Sabine bor i Oldenburg och har sedan 2018 assistans via en personlig budget som gör det möjligt att själv anställa assistenter. Hon får stöd med allt från vardagsbestyr till ideella uppdrag, fritid och samhällsengagemang, och har dessutom rätt till taxiresor.

När hon får höra hur lite stöd synskadade får i Sverige reagerar hon starkt.

– Det är ju ingenting, alla borde ha rätt till ett självbestämt liv och avgöra hur många timmar de behöver per månad för att hantera vardag, ta sig till olika platser, ha hobbies, ideella uppdrag och fritid! säger Sabine Görg i en intervju med Assistanskoll.

Svenska synskadade får allt mindre stöd

I Sverige går utvecklingen åt motsatt håll. Ledsagning beviljas mer sällan, i mindre omfattning och är ofta förenad med avgifter. Många får bara stöd för att "bryta isolering", medan andra nekas helt, trots stora behov. Färdtjänsttillstånd dras också in i allt högre grad.

– Jag hör allt fler beskriva sig som andra klassens medborgare. En frustration att inget görs och att lidandet osynliggörs. För många innebär det också att man känner sig som en belastning för anhöriga, vänner och arbetskollegor säger Anna Quarnström, jurist på Synskadades Riksförbund.

Många får idag bara ledsagning för enklare ärenden eller promenader – inte för samhällsengagemang, rekreation eller sociala aktiviteter.

– En medlem har beskrivit det som ”det känns som att man rastas”. Och vi på Synskadades Riksförbund har konstaterat att såväl husdjur som interner har bättre rätt till utomhusvistelse i lagstiftningen, säger Anna Quarnström.

SRF menar att det krävs en ny lag som garanterar tillgång till ledsagning, färdtjänst och stöd på individens villkor, utan avgifter och med verkligt självbestämmande.

Läs intervjun med Sabine Görg (extern länk)

Läs Anna Quarnströms svar (extern länk)