När Christer var tio år fick han diagnosen retinitis pigmentosa, en ärftlig ögonsjukdom som gör att synfältet gradvis krymper. Genom åren har han sett allt mindre av matcherna men kärleken till hockeyn består.

När HV71 tog sitt första SM-guld 1995 kunde han se Johan Lindbom ute på isen men inte detaljerna i målet han gjorde. I dag har synen försämrats så mycket att han inte ens kan se en person som står en meter framför honom. Men det är inte bara till ondo, berättar han för Sportbladet.

– De senaste åren har det varit en fördel att se dåligt. För HV har varit så jävla dåliga.

RP har försämrat synen, men inte kärleken till laget

Trots att synen fortsätter att försämras har han bestämt sig för att inte gräva ner sig i situationen. Numera går Christer ofta på hockey tillsammans med vännen Johan Clasén, 53, som hjälper honom att hitta rätt i arenan och berättar om det som händer på isen. Med sig har han också sin vita käpp, som han kallar för ”Speja”.

– Utan Johan skulle jag inte kunna gå. För två år sedan började jag tappa mycket syn, och jag har alltid bett om hjälp men snurrat runt mellan lite olika personer. Men de andra var inget bra, de kunde lämna mig, så nu går jag med Clasén, säger han.

Christer känner igen många av människorna omkring sig på rösten och beskriver gemenskapen på läktaren som en familj. Många vet att han har en synnedsättning, men bemöter honom som vem som helst.

– När jag ser lite vilsen ut kommer folk fram och frågar om jag behöver hjälp. Jag känner inte alla, men alla känner mig. Det är jävligt konstigt men så är det, säger han till Sportbladet.

Du som är prenumerant kan läsa hela reportaget här (extern länk).