Det hela började i mitten av förra året. Henrik, som använt färdtjänst sedan sena tonåren, skickade – som många gånger förut – in sin ansökan om förnyat färdtjänsttillstånd. För första gången någonsin fick han avslag som svar.

– När brevet kom och jag såg att de ansåg att jag inte hade väsentliga svårigheter att förflytta mig på egen hand kom paniken. Jag tänkte: hur ska jag klara mitt liv nu? säger han.

Säker på sin sak

Strax därefter blev han arg och sedan beslutsam. Under hela processen har han varit säker på sin sak: han har rätt till färdtjänst enligt lagens kriterier. Beslutet överklagades till förvaltningsrätten, som slog fast att Henrik har ”väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand” och gav honom rätt. Skånetrafiken valde att överklaga domen till Kammarrätten i Göteborg, som den 4 februari meddelade att de inte skulle ta upp ärendet. När regionen avstod från att gå vidare till Högsta förvaltningsdomstolen vann beslutet laga kraft. Efter 251 dagar utan färdtjänst kunde Henrik åter boka sina resor. 

Beslutet innebar en lättnad, men också en skakad tillit till samhället.

– Jag borde säga tack och vara glad, men jag har blivit så tillplattad av det här att jag inte känner för det. Det har påverkat min tillit till samhället att ha blivit behandlad på det här sättet.

Familjen fick bära konsekvenserna

Under månaderna utan färdtjänst blev familjen avgörande för att vardagen skulle fungera. För att Henrik skulle kunna komma till jobbet fick sambon köra en omväg på flera mil dagligen. Att få vardagspusslet att fungera satte press på hela familjen.

– Man blir trött. Tankarna upptas av det här och ibland tappar man lusten till annat. Det har varit en tuff period för oss.

Henrik, som till vardags även arbetar med färdtjänstfrågan i sin yrkesgärning, menar att processen blottlägger ett större problem: hur begreppet väsentliga svårigheter tolkas. I hans eget fall ansåg regionen att om han kan navigera på en sträcka, så kan han träna in alla andra sträckor han kan tänkas behöva. Det är enligt Henrik omöjligt.

Synskadades Riksförbund: Domen är principiellt viktig

Jimmy Pettersson är intressepolitisk handläggare på Synskadades Riksförbund. Enligt honom är varje fall som leder till beviljat tillstånd en seger. Främst för individen, men också för SRF som organisation. 

– Det visar att vårt krav på tydligare kriterier är rimligt, säger han.

Att en person som varit gravt synskadad i decennier förlorar sitt tillstånd borde enligt honom aldrig ske.

– Att regionen ens landar i den slutsatsen är skäl nog att förtydliga lagen. Vi kan inte ha en situation där helt självklara fall rutinmässigt hänskjuts till domstol.

Kortare tillstånd väcker oro

Henriks färdtjänst är nu beviljad igen – men bara i två år, från att tidigare ha gällt i fem. Motiveringen är att hans förmåga att resa kollektivt ska prövas på nytt. Det beskedet gör honom fortsatt orolig.

– Jag har tappat känslan av trygghet. Jag vet nu att den kan försvinna.

Resultatet är att han inte längre tar för givet att han kan arbeta fram till pensionen eller bo kvar där han känner sig hemma. Fallet har fått medial uppmärksamhet, något Henrik hoppas ska leda till förändring.

– Kanske kan det här bidra till att andra slipper hamna i samma situation, säger Henrik Eldh.