Symtom

De vanligaste ögonsymtomen vid diabetes är:

  • Nedsatt synskärpa.
  • Suddig syn, vilket ofta hänger samman med blodsockervärdet.
  • Fläckar eller blixtar i synfältet.
  • Plötsligt synbortfall.

Personer med nyupptäckt diabetes eller som börjat med en kraftigare blodsockersänkande behandling kan uppleva ett tillfälligt extra glasögonbehov. Det är övergående och beror på förändrad brytningsförmåga i ögats lins.

Prognos och behandling

Vid diabetes uppkommer ofta skador på näthinnans blodkärl, diabetesretinopati. Skadorna kan orsaka synnedsättning om det bildats nya blodkärl eller om det blivit läckage och svullnad i näthinnans centrum, gula fläcken.

Risken för diabetesretinopati ökar ju längre en person har haft diabetes. Den förekommer både vid typ 1- och typ 2-diabetes. Runt 30 procent av alla som har diabetes har någon form av diabetesretinopati och cirka 5 procent har synhotande förändringar.

Ju längre man haft diabetes och ju högre blodsocker och blodtryck man har, desto större är risken att diabetesretinopati uppkommer och försämras.
Med förbättrade kontroller och behandling är det numera ett fåtal som riskerar allvarliga synproblem.

Behandling kan ofta ges om diabetesretinopatin blivit synhotande. Om förändringarna i ögonbotten blivit alltför svåra är risken för synnedsättning stor. Det är viktigt att behandlingen ges i rätt tid.

Ögonbottenundersökning

Diabetiker bör gå på regelbundna ögonbottenundersökningar för att upptäcka skador så tidigt som möjligt, så kallad ögonbottenscreening. Screeningundersökning görs vartannat till vart tredje år beroende på typ av diabetes. Barn med diabetes bör börja med ögonbottenundersökning vid 10–12 års ålder. Screening för diabetesögonförändringar avslutas vanligen när man fyllt 80 år och inte har några påvisade ögonbottenförändringar.

Vid en ögonbottenundersökning vidgas pupillen med ögondroppar. Undersökningen kan utföras direkt av en ögonläkare eller genom ögonbottenfotografering.

Ibland måste man undersöka ögonbotten med ytterligare undersökningar om synhotande diabetesretinopati misstänkts. Sådana undersökningar är till exempel fluoresceinangiografi och optisk koherenstomografi, OCT.
Fluoresceinangiografi visar ögats blodcirkulation och OCT ger detaljerad information om näthinnans tjocklek.

Undersökningarna hjälper ögonläkaren att bedöma om behandling är nödvändig och i så fall vilken sort som är lämplig.

Behandling

Om diabetesretinopatin har blivit synhotande kan den ofta behandlas med injektion av läkemedel i ögat, laserkirurgi och ibland med glaskroppskirurgi. Vilken typ av behandling som ska väljas beror på hur näthinnan och synen har påverkats. Om du behöver behandling kommer ögonläkaren att ge dig information om vilken typ som är aktuell. Behandlingsmetoderna har avsevärt minskat risken för synnedsättning och blindhet. 

Läkemedelsbehandling

Behandling med så kallad anti-VEGF-läkemedel kan behövas vid synnedsättning som beror på svullnad i gula fläcken. Läkemedlet ges som en injektion i ögats glaskropp. Behandlingen ges på ögonkliniken. Injektionsbehandling kan behöva upprepas flera gånger men inte oftare än en gång per månad.

Laserkirurgi

Laserkirurgi kan användas för att stoppa blödningar och tillväxt av skadliga blodkärl i ögat. Lasern bränner igen de skadade kärlen och ger även ett ärr. Målet är att stoppa sjukdomsförloppet. Laserbehandling kan ge försämrat mörkerseende. I sällsynta fall kan synfältet påverkas.

Glaskroppskirurgi

Glaskroppskirurgi (vitrektomi) är en metod för att ta bort den blodfyllda glaskroppen i ögat. Normalt är glaskroppen genomskinlig. Glaskroppen innehåller en klar gelélik vätska som fyller ut och ger ögat dess form. Blod och bitar av glaskroppen som lossnat gör att synskärpan blir suddig.
Andra orsaker till glaskroppskirurgi kan vara att glaskroppen drar i näthinnan så att den lossnar och blödningar uppstår. När innehållet i glaskroppen tas bort ersätts den med en saltlösning.

Rehabilitering

Rehabilitering för att kunna leva som andra är avgörande om sjukdomen leder till synnedsättning. Målet är att alla ska kunna bestämma över sitt eget liv.

Syncentralen i Sverige har ögonläkare, optiker och synpedagog. De erbjuder också olika hjälpmedel.

Samhället ger stöd åt personer med funktionsnedsättning. Graden av funktionshinder avgör vilken typ av stöd och service du är berättigad till. Kommunen ansvarar för stöd som kan underlätta vardagen, som till exempel ledsagning och hemtjänst.

Regionen ansvarar för hälso- och sjukvård samt rehabilitering och hjälpmedel. Försäkringskassan handlägger och beviljar ekonomiskt stöd för den som är i arbetsför ålder.

Forskning

Forskning pågår inom flera olika områden. Bland annat om riskfaktorerna för att drabbas av diabetesretinopati. Genom att tidigt identifiera riskerna kan man upptäcka dem med störst risk och öka kontrollen hos just den gruppen.