"Jag vill kunna ta med min ledarhund"
Vart jag än ska så är min ledarhund ett hjälpmedel som låter mig vara självständig och aktiv. Att jag skulle ta mig någonstans utan honom är inte aktuellt. Ändå har det under mina år som färdtjänstresenär inte alltid varit självklart att han får åka med i bilen.
Ofta har det hänt att chauffören har avbrutit min körning innan jag har klivit in i bilen på grund av att de inte har velat ta med hunden. Utöver att det har känts kränkande har det även lett till kraftiga förseningar.
Det har till och med hänt att bilen har stannat vid mig och att chauffören har kommit fram för att säga att den inte tänker köra mig – och sedan åkt därifrån. Andra chaufförer har i stället bara passerat oss när de sett hunden.
Denna typ av bemötande leder till en väldig frustration – en frustration som ibland mynnar ut i ledsamhet. Det tar energi, som man inte alltid har så mycket av.
När färdtjänsten inte fungerar hämmar det en att leva så som man faktiskt kan leva. På väg till jobbet drabbades jag så ofta av förseningar att jag till slut bara struntade i det och började jobba hemifrån. Det är inte så att jag inte gör saker, men den här härdsmältan har fått konsekvenser. Jag började anpassa mig och ändra min dagsplan.
Jag jobbar på Synskadades Riksförbund och där finns en inbyggd förståelse för den här typen av problem. Jag vet inte hur det hade varit att jobba på en arbetsplats som inte har den här typen av djupgående insikt i hur synskadades vardag ser ut.
Jag brukar lite skämtsamt säga att det är en baggis att vara synskadad så länge man inte behöver använda färdtjänst. Men i februari 2025, när ett annat bolag tog över verksamheten i min kommun, började det bli bättre. Tryggheten i att oftare komma fram och komma i tid, utan att behöva tänka ”vad kommer hända den här gången?” gjorde under en period vardagen enklare. Men jag tog inte för givet att förbättringen skulle vara för alltid, och tur var väl det, för det nya färdtjänstbolaget ansökte nyligen om konkurs och verksamheten drivs nu av en konkursförvaltare.
Nu vet jag inte vad som händer. Kommunen har meddelat att det råder en underkapacitet på fordon och att man behöver boka dag för dag. Helst ska man inte ha tider att passa för det är högst oklart om man får en bil, det är så jag tolkar det. Redan bokade körningar finns kvar som innan. Hur framtiden kommer te sig återstår att se.
Det finns mycket man kan göra för att skapa en bättre kvalitet inom färdtjänsten, inte minst för oss ledarhundsförare. Jag har satt ihop en liten önskelista för insatser som skapar en fungerande färdtjänst.
Varsågod Sveriges kommuner och regioner, dessa tips är fritt fram att använda:
- Chaufförerna behöver kontinuerligt utbildas kring vad en tjänstehund är och vad som förväntas av dem. Rätt utbildning av chaufförer är även en nyckel till gott bemötande.
- Information och kommunikation är viktigt – både inom färdtjänsten och gentemot oss som ledarhundsförare. På så vis kan vi verka mer i samförstånd, och saker som fungerar mindre bra kan utvecklas till det bättre.
- Färdtjänsten behöver anpassa sin verksamhet utifrån behov och efterfrågan, med tillräckligt många djurbilar och insikt i vilka chaufförer som kan och inte kan köra djur.
