Vad krävs regionalt?
Många får i dag för lite stöd, för sent eller inget stöd alls. Regionerna ansvarar för synrehabiliteringen och kan redan idag göra mycket för att ge synskadade bättre möjligheter till självständighet. Rehabiliteringen måste prioriteras. Den ska utgå från individens behov och ge tillgång till både rätt kompetens, träning och hjälpmedel.
SRF kräver att synrehabiliteringen utgår från individens behov och stärker självständigheten
En god synrehabilitering handlar inte bara om att kompensera för synnedsättningen, utan också om att ge människor möjlighet att leva utifrån sina bästa möjliga förutsättningar. Behovet av rehabilitering ser olika ut från person till person och kan förändras genom livet. Därför måste den enskildes behov och mål vara utgångspunkten för vilka insatser som erbjuds. Det kan handla om att själv kunna laga sin mat, sköta sin ekonomi, använda digitala samhällstjänster eller ta sig till arbete, skola och fritidsaktiviteter utan att vara beroende av andra.
Rehabiliteringen behöver också följas upp. Den som får en försämrad syn, börjar studera eller arbeta, blir förälder eller behöver lära sig ny teknik kan behöva nya insatser. Synrehabilitering ska därför finnas tillgänglig genom hela livet när behov uppstår.
När rätt stöd saknas ökar beroendet av andra och möjligheterna att studera, arbeta och leva ett aktivt liv minskar.
SRF kräver bättre tillgång till hjälpmedel och träning i att använda dem
Digital teknik har blivit en självklar del av vardagen och är i dag en förutsättning för att kunna kommunicera, ta del av information och använda många av samhällets tjänster. Personer med synnedsättning behöver därför ha tillgång till både traditionella synhjälpmedel och moderna digitala hjälpmedel för att kunna leva självständigt och delta i samhället på lika villkor.
Hjälpmedel ger dock inte full effekt på egen hand. För att de ska bidra till ökad självständighet behöver de kombineras med professionell utprovning, utbildning, träning och uppföljning. Först då får individen de bästa möjliga förutsättningarna att använda hjälpmedlen i vardagen, ta tillvara digitaliseringens möjligheter och leva ett självständigt liv.
SRF kräver att rehabilitering och hjälpmedel ska vara kostnadsfria
Vilket stöd en person får ska avgöras av behov – inte av den egna ekonomin.
I dag varierar avgifterna mellan regionerna, liksom vilka hjälpmedel som bekostas. Många hjälpmedel omfattas dessutom inte av högkostnadsskyddet. Det innebär att människor riskerar att avstå från rehabilitering eller hjälpmedel som är avgörande för att kunna leva ett självständigt liv och ta del av samhällets möjligheter.
Personer med synnedsättning har dessutom ofta begränsade ekonomiska marginaler samtidigt som synnedsättningen kan medföra ökade levnadskostnader. Kostnadsfria insatser är därför en förutsättning för en jämlik synrehabilitering. Samtidigt visar internationella analyser att investeringar i hjälpmedel och rehabilitering ger stora samhällsekonomiska vinster genom ökad självständighet, bättre hälsa, högre sysselsättning och minskat behov av andra stödinsatser. Kostnadsfri rehabilitering är därför inte bara en rättvisefråga, utan också en investering som gynnar både individen och samhället.