Diabetes kan påverka synen – men mycket går att förebygga
Diabetes kan påverka synen långt innan man själv märker någon förändring. Men hur hänger sjukdomen och synskador egentligen ihop? Och vad kan man göra för att skydda synen? Svensk forskning visar att allvarliga ögonskador är ovanliga bland personer med typ 2-diabetes, samtidigt som bättre behandlingar ger fler möjlighet att behålla synen.
Diabetes kan skada de små blodkärlen i ögats näthinna och orsaka så kallad diabetesretinopati. Både personer med typ 1- och typ 2-diabetes kan drabbas, men långt ifrån alla utvecklar allvarliga synproblem. Risken påverkas bland annat av hur länge man har haft diabetes och hur väl blodsockret och blodtrycket är reglerade.
Det positiva är att det i dag finns goda möjligheter att upptäcka förändringar i tid, och behandla dem, innan synen tar allvarlig skada.
Allvarliga ögonskador ovanliga i svensk långtidsstudie
Under 24 år har forskare vid Göteborgs universitet följt en stor grupp personer med typ 2-diabetes i Skaraborg. Resultatet ger anledning till hopp: allvarliga ögonkomplikationer var ovanliga bland deltagarna. Forskarna har också undersökt vilka faktorer som ökar risken för sådana skador och vilka grupper som kan behöva särskilda insatser. Det är värdefull kunskap som kan hjälpa vården att rikta uppmärksamheten mot dem som löper störst risk att förlora synen.
En annan positiv utveckling är att det i dag finns fler möjligheter att behandla ögonskador som orsakas av diabetes. Tidigare var laserbehandling den vanligaste metoden, men i dag används även läkemedel som injiceras i ögat för att bromsa sjukdomsutvecklingen.
Men eftersom risken för allvarliga synskador varierar mellan olika personer finns det också anledning att undersöka om ögonkontrollerna kan bli mer träffsäkra.
Ögonkontroller anpassade efter individen
Ett forskningsprojekt vid Mälardalens universitet som pågick mellan 2016 och 2020 hade sin utgångspunkt i individualiserade ögonkontroller. I projektet undersökte forskarna möjligheten att använda medicinska uppgifter och en särskild beräkningsmodell för att bedöma varje persons risk att utveckla allvarliga näthinneskador.
Tanken är att den som löper hög risk ska kunna få tätare ögonkontroller, medan den som har låg risk inte behöver undersökas lika ofta. Om metoden fungerar skulle vården kunna använda sina resurser mer effektivt och samtidigt ge extra uppmärksamhet åt dem som behöver det mest.
Att hitta rätt intervall för ögonkontroller är särskilt betydelsefullt eftersom förändringarna i näthinnan kan utvecklas utan att personen själv märker några symtom.
Det går alltså inte att förlita sig på att synen känns som vanligt. Genom regelbunden ögonbottenfotografering kan vården upptäcka förändringar i ett tidigt skede, när möjligheterna att behandla dem är bättre.
Därför är det viktigt att gå på de ögonkontroller man blir kallad till – även om synen känns precis som vanligt.
Källor:
Göteborgs universitet – Glaukom och diabetesforskning (extern länk)
Mälardalens universitet – Individspecifik bedömning av risken för synskada vid diabetes (extern länk)