Vad krävs nationellt?
Sverige behöver ta ett större nationellt ansvar för ögonvård och synrehabilitering. Gemensamma mål och riktlinjer behövs för att minska skillnaderna mellan regionerna och säkerställa att synskadade får rehabilitering av hög kvalitet i hela landet.
SRF kräver att ögonvård och rehabilitering stärks genom att en nationell strategi antas
Sverige saknar i dag en nationell strategi för ögonvård och synrehabilitering. Det innebär att utvecklingen sker utan en gemensam inriktning och att viktiga frågor om förebyggande arbete, ögonvård, rehabilitering, forskning och kompetensförsörjning hanteras var för sig.
Samtidigt leder långa väntetider inom ögonvården till att människor riskerar att förlora mer syn än nödvändigt, och övergången mellan ögonvård och synrehabilitering fungerar inte alltid, vilket innebär att vissa personer riskerar att falla mellan stolarna.
En nationell strategi behövs för att skapa en långsiktig och sammanhållen utveckling där hela vårdkedjan – från förebyggande arbete och ögonvård till rehabilitering och uppföljning – stärks, så att personer med synnedsättning får likvärdiga möjligheter till ett självständigt liv.
SRF kräver nationella riktlinjer för habilitering och rehabilitering
Regionerna ansvarar för habilitering och rehabilitering, men det saknas i dag nationella riktlinjer för hur verksamheten ska bedrivas. Det bidrar till stora skillnader i bemanning, vilka insatser som erbjuds och vilket stöd barn, unga och vuxna får. SRF Syncentralsrapport visar exempelvis stora skillnader när det gäller tillgång till synpedagogisk kompetens, stöd till barn och unga, punktskriftsträning, digital rehabilitering och vilka hjälpmedel som erbjuds.
Nationella riktlinjer skulle ge regionerna ett gemensamt kunskapsstöd, stärka kvaliteten och bidra till en mer jämlik synrehabilitering i hela landet.
SRF kräver att en akademisk utbildning för synpedagoger inrättas
Personer med synnedsättning behöver möta personal med synspecifik kompetens. Det handlar om kunskap om hur synnedsättning påverkar vardagen och om hur personer kan få stöd att använda hjälpmedel, lära sig punktskrift, använda digital teknik, orientera sig självständigt och utveckla de strategier som krävs för att kompensera för synnedsättningens konsekvenser. WHO och internationella riktlinjer lyfter synspecifik kompetens som en grundläggande förutsättning för rehabilitering av god kvalitet.
Synpedagoger har en central roll i habilitering och rehabilitering, men Sverige saknar i dag en nationell akademisk utbildning. Kompetensförsörjningen bygger i stället på internutbildningar och lokala lösningar, vilket gör verksamheten sårbar och bidrar till regionala skillnader. En nationell utbildning behövs för att säkerställa att personer med synnedsättning får tillgång till rehabilitering av hög kvalitet, oavsett var i landet de bor.