Kenneth blev blind över en natt – saknar fortfarande stöd av kommunen
För ungefär ett och ett halvt år sedan blev Kenneth Carlsson i Kalmar blind över en natt på grund av en inflammation i synnerverna. Sedan dess har han och hans familj kämpat för att få rätt stöd av kommunen.
Vi berättade om Kenneth för första gången i början av året. Hans situation beskrevs då i P4 Kalmar som en mardröm. Kenneth kunde hjälpa till med disken, men mer än så klarade han inte av.
Familjen hade ansökt om stöd enligt LSS, men fått avslag. Erbjudandet om hemtjänst motsvarade inte den typ av hjälp familjen behövde. En gång per vecka fick Kenneth träffa sin synpedagog. Dessutom hade familjen en stor fråga hängande i luften: Hur kunde det bli så här? I det skedet fanns inga tydliga svar på varför Kenneth plötsligt blivit blind.
Först i april i år fick Kenneth en kontaktperson. Nu utreder kommunen om han har rätt till boendestöd. Fortfarande saknas stöd för att familjens vardagliga liv ska fungera. Att det har tagit så lång tid för kommunen att få igång stödmaskineriet är enligt SRF:s förbundsjurist Anna Quarnström anmärkningsvärt.
– Våra lagar ska fungera så att den som behöver stöd får det. Skyndsamt. Kenneths fall visar med tydlighet hur långt ifrån den ambitionen vi har kommit. Kenneth har fått stöd trots kommunens hantering – inte tack vare den. Anhöriga och ideella organisationer har blivit viktigare när samhällets stöd allt oftare brister, säger hon.
När P4 Kalmar i januari intervjuade kommunen om Kenneths situation fick de till svar att enskilda fall inte kommenteras. Kenneth önskar att kommunen, med den kunskap de har, hade tagit ett större ansvar för att vägleda honom.
– Det känns som att jag blir inlåst i ett stort rum där det är kolsvart och att jag inte får någon hjälp för att jag är en börda för samhället, sa han då.
Fick stöd först efter juridisk hjälp från SRF
I april rapporterade P4 att Ola Olander, Kenneths svärfar, hämtar upp Kenneth ett par gånger per vecka för att träna tillsammans. Efteråt tar de tid för att fika eller handla något som Kenneth behöver. Det betyder jättemycket för Kenneth, men visar också på en systematisk kollaps där närstående tar ansvar över grundläggande livslogistik, som samhället egentligen ska stå för.
Det skulle dröja 1,5 år från det att Kenneth fick sin synnedsättning till att han för första gången fick träffa en kontaktperson utsedd av Kalmar kommun – en insats som enligt Synskadades Riksförbunds jurist Anna Quarnström borde kicka in inom en vecka vid en personlig kris likt Kenneths. En kontaktperson är en vanlig medmänniska avsedd att bryta isolering i hemmet och i umgänge med denne kan Kenneth nu fyra gånger per månad komma ut på promenader eller ta en fika på stan.
I samma veva som Kenneth började träffa sin kontaktperson fick familjen ett samtal från kommunen om att de avsåg att utreda rätten till boendestöd. Båda dessa framgångar kom först efter att Synskadades Riksförbund lagt juridiska resurser på att hjälpa Kenneth. Det juridiska stödet har gjort en enorm skillnad i en väldigt byråkratisk vardag, berättar Kenneths fru Sofie Thörning.
– Jag vet inte om jag hade klarat så mycket längre på egen hand, säger hon till P4 Kalmar.
Kritisk till kommunens bristfälliga information
Att det tog så lång tid och var så krångligt för familjen, är något som förbundsjurist Anna Quarnström ställer sig kritisk till. Det mest anmärkningsvärda är enligt henne att familjen inte har fått information om vilka insatser som kommunen erbjuder.
– Det framstår som en spretig organisation där ingen har helhetsuppdraget och att det blir mycket passningar åt det ena och det andra hållet, säger hon till P4 Kalmar.
När radiokanalen återigen möter kommunen blir svaret även denna gång att de inte kommenterar enskilda ärenden. Däremot förtydligar de sitt åtagande när de får frågan om i vilken grad det är kommunens uppdrag att informera om vilka insatser som man kan erbjuda.
– Kommunen har en ganska hög serviceskyldighet. Socialtjänsten ska arbeta för tillgänglighet och förebyggande. En del av tillgängligheten är att informera vad man kan få för hjälp enligt sina behov. Det är alltid individuella behovsprövningar, men en viss serviceskyldighet ingår, säger Johanna Hallström, verksamhetschef myndighet på omsorgsförvaltningen på Kalmar kommun.
Hon tycker att organisationen fungerar bra rent allmänt, men uttrycker också att det finns risker i stora kommuner, som Kalmar, där man ofta organiserar sig i två samarbetande förvaltningar.
– Det medför en inbyggd risk i att hamna mellan stolarna. Då är det upp till kommunerna att se till att man överbryggar den risken. Det ska inte vara den enskildes ansvar hur kommunen har organiserat sig, säger hon i P4 Kalmar.
Fallet brister i dokumentationen
P4 Kalmar rapporterar om ytterligare punkter där kommunen brustit i sitt hanterande, och det rör dokumentationen. Av alla de gånger då familjen har varit i kontakt med kommunen rörande stöd enligt SoL (Socialtjänstlagen) finns det fram till april i år ingenting nedskrivet. Inga anteckningar, inga beslut, inga journaler. De gemensamma möten, telefonsamtal och hembesök som skett är med det osynliga. Detta kan bero på att man inte har uppfattat familjens kontakt som en ansökan om hjälp och att det därför aldrig definierats som ett ärende.
– Att man inte har tolkat det som ett ärende, inte utrett och inte diariefört försvårar för den enskildes rättssäkerhet och för transparens i ärendet, säger Anna Quarnström, som även passar på att för P4 Kalmar förtydliga att det ska räcka med ett samtal för att bli klassad som ett ärende.
Enligt kommunen är det sedvanligt att hembesök dokumenteras gällande vilka som varit med och vad som framkommit under mötet.
Vi fortsätter att rapportera om Kenneths fall framöver.