Vad är glaukom?

Glaukom är en ögonsjukdom som skadar synnerven och påverkar synfältet. Sjukdomen ökar med åldern och vid 75 års ålder räknar man med att ungefär 5 procent av befolkningen i Sverige har glaukom.

Orsakerna till varför sjukdomen uppstår är inte helt klarlagda. Största riskfaktorn för att utveckla glaukom är ett förhöjt ögontryck. Men glaukom förekommer även vid normala eller låga ögontryck. Det finns också personer som har ett förhöjt ögontryck utan att någonsin utveckla glaukomsjukdomen. Det brukar man kalla okulär hypertension.

Kammarvattnet är en genomskinlig vätska i ögat. Vätskan behövs bland annat för att ge näring till ögat och för att forsla bort avfallsprodukter från ögat. Balansen mellan tillflödet och avflödet av vätskan bestämmer ögats tryck. Vid glaukom sitter felet på avflödessidan. Försvårat avflöde gör att ögontrycket stiger.

Vid glaukom förstörs näthinnans nervtrådar från syncellerna (tappar och stavar). Dessa nervtrådar kan liknas vid kablar som löper samman i synnerven, och om de inte fungerar når synintrycken från ögat inte fram till hjärnan. I områden där nervtrådarna är förstörda får man ett bortfall i synfältet. De skador ögat får försvinner inte, utan kvarstår. Fortskrider sjukdomen blir bortfallen större och kan till slut leda till blindhet, även om det är relativt ovanligt.

Det går inte att bota glaukom, men det går att bromsa förloppet. Därför är det viktigt att upptäcka sjukdomen tidigt, få behandling och fortsätta regelbundna kontroller hos ögonläkare.

Det finns flera olika sorters glaukom. Vanligaste är att skilja mellan glaukom med öppen kammarvinkel (öppenvinkelglaukom) och trång eller helt stängd kammarvinkel (trångvinkelglaukom).

Öppenvinkelglaukom

Kroniskt öppenvinkelglaukom är den vanligaste formen av glaukom och den form vi oftast menar när vi talar om glaukom i vårt land. Sjukdomen ger i tidiga stadier sällan några symtom. Många med glaukom upptäcks hos optiker vid glasögonbyte eller hälsoundersökning.

Trångvinkelglaukom

Trångvinkelglaukom är en ovanlig form av glaukom hos personer av europeiskt ursprung, men är vanlig i andra delar av världen. Den orsakas av en trång eller helt stängd kammarvinkel. Om avflödet av kammarvätska ut ur ögat helt blockeras stiger ögontrycket snabbt till mycket höga nivåer. Det medför att patienten får allvarliga akuta symtom och därför snabbt behöver uppsöka sjukvården. Denna variant kallas ”akut glaukom” och missas sällan. Symtom vid akut glaukom kan vara:

  • Stark smärta i ögat
  • Rött öga
  • Suddig syn
  • Illamående och kräkningar
  • Förstorad pupill

Det förekommer att personen ser färgade ringar runt ljuskällor, särskilt tidigt i förloppet

Riskfaktorer

Glaukom orsakas troligen av många olika faktorer. En stark riskfaktor är ett stigande ögontryck. Förutom förhöjt ögontryck finns ett antal andra riskfaktorer. Bland dessa märks:

  • Högre ålder: ju högre ålder, desto större risk.
  • Ärftlighet: om syskon och/eller föräldrar har glaukom.
  • Härkomst: särskilt om afrikanskt ursprung.
  • Exfoliationer (en proteinutfällning på linsens främre yta).

Diagnos och uppföljning

För att kunna ställa diagnos görs undersökningar av synnerven/ögonbotten och synfältet. Ögontrycket mäts också alltid. Även andra undersökningar kan ingå. Personer med glaukom följs inom vården med regelbundna kontroller livet ut.

Undersökningar

Mätning av ögontrycket

Ögontrycket mäts med hjälp av ett instrument som kallas tonometer eller tryckmätare. Vanligaste mätmetoden inom vården är Goldmanns applanationstonometri, då en liten kon med en platt yta förs mot ögat efter att ögats yta bedövats med en ögondroppe som också innehåller gult färgämne. Vid screeningundersökning används ibland studsmetoden, Icare. Hos optiker är ”luftpuffen” vanlig.

Ögonbottenundersökning

För att upptäcka skador på synnerven görs en ögonbottenundersökning i mikroskop. Innan undersökningen vidgas ofta pupillen med hjälp av ögondroppar. Ibland fotograferas synnerven och bakre delen av ögat med en speciell kamera eller med så kallad OCT, Optical Coherens Tomografi, en nyare form av ögonbottenavbildningsteknik.

Synfältstest (perimetri)

Genom att undersöka synfältet med en perimeter (synfältsapparat) får ögonläkaren information om hur synnerven fungerar. Numera används enbart automatiska, datoriserade test. I Sverige är det vanligaste instrumentet Humphrey-perimetern. Ljuspunkter med olika ljusstyrka visas på en skärm. Patienten sitter framför instrumentet, får titta rakt fram och inte flytta blicken. Varje gång en ljuspunkt blir synlig på skärmen trycker den som undersöks på en knapp. På så sätt kartläggs synfältet bit för bit och eventuella bortfall (skador) registreras. Skadeutvecklingen följs genom regelbundna synfältsundersökningar. På så sätt bestäms hur snabbt sjukdomen försämras (progresshastighet).

Gonioskopi

Gonioskopi är en undersökning av de främre delarna i ögat. Med hjälp av en speciell spegellins (gonioskopilins) kan man undersöka området där kammarvätskan släpps ut i ögat, den så kallade kammarvinkeln. Med spegellinsen/gonioskopilinsen ser man om kammarvinkeln är öppen eller trång. Samma spegellins används när man behandlar kammarvinkeln med laser (se nedan).

Behandling

Målet med all behandling är att förhindra eller bromsa sjukdomsutvecklingen med bibehållande av en god livskvalitet. Den enda behandlingen hittills med bevisad effekt är att sänka ögontrycket. Detta kan man göra med ögondroppar, laser eller kirurgi (operation).

Ofta inleds behandlingen av öppenvinkelglaukom med en droppe (eller med laserbehandling av kammarvinkeln, se nedan). Om första droppen (eller laserbehandlingen) har otillräcklig effekt lägger man till ytterligare droppar eller laser.

Det finns sex olika klasser av trycksänkande droppar, och även kombinationsdroppar. Det vill säga flaskor eller pipetter som innehåller två olika läkemedel från olika klasser. Både ur livskvalitets- och effektivitetssynpunkt är det dock ovanligt att droppa mer än tre (eller eventuellt fyra) substanser ur två flaskor.

De flesta droppar tas en eller två gånger dagligen. Tar man flera olika droppar är det viktigt att vänta någon-några minuter mellan dropparna. Om man känner sig fumlig finns droppstöd som passar de flesta droppflaskor. Droppstöd kan fås kostnadsfritt på apotek.

Behandling av akut trångvinkelglaukom är just akut och oftast ger man tabletter eller injektioner av trycksänkande läkemedel för att få ner trycket snabbt. Man använder också droppar och kirurgi.

Laserkirurgi

Laserbehandling av kammarvinkeln görs oftast tidigt i behandlingsförloppet vid öppenvinkelglaukom. Ibland som första behandling för att förskjuta tiden till insättande av droppar. Med hjälp av lasern öppnas ögats tilltäppta kanaler. Då kan kammarvattnet lättare passera. Om man har använt ögondroppar innan laserbehandlingen brukar man fortsätta med dessa också efter laserbehandlingen.

Vid trångvinkelglaukom används ibland en helt annan typ av laserbehandling, iridotomi. Med hjälp av laser görs då ett litet hål i regnbågshinnan (iris) som underlättar passagen av kammarvätska.

Operation

Öppenvinkelglaukom går inte att bota genom att operera, utan en operation görs för att sänka ögontrycket ytterligare, oftast när behandling med ögondroppar och laser inte medfört tillräckligt långsam försämringshastighet. Nästan alla trycksänkande operationer görs i lokalbedövning. Vid den vanligaste typen, trabekulektomi, görs en liten ”lucka” på ögat och en ny dräneringskanal skapas genom en öppning i kammarvinkeln. På så sätt underlättas avflödet av kammarvattnet. Man kan också öka avflödet ut ur ögat genom att sätta in små, eller lite större, rör som dränerar kammarvattnet.

Ofta, men inte alltid, slipper man trycksänkande ögondroppar efter kirurgin. En vanlig komplikation vid trycksänkande operationer är att operationsområdet ärrar igen med stigande ögontryck som följd. Då brukar man först öka droppbehandlingen, sedan operera på nytt. En mycket ovanlig komplikation vid all kirurgi inuti ögat är infektioner, med allvarlig synnedsättning eller blindhet som följd.

Förebyggande åtgärder

Eftersom öppenvinkelglaukom i tidiga stadier har få eller inga symtom är det viktigt att vara uppmärksam och söka hjälp om man tror att något inte står rätt till, särskilt för den som har riskfaktorer.

Glaukom är vanligare i vissa familjer vilket tyder på att det finns en ärftlig komponent. Om man har syskon eller föräldrar med glaukom kan det vara lämpligt att undersöka sina ögon med regelbundna intervall från cirka 50 års ålder. Om släktingarna fått glaukom i unga år finns anledning att låta sig undersökas tidigare. Kontrollerna bör ske hos sjukvårdsinrättning eller annan instans med tillräcklig medicinsk kompetens som förutom att mäta ögontryck har möjlighet att utföra synfältsundersökning och/eller bedömning av synnerven.

Rehabilitering

Rehabilitering för att kunna leva som andra är avgörande, om sjukdomen leder till synnedsättning. Målet är att alla ska kunna bestämma över sitt eget liv. Vid mer omfattande skador skrivs remiss till syncentralen som har ögonläkare, optiker, synpedagog och erbjuder olika hjälpmedel och rehabilitering.

Vidare ger samhället stöd åt personer med funktionsnedsättning. Graden av funktionshinder avgör vilken typ av stöd och service man är berättigad till. Kommunen ansvarar för stöd som kan underlätta vardagen, som till exempel ledsagning och hemtjänst. Regionen ansvarar för hälso- och sjukvård, samt rehabilitering och hjälpmedel. Försäkringskassan handlägger och beviljar ekonomiskt stöd för den i arbetsför ålder.

Läs vad SRF skriver om rehabilitering.

Forskning

Svensk glaukomforskning är och har länge varit framgångsrik och omfattande. Den bedrivs inom flera olika områden och på många ställen. I Sverige genomfördes till exempel den stora studie som bevisade att behandling av glaukom lönar sig (EMGT, Early Manifest Glaucoma Trial). Just nu pågår en stor studie för att se om blindhet kan förhindras om personer med glaukom tidigt får mycket intensiv medicinsk behandling i stället för den gängse stegvisa upptrappningsbehandlingen. En annan studie vill undersöka om B-vitamin i hög dos kan förhindra sjukdomsutvecklingen. Vidare pågår flera studier av kirurgisk teknik. Forskning som bidrar till att kartlägga uppkomstmekanismer är ständigt aktuella, liksom forskning om metoder och metodutveckling.

Glaukom kallas också för grön starr. Det är en term som gärna undviks, bland annat därför uttrycket ofta leder till att grå starr (katarakt) och glaukom blandas ihop.