Blinda regionpolitikern Fredrik: ”Jag vill bidra”
Fredrik Stockhaus har varit politiskt engagerad sedan tonåren. I dag är han regionpolitiker i Västmanland, där han vill påverka samhällsutvecklingen och bidra med sina erfarenheter. Synnedsättningen innebär att han ofta behöver kämpa för att kunna delta på samma villkor som sina seende kollegor – och genom sin närvaro banar han väg för fler personer med synnedsättning att ta plats i politiken.
Fredrik Stockhaus har varit politiskt intresserad så länge han kan minnas. Som barn var det svårt att sätta ord på, i stället gestaltades det genom hans förmåga att starta diskussion och debatt. Att ifrågasätta och höra olika perspektiv hörde tidigt till Fredriks natur.
– Vi pratade mycket politik hemma, följde nyheter och tog ställning. Men det var egentligen bara jag som ganska tidigt blev föreningsaktiv.
Runt familjens middagsbord fick alla frågor och åsikter plats, och diskussionerna i barndomshemmet kom att ligga till grund för den politiska kompass som leder honom än i dag. Ett starkt rättvise- och jämlikhetspatos är uttrycket han använder för att ringa in det.
"Oj, en ung person – honom tar vi"
Att vägen skulle leda in i politiken för en person som Fredrik är föga förvånande, men det betyder inte att det har varit enkelt. Steget in i partipolitiken kom tidigt. Som tonåring gick han med i dåvarande Kommunistisk ungdom och i Vänsterpartiet och kastades snabbt in i ett första uppdrag.
– Det var väl lite ”oj, en ung person – honom tar vi”. Jag blev inslängd i någon nämnd där uppe i Hofors när jag var 18. Jag förstod väl inte jättemycket, men försökte göra så gott jag kunde.
Efter några år svalnade engagemanget i partiet, och under lång tid låg fokus i stället på civilsamhället, framför allt inom funktionsrättsrörelsen genom engagemang i US (då Unga Synskadade, i dag Unga med synnedsättning). När han 2014 flyttade till Västerås väcktes den partipolitiska drivkraften på nytt.
– Dels ville jag få ett nätverk i en ny stad, dels kände jag att det höll på att gå åt fel håll i samhällsutvecklingen, med ett råare klimat. Då kände jag att jag ville bidra igen.
Komplext och djupt meningsfullt arbete
Inför valet 2018 fick han frågan om att kandidera till regionfullmäktige i Västmanland. Han tackade ja, blev invald och är nu inne på sitt åttonde år.
Att vara regionpolitiker är ett uppdrag han beskriver som både komplext och djupt meningsfullt. Det rymmer allt från sjukvård till kollektivtrafik, kultur och regional utveckling, och att vara tillräckligt djupt insatt i så vitt spridda ämnen kräver mycket.
Men det är inte sakfrågornas svårighetsgrad som har varit den största utmaningen. Som blind politiker möter Fredrik Stockhaus återkommande hinder som andra sällan behöver tänka på. Han är invald som alla andra, men har helt andra förutsättningar än en partikollega med normativ funktionalitet.
– Det kan vara att möteshandlingar är producerade i ett otillgängligt format, att man har fotograferat text så att det bara blir bilder, eller att pdf:er är så dåligt gjorda att det inte går att orientera sig effektivt i dem. Det är rätt så vanliga problem, men när det fungerar bra så känns det jättebra. Det är ett spännande sammanhang och fruktansvärt lärorikt.
På varsin padda har alla regionpolitiker möjlighet att följa talarlistan, begära ordet och rösta. Men appen fungerar inte klockrent tillsammans med Fredriks Voiceover, vilket medför en del utmaningar.
När det är dags att hitta talarstolen är han beroende av att någon partikamrat ledsagar honom fram och tillbaka. Det kan vara stressande, både för honom själv och den som ledsagar, som kanske är näst på tur och behöver fokusera på sitt anförande. Även under pauserna kan det vara påfrestande att vara beroende av andra.
– Även om jag hittar i lokalen så kan det vara svårt att få kontakt med folk. Alla rör sig snabbt. Någon ska hämta kaffe, någon ska på toaletten och jag försöker hänga med i alla tvära kast. Man blir som en liten propeller som försöker hinna med allt.
Kämpar för bättre tillgänglighet
Att själv tillgängliggöra sin egen politiska miljö beskriver han som ett ständigt pågående arbete: att be om material i förväg, att påminna om tillgänglighet, att hitta egna lösningar.
– Det är ju inte optimalt, men det är lite så livet fungerar i övrigt också. Politiken avviker inte från samhället i den här aspekten. Det är samma otillgänglighet och samma delaktighetsproblem som finns överallt.
Just problem som dessa diskuteras i ett nytt nätverk för politiskt intresserade och aktiva, som Fredrik Stockhaus är initiativtagare till. Ett tjugotal personer har kontakt och träffas, diskuterar tillgänglighet, bemötande, utmaningar och strategier. Ska man som synskadad profilera sig på funktionsrätt, eller är det strategiskt bättre att låta bli, för att undvika att bli placerad i ett hörn? En återkommande fråga är deltagandet i de mer informella sammanhangen – mingel, pauser och sociala aktiviteter.
– Där blir man ju helt beroende av andra. Det kan till och med vara så att man behöver ledsagning av någon från ett annat parti, som man kanske nyss har haft en hård debatt med. Det är ju en speciell situation.
Banar vägen för andra
Synnedsättningen är inte bara ett problem, och de problem Fredrik upplever blir successivt bättre. Som folkvald politiker banar han vägen för andra synskadade att kunna ta plats i politiska rum och för funktionsrättsfrågorna i sig.
– Jag har ett ganska stort patos när jag debatterar funktionsrättsfrågor, och det är ju egentligen bara jag som kan dem ordentligt och kan tala av egen erfarenhet. Det gör att jag får en ganska stark position i de frågorna.
Nu står Fredrik Stockhaus inför möjligheten att ta ett större steg i politiken, som heltidspolitiker. Exakt vad det skulle innebära är han inte säker på.
– Det måste jag testa. Jag är mer nyfiken än målinriktad. Ibland måste man hoppa på ett tåg för att faktiskt veta hur det känns.
Om Fredrik Stockhaus
Gör: Utredare på Synskadades Riksförbunds rikskansli.
Ålder: 52 år.
Familj: Sambon Bjanka.
Viktigaste valfrågorna: Funktionsrätt, kollektivtrafik, regional utveckling.