
Världsprematurdagen: Ögondroppar kan minska behovet av tuffare behandling
Att födas för tidigt innebär en ökad risk för synskador, men forskningen om hur synen kan räddas går tydligt framåt. En ny svensk studie visar att kortisonögondroppar kan minska behovet av laserbehandling och injektioner hos barn som riskerar att utveckla den allvarliga ögonsjukdomen ROP. Vi har träffat forskaren bakom den.
I dag uppmärksammas Världsprematurdagen, en dag för de barn som föds för tidigt och de särskilda förutsättningar de får börja livet med. För de allra minsta finns en risk att drabbas av ögonsjukdomen ROP, som påverkar blodkärlens utveckling i näthinnan. I värsta fall kan sjukdomen leda till blindhet, men forskningen går framåt och öppnar för nya behandlingsmöjligheter.
– Vårt mål är att se till att för tidigt födda barn utvecklas så normalt som möjligt, säger Ann Hellström, professor i pediatrisk oftalmologi vid Göteborgs universitet, när vi möter henne på Drottning Silvias barnsjukhus.
Hon är en av forskarna bakom DROPROP, en svensk studie där 100 barn födda före graviditetsvecka 30 fick antingen kortisonögondroppar eller placebo. Behandlingen bestod av en droppe i vardera ögat, varje dag eller varannan dag beroende på sjukdomsstadium. Resultaten visar att 20 procent av barnen som fick kortison utvecklade behandlingskrävande ROP, jämfört med 38 procent i placebogruppen. Det motsvarar en relativ riskminskning på 47 procent. Skillnaden var inte statistiskt säkerställd, men bedöms ha klinisk betydelse.
Forskningsarbetet började långt tidigare. I det svenska kvalitetsregistret för prematuritetsretinopati (ROP) upptäckte forskarna att vissa sjukhus använde kortisondroppar efter laserbehandling för att dämpa inflammation, med gott resultat. Det väckte frågan om dropparna kunde göra nytta tidigare i sjukdomsförloppet.
Göteborg och Lund tog olika vägar mot samma mål
I Lund började man använda dropparna på barn som riskerade att utveckla behandlingskrävande ROP, medan man i Göteborg gjorde bedömningen att effekten först borde undersökas i en randomiserad, placebokontrollerad studie.
– Vi var lite försiktigare och tyckte att det behövde göras en ordentlig randomiserad prövning innan man kunde säga säkert att det fungerar, medan man i Lund tyckte att man såg så bra effekt att det var oetiskt att inte erbjuda barnen dropparna, så att de kunde slippa behandling, säger Ann Hellström.
De två forskningsspåren har resulterat i varsin studie. Lunds registerstudie, publicerad i Ophthalmology 2026, visade ett tydligt minskat behov av traditionell behandling i den region där dropparna infördes. DROPROP, som publicerades i JAMA Pediatrics i augusti 2026, är den första randomiserade studien på området.
Barnen följs för att forskarna ska se långtidseffekten
Resultaten är lovande, men forskarna behöver följa barnen längre för att kunna bedöma behandlingens säkerhet och långsiktiga effekter. När barnen är två och ett halvt år ska forskarteamet bland annat kunna utvärdera hur synen har utvecklats. Om behandlingen visar sig fungera även på längre sikt kan den få betydelse långt utanför Sverige.
– I länder där det inte finns samma tillgång till läkare som screenar och behandlar, och där familjer kan behöva resa väldigt långt, skulle det här kunna göra stor skillnad. Det skulle kunna rädda synen på många barn, säger Ann Hellström.
På frågan hur synmöjligheterna för för tidigt födda barn har förbättrats under det senaste decenniet lyfter hon fram att det svenska screeningsystemet och kvalitetsregistret har gjort det möjligt att hela tiden förbättra uppföljningen.
– I Sverige blir barn i dag inte blinda eller synskadade av ROP i samma utsträckning som tidigare. Vi har hela tiden förfinat vårt screeningsystem och tack vare kvalitetsregistret kan vi se till att vi undersöker rätt barn vid rätt tidpunkt, så att resurserna används för att optimera möjligheten att inget barn blir blint.
Även neonatalvårdens utveckling har bidragit till bättre synförutsättningar. Färre barn drabbas i dag av CVI: en hjärnskada som kan påverka förmågan att tolka synintryck.
– Det är inte bara näthinnan som ser. Hjärnan ska också kunna tolka det man ser. Det är ett samspel mellan oss ögonläkare och neonatologerna, säger Ann Hellström.