Ny forskning sätter siffror på digitala hinder för äldre synskadade
Att digitaliseringen skapar hinder för många äldre synskadade är inget nytt för oss på Synskadades Riksförbund. Det märks både i mötet med medlemmar och i verksamheter som Digitala barnbarn. Nu sätter en ny svensk studie siffror på flera av de svårigheter och stödbehov som många personer med synnedsättning redan beskriver.
Betala räkningar, använda e-legitimation, ha kontakt med vården eller hitta viktig information. I takt med att allt fler delar av vardagen blir digitala ökar också kraven på att kunna använda internet.
Men för äldre personer med synnedsättning finns det hinder som kan göra det svårare att vara delaktig i det digitala samhället.
Det visar en ny svensk studie om digitalt utanförskap bland personer med synnedsättning. Studien är gjord av Tove Söderberg, Susanne Gustafsson och Isabelle Andersson Hammar och har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Disability and Rehabilitation: Assistive Technology. Forskningen har också uppmärksammats av Habilitering & Hälsa i Västra Götalandsregionen.
Många använder internet – trots svårigheter
I studien bjöds 948 personer mellan 65 och 75 år, registrerade vid fyra syncentraler i en större svensk region, in att svara på en enkät. 413 personer deltog.
Av deltagarna använde 77 procent internet. De vanligaste användningsområdena var att söka information, hantera e-post och använda e-legitimation.
Men internetanvändningen var inte problemfri. Bland de internetanvändare som besvarade frågan om svårigheter uppgav 63 procent att de tyckte att internet var svårt att använda. Det handlade bland annat om svårigheter att navigera, störande design och innehåll samt bristande kunskaper.
Forskarna undersökte också deltagarnas upplevelse av att vara en del av det digitala samhället. Av dem som svarade på frågan uppgav 21 procent att de inte kände sig digitalt delaktiga.
Två av tre uppgav behov av stöd
Behovet av stöd var stort. Av de 362 personer som besvarade frågan uppgav 67 procent att de behövde stöd för att använda internet.
En del efterfrågade mer utbildning eller strategier för att kunna använda de tjänster de var intresserade av. Andra behövde bättre anpassningar av sin utrustning eller mer utbildning i de hjälpmedel och anpassningar som de redan hade.
Forskarna lyfter fram att hjälpmedel och olika strategier är viktiga, men att det också behövs större fokus på träning, repetition och information som är anpassad efter personens erfarenheter och kunskaper.
Tove Söderberg, studiens försteförfattare och synpedagog vid syncentralen i Göteborg, betonar i en intervju med Habilitering & Hälsa att det inte räcker att exempelvis ställa in en telefon så att den går att använda med förstoring eller röststyrning. Personen behöver också få möjlighet att träna flera gånger på det hen själv vill kunna göra.
Digitala barnbarn bygger på individuell träning
Resultaten ligger nära de erfarenheter vi på Synskadades Riksförbund har. Behovet av tid och individuellt stöd är också centralt i Digitala barnbarn, en utbildning där äldre synskadade får lära sig mer om digital teknik tillsammans med yngre synskadade.
Utbildningen utgår från vad varje deltagare själv vill och behöver kunna göra. Det kan handla om att använda en smarttelefon eller dator, lära sig olika appar eller bli säkrare på de hjälpmedel som gör tekniken tillgänglig.
Varje deltagare erbjuds 16 timmars individuell utbildning och kan träffa sin utbildare vid upp till åtta tillfällen. Det ger möjlighet att lära sig i sin egen takt och återkomma till sådant som känns svårt.
För Jessie blev stödet avgörande
En av dem som deltagit i Digitala barnbarn är Jessie Vissinger. Hon hade använt datorer under sitt yrkesliv, men när synen försämrades blev det allt svårare att ta del av digital information.
– Företag och myndigheter har infört fler digitala tjänster, och tycks ta för givet att äldre synskadade ska få hjälp av anhöriga. Men ibland finns det inga anhöriga. För mig blev räddningen Digitala barnbarn och Johannes.
Jessie matchades med Johannes, som är blind och har ett stort intresse för teknik. Tillsammans arbetade de bland annat med VoiceOver och olika appar. Jessie lärde sig att få notiser och mejl upplästa i telefonen och berättade efter utbildningen att hon inte längre var rädd för att missa viktig information.
Ansvaret kan inte ligga på individen
Samtidigt är digitalt utanförskap inte ett problem som kan lösas enbart genom att den enskilde blir bättre på teknik.
Forskarna framhåller att ansvaret för digital tillgänglighet inte får läggas på individen. När nya digitala tjänster utvecklas behöver samhället prioritera tillgänglighet. De pekar också på behovet av synrehabilitering som ger människor kunskap om anpassningar och hjälpmedel, stöd i att använda dem och möjlighet till regelbunden träning.
Det blir allt viktigare när fler delar av samhället digitaliseras. För möjligheten att använda internet handlar inte bara om teknik. Det handlar också om att kunna sköta sin vardag, ta del av information och vara delaktig i samhället på sina egna villkor.