Sommarhälsning och summering av vårt arbete för ledsagning
Nu är den svenska sommaren här och vi är alla förtjänta av lite ledighet och lata dagar. Men först vill jag berätta lite från våra dagar i Almedalen.
Synskadades Riksförbunds förbundsstyrelse har fattat ett viktigt beslut som rör möjligheterna att driva ärenden om LSS-ledsagning i domstol. Socialstyrelsen har också lämnat en rapport med förslag om att en särskild lag om ledsagning ska utredas. Vårt arbete för synskadades rätt till denna viktiga insats fortsätter men premisserna har delvis ändrats.
Socialstyrelsens rapport visar att rättspraxis ändrats
Låt mig börja med senaste nytt, nämligen det utredningsuppdrag som Socialstyrelsen fick i fjol och som redovisades i en rapport den 27 juni. Den som själv vill läsa kan hitta Socialstyrelsens pressmeddelande och ladda ner rapporten via följande länk:
Titeln är ”Förändringar av ledsagning över tid”. I pressmeddelandet betonar Socialstyrelsen att unga har drabbats hårdast av neddragningarna av ledsagning enligt LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Men det ska inte tolkas som att försämringen bara har drabbat unga. Att synskadade numer nekas ledsagning enligt LSS gäller egentligen för alla åldrar. På drygt tio år har antalet som har ledsagning minskat med 68 procent. Mindre än 800 personer i LSS personkrets 3, som synskadade borde tillhöra, har idag kvar sin ledsagning. Men för varje år minskar den gruppen.
Socialstyrelsen har analyserat förändringarna och kommer fram till att rättspraxis har ändrats så att synskadade inte längre anses tillhöra personkretsen för LSS. Det är ingen nyhet för oss i SRF utan bara ytterligare ett belägg för att LSS inte längre fungerar för oss med synnedsättning.
Utredarna har också tittat på vad som händer med dem som tvingats ut från LSS. Vissa får inget stöd alls i form av ledsagning. I andra fall har kommunen beviljat ledsagning enligt socialtjänstlagen, SoL, istället. Problemet är att villkoren då oftast blir mycket sämre för den enskilde. De flesta kommuner tar till exempel ut en avgift för ledsagning enligt SoL, i vissa fall över 400 kronor i timmen. De sätter även upp andra begränsningar för hur tjänsten får användas. Det gör att SoL-ledsagning inte täcker de behov synskadade i många fall har och någon likvärdighet över landet finns inte.
Utredarna verkar inte tro på möjligheten att få igenom ett förtydligande av LSS, så att synskadade återigen ingår i lagens personkrets. SoL bedöms inte heller som något bra alternativ för att reglera en specifik insats som ledsagning. Rapporten landar i att en särskild lag om insatsen ledsagning borde utredas.
Kanske kan krav om en särskild lagstiftning vara en väg framåt för oss, ett sätt att bryta det dödläge vi hamnat i, när det gäller LSS och att ingå i personkretsen. Men det är förstås ingen enkel sak att övertyga riksdag och regering om en ny lag. Vi ska analysera förslaget mer och återkommer efter sommaren kring hur vi kan gå vidare.
Varför upphör SRF att driva ärenden om ledsagning enligt LSS i domstol?
Så till en näraliggande fråga: Nämligen förbundsstyrelsens beslut tidigare i juni, som rör våra möjligheter att driva ärenden om ledsagarservice enligt LSS i domstol. Efter diskussioner kom FS fram till att vi verkar ha kommit till vägs ände rent rättsligt. För den som har en grav synnedsättning men inga ytterligare svårigheter har det i praktiken blivit omöjligt att få rätt till ledsagarservice enligt LSS även om personen får ett gott juridiskt stöd i domstol.
Det känns hårt att tvingas konstatera detta. Vi i SRF och många enskilda synskadade har verkligen försökt att få till stånd en ändrad rättspraxis. Som många vet drev vi tidigare Rättighetsprojektet och har sedan fortsatt att driva enskildas ärenden så långt det går. I vissa fall har förvaltningsrätten lyssnat på våra argument och gått på den synskadades linje. Men kommunerna överklagar alltid till kammarrätten, och högre rättsinstanser ändrar konsekvent beslutet till kommunens förmån. Det är på många sätt obegripligt men tyvärr den bistra sanningen.
Därför beslutade FS att vårt juridiska stöd inte längre ska användas till att driva fall om LSS-ledsagning i domstol. Anledningen är att vi vill använda våra resurser där de kan göra bäst nytta. Det finns många andra frågor där synskadade kan behöva juridiskt stöd och där stödet kan göra skillnad. Vi vill inte heller att enskilda ska leva med falska förhoppningar om att ett överklagande skulle kunna gå igenom.
Andra vägar framåt för att skapa förändring
Jag vill passa på att förtydliga vårt beslut. Det är absolut inte så att vi har gett upp ledsagningsfrågan. De juridiska medlen verkar visserligen just nu vara uttömda i fråga om LSS. Men slutsatsen är att vi då istället måste lägga ännu mer kraft på att påverka politiken för att åstadkomma förändringar. Socialstyrelsens utredning och förslaget om ny lagstiftning kom till tack vare vårt påverkansarbete och det ska vi jobba vidare med.
I de fall där synskadade har någon ytterligare funktionsnedsättning kan det fortfarande bli aktuellt med ledsagning enligt LSS. I sådana ärenden är juridiskt stöd från SRF fortfarande möjligt. Självklart ska vi inte heller släppa de fall där synskadade hänvisas till att ansöka om ledsagning enligt socialtjänstlagen. Där behöver vi tillsammans fortsätta vara oerhört tydliga mot kommunpolitikerna. Det finns ingenting i lagen som tvingar kommunerna att vara maximalt snåla i sin tillämpning. Det är fullt möjligt för dem att bevilja insatser så att vardagen fungerar för synskadade.
Tack till alla som stödjer oss
Jag vill tacka alla som engagerar sig och lägger tid på att hävda synskadades rättigheter. Även om det är tufft ibland ger vi inte upp. Vi står vid varandras sida.
Med det vill jag önska er en riktigt fin sommar!
– Niklas Mattsson, förbundsordförande
