SRF kräver att riksdagen ändrar lagen så att färdtjänsten blir mer likvärdig i hela landet

Färdtjänstlagen gäller i hela Sverige, men tillämpas inte likvärdigt. Synskadade har fått allt svårare att få och behålla färdtjänst, trots att lagen inte har ändrats. Orsaken är en förändrad rättspraxis där lagen tolkas allt snävare.

Samtidigt saknas gemensamma kvalitetskrav för färdtjänsten. Bedömningen av enskildas behov och villkoren för hur färdtjänsten får användas skiljer sig mellan regioner och kommuner. Förklaringen är deras olika ambitioner och ekonomiska förutsättningar.

Resultatet blir att människor med liknande behov kan få helt olika möjligheter att resa beroende på var de bor. För vissa blir kostnaderna för färdtjänst så höga att de, trots beviljad färdtjänst, inte har råd att resa till arbete eller studier.

SRF kräver att lagen slår fast att orienteringssvårigheter är skäl att få färdtjänst

Idag anses orienteringssvårigheter inte längre vara tillräckligt som skäl för att få färdtjänst i lagens mening, trots att det är just dessa svårigheter som hindrar många synskadade från att resa självständigt. I stället förväntas synskadade kunna träna in ett obegränsat antal resvägar till och från den allmänna kollektivtrafiken. Det är praktiskt omöjligt, eftersom grundproblemet med att vara synskadad är att alla okända miljöer innebär stora utmaningar. 

I början av 2023 presenterade myndigheten Trafikanalys ett tydligt och konkret förslag för att säkra rätten till färdtjänst för dem som har rätt till den. Synskadades Riksförbund står bakom förslagen i utredningen, men ännu har ingenting hänt från politiskt håll. 

Trafikanalys föreslår bland annat att en person ska ha rätt till färdtjänst om den har väsentliga svårigheter att förflytta eller orientera sig på egen hand eller att självständigt använda den allmänna kollektivtrafiken. Orienteringssvårigheter ska alltså uttryckligen ingå i bedömningen av rätten till färdtjänst.

Utredningen föreslår också att individens möjligheter att resa ska bedömas ur ett hela resan-perspektiv, från dörr till dörr. Alla moment av orientering och förflyttning ska vägas in. Bedömningen ska utgå från individens generella möjligheter att resa, inte från en enskild resa. Hänsyn ska också tas till att personer med funktionsnedsättning ofta saknar de alternativ som andra har, som att gå, cykla, köra bil eller moped.

Här kan du läsa hela förslaget från Trafikanalys (extern länk)

När orienteringssvårigheter inte vägs in riskerar synskadade att nekas färdtjänst trots stora behov. Konsekvensen blir ökad isolering, ensamhet och ett större beroende av anhöriga och andra närstående.

SRF kräver att lagen följer FN:s funktionsrättskonvention, där rätten att resa när man själv väljer och till rimlig kostnad betonas

Ytterst handlar färdtjänst om mänskliga rättigheter. Sverige har ratificerat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och måste därför säkerställa att även synskadade kan ta del av dessa rättigheter.

Konventionen slår fast att personer med funktionsnedsättning ska kunna förflytta sig på det sätt och vid den tid de själva väljer, samt till en överkomlig kostnad. Synskadades Riksförbund anser att färdtjänstlagstiftningen och dess tillämpning behöver leva upp till dessa principer.

Att kunna resa när man själv vill är en förutsättning för att kunna arbeta, studera och ha ett socialt liv. När färdtjänsten inte fungerar inskränks den friheten.