstråk. Lokalerna är nya och Kristina Adolfsson har varit med och påverkat i processen.
– Ledstråken är viktiga för oss blinda. Och det är lätt hänt att en okunnig person placerar annat på ledstråket. Ja, då är det kört – den fyller inte sin funktion. Därför är det viktigt att politiker som är väl insatta i frågan är med och påverkar, säger Kristina Adolfsson.

Sten Arnekrans

”Det finns ingen stoppålder”

Sten Arnekrans vision är att engagera sig – inte för egen vinnings skull, men för att ge andra uppfattningen: kan han, så kan jag.
– Vi bör ta vara på de erfarenheter som finns hos äldre, funktionshindrade, synskadade och blinda, säger politikern Sten Arnekrans (M), som själv har en grav synskada.
text: Leonarda Arcidiacono foto: privat
Han är moderat och har suttit i socialnämnden samt i övervakningsnämnden. Sten Arnekrans är i dag ersättare i fullmäktige och kandiderar till hösten 2022.
– I det kommande valet står jag på plats sju på partiets lista, berättar Sten Arnekrans som också suttit med i SRF:s distriktsstyrelse i Uppsala.
Vid arton års ålder hade Sten Arnekrans bildat sig en egen politisk uppfattning, därefter engagerade han sig som fritidspolitiker fram tills att han blev förtroendevald 2003.
Och trots att Sten Arnekrans fick en propp i synnerven vilket i sin tur lett till grav synskada, har han fortsatt att engagera sig politiskt. Han driver numera frågor som rör synskadade och andra funktionshindrade. Han anser att det är viktigt att funktionshindrade finns representerade i politiken.
– Funktionshindrade behöver också vara med och styra. Det är lätt hänt att man lägger den kategorin åt sidan annars, säger Sten Arnekrans och fortsätter:
– I det stora hela har mitt engagemang präglats av synskadan. Jag vill vara med och påverka så att mina kamrater inom synskadegenren har möjlighet att bli sedda på allvar. Jag är väl insatt och vet vilka behov som finns.

Det var 2017 som Sten Arnekrans tappade synen helt på vänster öga, och ett halvår senare blev det högra ögat gravt nedsatt. I dag har han två procent syn med det högra ögat. Han kan urskilja om det är soligt väder eller inte.
– Mörkblått blir svart för mig, och ljusblått blir vitt, men himmelens blåa färg kan jag se. Jag njuter till fullo när jag ser upp mot den blå himlen. Det är så vackert!
I sitt yrkesverksamma liv har Sten Arnekrans arbetat som förskolelärare och förskolerektor. Han är gift och har tre vuxna barn och sex barnbarn.

Funktionsnedsättningen gjorde det svårt att fortsätta inom förskoleyrket; förvisso var tanken ändå att bli pensionär och skriva böcker.
– Jag insåg under mitt sista arbetsuppdrag att kroppsspråket och ögonkontakten är jätteviktigt för mig. Speciellt när det kommer till kommunikationen med barn, detta lade jag även märke till i kontakt med mina barnbarn. Att inte kunna mötas med ögonen är en av de största utmaningarna för mig, berättar Sten Arnekrans.
När Stens högra öga började förlora synen uppstod ytterligare en utmaning: hans fru fick en stroke.
– Tanken var att hon skulle bli min ledsagare men det blev inte så. Det blev totalt stillestånd i ett halvår för oss. Men vi har fått lära om på nytt och bor nu i en handikappanpassad bostad.
De hjälpmedel som är till stor hjälp i vardagen är teknikkäpp och en liten inspelningsmaskin, ”en pratare”, som Sten Arnekrans har användning av i sina uppdrag.

– Jag har behövt informera både om hur man kommunicerar och kan vara till hjälp, det kan röra sig om att visa var jag ska sitta eller att hålla upp dörren, säger Sten Arnekrans som understryker att det fungerar jättebra för honom i Knivsta.
Han brukar upplysa föreläsaren i förväg om att han har en synskada och behöver extra hjälp. Till exempel att föreläsaren beskriver det som visas på stora skärmen tydligare än vanligt. Sten har också en iPad med talsyntes. När han ska upp till talarstolen behöver han få hjälp.
– Jag brukar inte ha ledsagare med mig men jag har min käpp och väst. Jag har alltid mörka glasögon oavsett väder och när folk ser mig i Knivsta på gatan vet de att där kommer Sten Arnekrans, politikern som inte skäms över sin synskada och som är oerhört aktiv.

Han ser det som sin uppgift att stå upp och föra diskussionen för att alla funktionshindrade ska få en självklar plats. Hans vision är att inspirera andra funktionshindrade att engagera sig.
– Ingen kommer och knackar dörr och säger: nu ska du göra det här. Det är en själv som måste ta klivet, säger Sten Arnekrans som också poängterar att oavsett om de äldre har funktionshinder eller inte, är det viktigt att deras kunskaper och erfarenheter nyttjas.
– Ju äldre vi blir, desto större risk är det att drabbas av ett funktionshinder, och erfarenheten är oerhört betydelsefull. Det kan inte bara vara 30-åringar utan den erfarenheten som ska uppfinna hur det ska gå till. Därför är det viktigt att fler engagerar sig, både unga och gamla, det finns ingen stoppålder, säger Sten Arnekrans.