Felplacerades i särskolan – fick rätt diagnos som vuxen
Mattias Forsgren var inskriven i särskolan under hela sin skoltid. Först i vuxen ålder fick han veta att diagnosen utvecklingsstörning var felaktig, skriver Arbetarbladet.
När Mattias Forsgren började på Bodaskolan i Skutskär på 1990-talet placerades han i särskolan. Han hade hörselnedsättning, synnedsättning och problem med balansen. Tidigt fick han diagnosen utvecklingsstörning – en diagnos som senare skulle visa sig vara felaktig.
– Jag brukar tänka att om alla säger att du är en idiot så tror du till slut att du är en idiot. Därför tog det så lång tid för mig att fundera på det, förklarar Mattias Forsgren för tidningen.
Påverkad skolgång
Under låg- och mellanstadiet gick han delvis i en vanlig klass, men var inskriven i särskolan och hade stöd av speciallärare och assistent. Någon ordentlig utredning av hans faktiska behov gjordes aldrig.
På högstadiet placerades han i en särskoleklass och separerades från sina tidigare klasskamrater. Föräldrarna kämpade för att han skulle få vara med på fler vanliga lektioner, men trots det fick han bara läsa vissa ämnen tillsammans med övriga elever.
På mediaprogrammet i Gävle under gymnasiet upplevde Mattias att undervisningen ofta var för enkel och att han inte fick samma möjligheter som andra elever. Han började vid den här tiden ifrågasätta diagnosen utvecklingsstörning och efter en utredning inom habiliteringen i Tierp fick han diagnosen autism. Detta satte svårigheterna som Mattias haft genom livet i ett nytt ljus.
– Hade skolan tagit sitt ansvar när mamma och pappa önskade saker hade jag säkert gått i vanlig skola, säger han.
Tiden efter skolan
Efter gymnasiet läste Mattias Forsgren in kurser på Komvux och Färnebo folkhögskola för att få behörighet till vidare studier, då betygen han fått med sig från särskolan inte var tillräckliga för fortsatta studier eller jobb. Han valde att anmäla det som hänt honom till Skolinspektionen, som gav honom rätt. Älvkarleby kommun bad därefter om ursäkt. Mattias menar att erfarenheterna från skoltiden fortfarande påverkar honom, men att han har gått vidare.
– Jag mår bra men har haft ångest kopplat till det, men även främst på grund av mobbningen jag fick utstå på gymnasiet.
Idag arbetar Mattias Forsgren på ett skivbolag i Stockholm. Han hoppas att hans erfarenheter kan hjälpa andra och att skolan i dag är bättre på att se varje barns individuella behov.
Prenumeranter på Arbetarbladet kan läsa hela texten här (extern länk).