Vad tycker partierna om habilitering och rehabilitering?
Vad har partierna för åsikter i frågor som rör synskadade? Vi har frågat ut de åtta riksdagspartierna om hur de står i fyra påståenden kopplade till habilitering och rehabilitering och gett dem möjlighet att kommentera sina svar.
Vi har använt oss av en sifferskala från 1-5 som tolkas enligt följande:
1. Helt emot
2. Delvis emot
3. Varken för eller emot/oklar
4. Delvis för
5. Vi kommer att driva frågan
Staten ska finansiera en akademisk utbildning för synpedagoger.
| M | 3 |
| L | 4 |
| KD | 4 |
| SD | 5 |
| S | 3 |
| C | 4 |
| MP | 4 |
| V | 5 |
Partiernas kommentarer:
M:
Vi ser att det finns behov av utbildad personal för att stötta elever med synnedsättning, men vi behöver se över hur detta bäst organiseras och finansieras.
C:
Vi har inte ett färdigt förslag om just en statligt finansierad akademisk utbildning, men vi delar fullständigt intentionen. Vi ser ett stort behov av ökad kunskap och kompetens och vill se över hur kompetensförsörjningen inom habilitering och rehabilitering kan stärkas nationellt. Att säkra kompetensen hos personalen är avgörande.
L:
Det är högskolorna och universitetens roll att styra över vilka utbildningar som erbjuds. Regeringen har emellertid i budgetpropositionen för 2026 aviserat en utredning för att mer effektivt styra lärosätenas utbildningsutbud mot högre kvalitet och relevans för samhällets och arbetsmarknadens behov, med bibehållen autonomi för lärosätena.
MP:
Miljöpartiet ser ett tydligt behov av stärkt kompetensförsörjning inom synhabilitering och synrehabilitering. Personer med synnedsättning ska kunna få stöd av personal med rätt kompetens, oavsett var i landet de bor. Vi är därför positiva till att staten tar ett större ansvar för att säkerställa utbildning och kompetens inom området, inklusive synpedagogisk kompetens. Exakt hur en akademisk utbildning för synpedagoger bör utformas och finansieras behöver dock utredas i dialog med professionen, lärosäten, regioner och synskaderörelsen.
Synskadade ska ha rätt till träning som ger självständighet, med fokus på digital teknik, förflyttning och att klara vardagssysslor.
| M | 4 |
| L | 5 |
| KD | 5 |
| SD | 5 |
| S | 4 |
| C | 5 |
| MP | 5 |
| V | 5 |
Partiernas kommentarer:
M:
Inom funktionshindersområdet är vårt mål att uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhället med mångfald som grund.
C:
Ja, detta är precis vad habilitering och rehabilitering ska syfta till. Habiliteringens uppdrag är att ge stöd för att förebygga och minska de svårigheter som en funktionsnedsättning innebär, genom exempelvis träning, rådgivning och hjälpmedel. Vi vill stärka individens rätt att leva ett aktivt och självständigt liv.
MP:
Miljöpartiet vill att stödet till synskadade ska utformas i linje med FN:s funktionsrättskonvention, som betonar rätten till självständighet, delaktighet och tillgänglighet. Träning i digital teknik, förflyttning och vardagssysslor är viktiga insatser för att synskadade ska kunna leva mer självständigt och delta i samhället på jämlika villkor.
Tillgången till hjälpmedel för synskadade ska vara likvärdig i landet och säkerställa individens självständighet.
| M | 4 |
| L | 5 |
| KD | 5 |
| SD | 5 |
| S | 5 |
| C | 5 |
| MP | 5 |
| V | 5 |
Partiernas kommentarer:
M:
Vår grundsyn är att regionerna ska ansvara för hälso- och sjukvården, inklusive hjälpmedel och rehabilitering. Det är viktigt att personer med funktionsnedsättning får de hjälpmedel de behöver för att vara delaktiga i samhällets alla delar, och att stöd och lösningar individanpassas. Fokus ligger på att förbättra tillgängligheten och kvaliteten inom det befintliga systemet, snarare än att centralisera ansvaret.
C:
Absolut. Dagens skillnader mellan regioner gällande både tillgång och avgifter för hjälpmedel är orimliga. Det är också orimligt att man ofta nekas att ta med sig sina hjälpmedel om man flyttar till en ny kommun eller region. Vi vill se en tydligare nationell styrning, och har föreslagit en utredning om en separat hjälpmedelslag för att säkerställa en mer jämlik och rättvis hjälpmedelsförsörjning i hela landet.
MP:
Vi vill se en statlig dialog med regionerna om jämlika villkor för hjälpmedel samt habilitering och rehabilitering och tillkännager detta för regeringen.
Det bör upprättas nationella riktlinjer för synskadades habilitering och rehabilitering.
| M | 4 |
| L | 5 |
| KD | 5 |
| SD | 5 |
| S | 4 |
| C | 5 |
| MP | 4 |
| V | 5 |
Partiernas kommentarer:
M:
Svensk sjukvård är ojämlik över landet. Därför vill Moderaterna att staten ska ta ett större ansvar för svensk sjukvård. Detta kan göras genom exempelvis nationella riktlinjer och genom uppföljning och utvärdering genom myndigheter.
SD:
Omkring 100 000 personer ser så pass dåligt att de har kontakt med någon av landets syncentraler. Vi vill se en nationell resurs som ger ett sammanhållet stöd till blinda och gravt synskadade.
C:
Ja, Centerpartiet har explicit föreslagit att nationella riktlinjer för rehabilitering, habilitering och hjälpmedel ska tas fram. Detta för att minska de oacceptabla skillnaderna mellan regioner och säkerställa en god och jämlik vård och stöd i hela landet.
MP:
Miljöpartiet vill i första hand använda Socialstyrelsens kommande nationella strategi för rehabilitering, habilitering och hjälpmedel och att den ska innehålla ett tydligt synrehabiliteringsspår, med nationella miniminivåer, uppföljningsbara indikatorer, likvärdig hjälpmedelstillgång och en plan för kompetensförsörjning. Om detta inte räcker bör Socialstyrelsen få i uppdrag att ta fram nationella riktlinjer eller ett nationellt kunskapsstöd specifikt för synhabilitering och synrehabilitering.
Socialdemokraternas övergripande kommentar om samtliga habiliterings- och rehabiliteringsfrågor:
I takt med att digitaliseringen breder ut sig allt mer och snart sagt genomsyrar hela samhället ökar behovet av att motverka digitalt utanförskap. Därför är det viktigt att habilitering och rehabilitering innehåller delar som är viktiga för att så långt som möjligt kunna vara delaktig i samhället så som det ser ut och fungerar idag. Det är inte rimligt att det är stora skillnader i vilken hjälp man får beroende på var i landet man bor – därför utesluter vi inte att det kan komma att behövas nationella riktlinjer.