Fick fel diagnos - missade behandling av plötslig hörselnedsättning
Tiina Nummi-Södergren är blind men har kunnat orientera sig med hjälp av hörseln. En dag drabbades hon av plötslig hörselnedsättning – något läkarna på akutmottagningen missade.
– Det var en riktig blunder, säger Tiina till Synskadades Riksförbund.
Hörsel och syn är centrala för kommunikation och orientering. Tiina Nummi-Södergren, som varit blind sedan tidig ålder, har kunnat orientera sig med hjälp av ljud som reflekteras från väggar och tak, omgivningsljud från människor och fordon samt ljudsignaler. När hörseln plötsligt försämrades förändrades allt.
För två år sedan slog det plötsligt lock för höger öra följt av brus och tjut. Tiina drabbades av yrsel och kunde inte stå på benen. Trots akut vårdkontakt avfärdades besvären som en övergående infektion. Efter ytterligare undersökningar via vårdcentralen blev det klart att Tiina drabbats av ”plötslig hörselnedsättning” med ett försämrat balanssinne till följd.
Kunde ha botats med kortison
Både Tiina och Inger Uhlén, konsultläkare i Dövblindteamet i Region Stockholm, betonar vikten av snabb vård vid ett sådant tillstånd. En plötslig hörselnedsättning kan ibland motverkas genom att man får kortison inom 36 timmar.
– Det är inte säkert att det hade hjälpt men det är någonting jag är ganska upprörd över, att de inte skickade mig till en specialist, eftersom jag inte ser någonting. Läkaren sa att hörseln skulle komma tillbaka inom en vecka men det gjorde den inte, säger Tiina Nummi-Södergren och fortsätter:
– I början var det kaos och jättejobbigt. Flera föreslog att jag kunde vänta ett halvår och se om hörseln skulle komma tillbaka men det är lång tid när man har ett jobb, privata åtaganden och är mitt i livet. Jag satte snabbt igång kontakten med Rosenlunds hörselrehab, de är duktiga på syn- och hörselproblem i kombination, sedan bad jag om att få träffa Dövblindteamet. Stödet jag har fått är ovärderligt.
Återfått förmågan efter långvarigt stöd
Tack vare regelbundet och långvarigt stöd har Tiina delvis återfått förmågan att orientera sig på arbetet, i trafiken och naturen. Hon har också haft hjälp av en sjukgymnast och en så kallad Cros-apparat. Den skickar via en mikrofon på det skadade örat över ljud till det friska örat. Det blir lättare att uppfatta ljud men svårare att lokalisera ljudkällan.
Däremot ser vardagen lite annorlunda ut än vad den gjorde innan hörseln försvann. Tiina undviker platser med hög musik och att gå ensam i köpcentrum av oro att gå vilse. Resor med allmänna kommunikationsmedel har också blivit svårare.
– Jag måste planera mer eftersom jag behöver ledsagare. Förr kunde jag göra saker hyfsat spontant men det fungerar inte längre. Jag hör inte alltid trafiksignaler eller om jag ens frågar någon något i bullriga miljöer. Jag måste lita på att ledarhunden visar en stolpe. Man blir tröttare av allt. Hörseln är väldigt utmanad, säger hon.