Lamporna släcks – samtalet börjar
Förra helgen öppnade Café Mörkrost under Kulturnatta i Göteborg – en fikastund där vårt göteborgsdistrikt bjöd in allmänheten till att möta synskadade medlemmar för ett samtal i mörker.
– Vi tycker att det är viktigt att nå ut till allmänheten och berätta vad det innebär att vara synskadad. Inte bara om problem, utan även om glädje. Folk upptäcker sidor hos sig själva och andra som de inte hade väntat sig och det är berikande, säger Anton Quarnström, kanslichef och intressepolitisk handläggare på SRF Göteborg.
Det är inte första gången distriktet använder mörkläggning som medel för att skapa förståelse för synskadades situation. Det är ett vedertaget sätt att arbeta intressepolitiskt och även mot allmänheten. Genom att stryka ett sinne och ge deltagarna samma förutsättning i samtalet händer något väldigt speciellt, vittnar Anton Quarnström.
– Genom det här skapar vi större en förståelse kring färdtjänst, ledsagning och sparkcyklar som blockerar trottoarer för våra medlemmar, men samtalen lyfter också frågor om hur man som synskadad har det och hur man som allmänhet kan erbjuda hjälp.
Fick stoppa folk i dörren
Café Mörkrost skedde även under förra årets Kulturnatta och blev en succé med över 80 besökare i den lilla medlemslokalen.
– Vi fick säga nej till folk i dörren. Hela åldersspannet, från unga till gamla, besökte oss, säger Linda Bergsängel, verksamhetsutvecklare och utbildare på distriktet.
I år letade SRF Göteborg efter en större lokal. Då det gick inte att få tag på ett bra centralt alternativ landade man i Gamlestaden. Det ledde till ett minskat tryck, men inte nödvändigtvis en mindre påverkan. Bland de deltagare som kom fanns både tillgänglighetskonsulenter och studenter som i framtiden kan komma att arbeta nära personer med synnedsättning.
– Jag berättade om mig själv, hur jag blev synskadad och hur det är att leva med en synnedsättning, om ledsagning och färdtjänst, säger Christina Järås, medlem i SRF Göteborg och en av deltagarna.
– Den här typen av aktivitet ger möjligheten att berätta om oss och vår vardag, säger hon.
Ett steg bort från det pekpinnepedagogiska
Berättelserna mottogs med lustfylldhet och nyfikenhet, berättar Anton Quarnström.
– Det är fint att det blir så när man tar ett steg bort från det pekpinnepedagogiska och låter folk söka upp oss, men det var synd att det inte blev samma tryck som förra året. Jag gläds särskilt åt att medlemmar engagerade sig.
Han har högt flygande drömmar om hur man kan ta konceptet vidare genom att hålla sig i centrala stan och öppna upp dörrarna för allmänheten, kanske genom ett samarbete med ett befintligt café eller att tillfälligt öppna verksamhet i en pop-up-lokal.
– Vi ska vid fler tillfällen erbjuda liknande saker. Det är meningsfullt för våra medlemmar att få prata med allmänheten om sina förutsättningar och visa hur det är att ha ett sinne struket, säger Anton Quarnström.