Ungdomar med funktionsnedsättning rör sig mindre än kamraterna
Tonåringar med funktionsnedsättning deltar mer sällan i organiserad idrott än jämnåriga utan funktionsnedsättning – något som riskerar att få långsiktiga hälsokonsekvenser. Det visar en ny studie från GIH, Gymnastik- och idrottshögskolan.
Bara 19 procent av ungdomar med funktionsnedsättning når rekommendationen om minst 60 minuters daglig fysisk aktivitet. Det går att jämföra med ungdomar utan funktionsnedsättning, där samma siffra ligger på 35 procent, enligt en artikel på GIH:s hemsida.
– När ungdomar med funktionsnedsättning rör sig mindre riskerar skillnader i hälsa att uppstå redan i tonåren och följa med in i vuxenlivet. Därför behöver skola, föreningslivet och samhälle tillsammans skapa bättre förutsättningar så att fler unga kan röra på sig, må bra och utvecklas på lika villkor, säger Karin Kjellenberg, postdoktor vid GIH och studiens författare i artikeln.
1000 elever från 34 grundskolor
Studien omfattar nästan 1 000 elever i årskurs 7 från 34 grundskolor (ej anpassade skolor eller specialskolor). Elevernas fysiska aktivitet mättes med rörelsemätare under en vecka och deras kondition testades med ett cykeltest. Ungefär var tredje elev i studien hade någon form av funktionsnedsättning, till exempel synnedsättning, motoriska svårigheter eller neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF).
Skolan spelar en viktig roll
Under skoltid var skillnaderna mellan tonåringarna i måttlig och lätt fysisk aktivitet mindre. Däremot deltog ungdomarna med funktionsnedsättning i mindre grad i mer högintensiv fysisk träning även under skoltid.
På fritiden, både på vardagar och helger, visar studien att ungdomar med funktionsnedsättning sitter mer stilla och har sämre kondition generellt. De tränade i organiserad idrott en till två gånger i veckan medan ungdomar utan funktionsnedsättning tränade i sin idrottsförening tre gånger i veckan eller mer.
Långsiktiga konsekvenser för hälsan
Låg fysisk aktivitet och sämre kondition i unga år kan få konsekvenser för hälsan i det långa loppet. Skillnader som uppstår mellan människor riskerar att förstärka ojämlikheter i hälsa senare i livet. Genom bättre anpassning och utbildning av ledare kan fler ungdomar få möjlighet att röra på sig och må bra, skriver GIH.
Läs artikeln och hela studien här (extern länk).