Punktskrift föreslås bli immateriellt kulturarv
Punktskriftens betydelse sträcker sig långt utanför läsning och skrivande. Nu vill vi på Synskadades Riksförbund, Riksorganisationen Unga med Synnedsättning och Förbundet Sveriges Dövblinda att skriftspråket ska få en plats i Sveriges nationella förteckning över immateriella kulturarv. Den 30 oktober skickade vi in vårt förslag.
Förslaget som lämnades in i slutet av oktober gäller inte bara punktskriften som skriftsystem, utan också själva användningen. På så sätt är den i allra högsta grad en kultur, som ständigt utvecklas genom att människor använder skriften i vardagen och delar erfarenheter med varandra.
”Jag tänker i punktskrift”
I underlaget finns personliga berättelser från punktskriftsläsare i olika åldrar. Fredrik Stockhaus uppger att han tänker i punktskrift och beskriver hur den har följt honom genom livet och påverkat hans kärlek till det skrivna ordet. För honom hjälper punktskriften även i kulturutövning: för att skriva sångtexter och ta del av andras. Den är också ett arbetsredskap för att läsa möteshandlingar, skriva anföranden och göra anteckningar i hans uppdrag som regionpolitiker.
För Ther Tomma gjorde punktskriften det möjligt att läsa tillsammans med andra elever i klassrummet. Den gav stöd i svenska, stavning och matematik. För Lisa Ly har den gett tillgång till utbildning och gjort det lättare att uppfatta språkets nyanser och ordens stavning.
Håkan Thomsson berättar i underlaget om hur elever på Tomtebodaskolan skrev meddelanden, gjorde kartor och märkte upp spel. Punktskriftsmärkta kortlekar gjorde att seende och synskadade kunde spela tillsammans och med andra punktskriftsläsare kunde han spela korrespondensschack.
Oro för bristande undervisning
Möjligheterna att lära sig punktskrift varierar. Många söker sig till SRF:s kurser eftersom undervisningen på syncentralerna är så gles att det kan vara svårt att komma vidare. I skolan riskerar elever att få talsyntes i stället för den punktskriftsträning de behöver. Ther Tomma berättar i underlaget hur den egna läsutvecklingen stannade av när möjligheterna att öva minskade och kopplar det till upplevda svårigheter med stavning som finns kvar än i dag.
Synskadades Riksförbunds kurser är en viktig del av arbetet med att föra punktskriften vidare men lärandet sker också mellan människor, i relation till varandra. Håkan Thomsson berättar hur hans mamma lärde sig punktskrift för att de skulle kunna brevväxla när han gick på Tomtebodaskolan. Andra beskriver hur vänner tipsar varandra, läser tillsammans och delar knep för att bli bättre på att läsa och skriva.
Den här bredden är vad organisationerna vill uppmärksamma med sin ansökan. Punktskriften är så mycket mer än bokstäver. Den föder erfarenheter och traditioner som förs framåt av människor. Därför menar SRF, US och FSDB att punktskriftskulturen hör hemma i Sveriges förteckning över immateriella kulturarv.
– Jag vågar inte säga hur snart vi vet om punktskriften valts in, men det finns en stor chans att vårt förslag går igenom då punktskriften redan kommit in i andra länder. Om vi går vidare, så kommer vi förmedla det, och om vi får avslag, så kommer vi försöka igen, säger Anders Ziethén, intressepolitisk handläggare på Synskadades Riksförbund.