Steg för steg mot ett nytt jobb
För Anders Olsson har Synskadades Riksförbunds kurs Rehabilitering till arbete blivit ett avgörande steg efter att synnedsättningen tvingade honom att lämna arbetslivet. Från att tidigare knappt kunna öppna ett mejl har han genom kursen, som medfinansieras av Europeiska socialfonden, tagit stora steg mot ökad självständighet. På köpet har han fått tillbaka den gemenskap som han länge saknat.
Vid 56 års ålder sitter Anders Olsson framför en dator och försöker lära sig att arbeta obehindrat. Han läser mail, söker jobb och får assistans av sambon där det behövs. En stor del av Anders resa framåt är att bli mer självständig. Hans slutliga mål: att få ett nytt jobb. Efter ett helt yrkesliv som kock, servitör och bartender är han för första gången arbetslös.
– Det västa är att inte ha någonstans att gå till. För mig som aldrig tidigare har varit arbetslös är det väldigt konstigt att inte gå upp till jobbet på måndagen och ha känslan av att ta helg på fredagen.
De senaste 34 åren har han tillbringat på samma skola, där han arbetade som kock och kökschef. Den långa karriären tog ett abrupt slut när arbetsgivaren ansåg att Anders, på grund av sin synnedsättning, inte kunde arbeta kvar. Det är nu ungefär ett år sedan blev han uppsagd. Då hade han först varit sjukskriven under en längre period och därefter arbetstränat i nästan ett och ett halvt år. När den möjligheten tog slut fanns det ingen tjänst att gå vidare till.
– Jag hade jobbat på samma skola under så lång tid. Jag kunde min arbetsplats. Men de hade sina regler, som hade med säkerhet och grejer att göra. Så så blev det.
Själv kände han sig inte inkapabel, han höll ju på att rehabiliteras. Allt skulle bli bättre med tiden och dessutom kunde han med hjälp av sin höga kompetens och långa yrkesgärning fortfarande genomföra många av sina arbetsuppgifter.
Nådde en gräns – synnedsättningen började märkas i vardagen
De senaste tio åren har synen blivit markant sämre. Först fick han sluta cykla. Körkortet hade han förlorat långt tidigare. Synfältsbortfallet gjorde det allt svårare att upptäcka det som kom från sidorna och hemma märkte sambon att han inte längre hittade saker på samma sätt som tidigare.
Trots det har synförsämringen inte varit särskilt omvälvande. Anders har levt med glaukom sedan födseln och har alltid vetat att synen skulle bli sämre med åren. I precis samma ålder som Anders egen pappa var när synförmågan blev begränsande var han själv.
– Det går nästan på samma år när han fick sluta på sitt jobb på grund av glaukomen som vi har, säger han.
Med jobbet försvann rutinerna, gemenskapen och känslan av tillhörighet. Och dessa värden i livet är något som Anders steg för steg försöker ta tillbaka. Nu handlar mycket om att hitta nya vägar framåt.
”Man får mycket idéer av varandra”
En av dessa vägar är Synskadades Riksförbunds projekt Rehabilitering till arbete som medfinansieras av Europeiska Socialfonden. Anders påbörjade kursen i maj och känner redan att den har utvecklat honom.
Under den första veckan bodde deltagarna tillsammans på Almåsa Havshotell. Därefter har gruppen fortsatt att träffas digitalt. Där möter han människor som delar många av hans erfarenheter av att leva med synnedsättning.
– Man får mycket idéer av varandra. Man kan prata på ett annat sätt än vad man kan med personer som inte har erfarenhet av synnedsättning. Det finns en stark förståelse.
När han kom till kursen hade han knappt använt dator. Nu använder han VoiceOver i telefonen, kan läsa och svara på mejl och deltar i digitala möten.
– Det är som att börja om skolan på gamla dagar, säger han och skrattar.
Men trots den skämtsamma tonen ligger där mycket allvar bakom, för det är mycket att lära. Det som skiljer sig från att gå i skolan är att kursen till stor del bygger på att återerövra förmågor man redan har, men som är svåra att nå efter synnedsättningens inträde i livet. Kursen har öppnat dörren till en värld av hjälpmedel som han inte visste fanns: appar som hjälper honom att orientera sig, nya tekniker för att använda mobiltelefonen och den vita käppen, som gör det lättare att ta sig fram självständigt.
– Man kan se det som att kursen har fått mig att gå från förskoleklass till kompetens av att gå i mellanstadiet synskademässigt, mot vad jag kunde innan.
Små delmål mot självständighet
Steg för steg har självförtroendet vuxit och nya mål har satts upp. Det handlar inte om stora drömmar eller dramatiska förändringar. Han vill kunna gå själv till sin syster som bor en bit bort, orientera sig tryggare i närområdet och söka jobb utan att vara beroende av hjälp från andra. Det är små delmål mot självständighet som han i längden hoppas ska bidra till en framtid i arbete.
Anders Olsson söker idag allt från lokalvårdsjobb till arbete med barn. Konkurrensen är hård och han vet att arbetsmarknaden är tuff. Det som driver honom är viljan att bidra.
– Min högsta dröm, om jag ska vara ärlig, är att få ett nytt jobb. Jag vill komma ut och få tillbaka känslan av uppskattning och att göra nytta. Kursen har stärkt min personlighet, säger han.