Staden var representerad genom samordnaren för funktionshinderfrågor och flera personer från tekniska förvaltningen som arbetar med gator och gångstråk.  Eva och Åsa deltog inom ramen för stadens samarbete med Funktionsrätt Västerås och även en kvinna som sitter i permobil var med och  inventerade tillgängligheten.

Alla kunde gemensamt konstatera att mycket behöver göras för att förbättra tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning. Åsa och Eva tryckte på vikten av ticksignaler med tillräckligt hög volym, tydliga skillnader mellan gång- och cykelbanor samt mellan gator och trottoarer och gångbanor.

De förklarade att naturliga ledstråk som exempelvis murar, husväggar och kanter är bättre än lagda ledstråk. De senare går inte att känna när det är snö, grus eller löv i dem. Cykelställ och liknande helst inte ska placeras precis vid husväggar och att bänkar, blomkrukor och liknande helst ska stå där de inte hindrar fri passage.

Vidare betonade Eva och Åsa hur viktigt det är med goda kontraster mellan underlaget och de föremål som placeras på det. De berättade om goda exempel i form av gula sittytor mitt emot stadsbiblioteket och dåliga exempel i form av stenfundament på Stora gatan som har i princip samma färg som trottoaren. Även trappor måste konstrastmarkeras tydligt, sa de.

Eva och Åsa tog även upp vikten av att föremål som placeras på gångbanor och gångstråk har socklar så att den vita käppen tar emot innan man har gått rakt in i föremålet. Här fick en stor blomkruka med en smal sockel och uthängande korg agera dåligt exempel. Till sommaren behövs det en kännbar kant nedtill på  uteserveringarna och växtligheten måste vara välansad så att man inte får kvistar och grenar i ansiktet. 

Ett avslutande önskemål från Eva och Åsa var blindskyltar vid övergångsställen där personer med synnedsättning ofta passerar. Specifikt önskade de sådana vid samtliga korsningar i närheten av sjukhuset och Habiliteringscentrum samt i närheten av SRF:s kansli i området Klockartorpet.

Tjänstemännen från Västerås stad hade också ett avslutande budskap. De sa att så kallade trottoarpratare inte är tillåtna. Den som stöter på en sådan kan kontakta Västerås stad och be att få den borttagen. 

Tanken är att gruppen ska träffas flera gånger för att inventera fler platser och för att ha en dialog framåt gällande tillgängligheten i gatumiljön. Detta blir extra angeläget när nya rescentrum ska byggas och delar av centrum göras om. SRF Västerås-Kolbäcksdalen ser fram emot det fortsatta samarbetet. Tillsammans förbättrar vi tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning i Västerås.