40 000 synskadade i krigsdrabbade Ukraina
Idag är det fyra år sedan Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina. Utöver de tiotusentals ukrainare som bragts om livet har långt fler skadats, många med kroniska funktionsnedsättningar som följd. De lever i en utsatt och ofta bortglömd tillvaro, skriver Arbetaren, som mött flera av de drabbade på plats i Ukraina.
– Jag kan inte acceptera att jag aldrig kommer att kunna se igen, säger Lyudmila Norets.
Hon är en av cirka 40 000 Ukrainare som fått en synskada till följd av kriget. För Arbetaren berättar hon hur det hände.
– På eftermiddagen tjöt flyglarmet. Kontoret låg på nedervåningen i ett bostadshöghus. Människor som befann sig högre upp i huset rusade ned till vårt kontor för att söka skydd. Vi trodde att vi var trygga där, säger hon.
Nio människor dödades när en raket träffade byggnaden. Fyrtiosju skadades, däribland Lyudmila. I början av 2025 fick hon ögonproteser.
– Det var möjligt tack vare att en ögonläkare i Kiev gjorde ett undantag och behandlade mig gratis, trots att jag är civil. Annars behandlar han endast veteraner, säger hon till tidningen.
Inte rädd för att dö, men för att få fler funktionsnedsättningar
Hon har fått viss hjälp, men oftast är insatserna inte till för civilbefolkningen, utan för veteraner. Militärer utgör majoriteten av de som har fått funktionsnedsättningar under kriget. De får mer stöd och högre ekonomisk kompensation än civila, men även de har en tuff tillvaro.
På ett center för blinda barn fick Lyudmila Norets 2024 delta i ett rehabiliteringsprogram. Hon fick vägledning i hur man använder vit käpp och hur man sköter vardagen som blind, men hon klarar sig inte själv. Många platser är inte anpassade för personer med funktionsnedsättning – även skyddsrum.
Om flyglarmet ljuder i Vyshhorod, vilket ibland sker flera gånger per dygn, söker Lyudmila och hennes make skydd i källaren i deras hus. De lever i ständig skräck för att huset ska träffas av en granat eller missil.
– Jag är inte rädd för att dö, men jag är rädd för att bli skadad och få fler funktionsnedsättningar, säger Lyudmila Norets till Arbetaren.
”Tillgänglig miljö är första steget ut ur depression”
Olena Akopian är rådgivare om funktionsrätt och tillgänglighet på Brovarys stadsförvaltning. Ibland får hon höra att det är fel tidpunkt att jobba med tillgänglighet, men hon håller inte med.
– Det är häpnadsväckande att höra när så många veteraner kommer hem med funktionsnedsättningar. Tillgänglig miljö är första steget ut ur deras depression, säger hon till Arbetaren.
Du som är prenumerant på Arbetaren kan läsa reportaget i sin helhet här (extern länk).