Läs och lyssna

Jubileumsskriften finns  i sin helhet här nedan för att kunna läsas eller få den uppläst. 

Beställ ett exemplar

Du har även möjlighet att beställa ett exemplar av  jubileumsskriften, finns på alla medier svart, tal. punkt och e-post (PDF-fil). Kontakt SRF Örebros läns kansli så ordnar de så att du får ett exemplar.  E-postadress orebro.lan@srf.nu eller SMS på telefonnummer 076 - 005 39 96. Ange namn, adress och mediaval.

 

Synskadades Riksförbund Örebro län
1923-2023
Möjligheternas förening

Innehåll

Inledning
Början
Det första årsmötet
Den första årsberättelsen 
Upprop 
Med lastbil till friluftsmöten 
De Blindas Tidskrift 
Semesterbidrag 
De Blindas Riksförbund  
Blindhetsersättningen 
Den blinde är och förblir borstbindare
Armbindeln eller vit käpp 
Fria bussresor
De Blindas Hus 
Örebro läns Arbetsnämnd för de blinde
Synkonsulenten
Talboken och taltidningen 
Kretsar och lokalföreningar
Hur många synskadade medlemmar har det varit?
Styrelsen 
Hushållsskolan Margareta
Kansliet och anställda
Insamlare C.A. Wikström
Studieverksamheten
Övrig verksamhet 
Bemärkelsedagar
Ove Nilsson distriktsordförande 2008 - 2022

Komplement till 100 års skrift

Förord
Kvinnorna i distriktsstyrelse
Det positiva 90-talet
Intervju med Kristina Johansson
Intervju med Dan Wakman
Från 2000 – fram till nud

Inledning

I slutet på 1800-talet började de blinda att organisera sig. År 1889 bildas De Blindas Förening (DBF). Den verksamhet som DBF bedrev var till stor del förlagd i Stockholm. De medlemmar som var bosatta utanför Stockholm kunde förhoppningsvis vara med på årsmötet, om det fanns pengar och möjlighet att resa till Stockholm. Det förelåg ett behov av föreningar för blinda som hade verksamhet i hela landet. De första föreningarna som organiserade blinda på länsnivå, tillkom först en bit in på 1900-talet. År 1913 ”Enigheten” i Stockholm, år 1913 ”Samarbete” i Sörmland, år 1914, ”Hoppet” i Göteborg 1915, ”Frihet” i Dalarna. I början av 1920-talet bildades fler länsförbund bl.a. Örebro läns Blindförbund. I grannlänet Värmland, bildades deras Blindförbund år 1935. I ett annat grannlän, Östergötland. bildades deras länsförening år 1940. Vår förening har under årens lopp haft flera namn, Det började med Örebro läns Blindförbund, 1936 var namnet Örebro läns Blindförening, 1977 Synskadades Riksförbund Örebro länsförbund, 1981 Synskadades Riksförbund Örebro län.

Källor: till denna minnesskrift är föreningens handlingar, samt arbetsnämndens, som finns förvarade vid Arkivcentrun Örebro län. Mötes- och styrelseprotokollen var handskrivna fram till 1956, därefter kom mer lättlästa skrivmaskinstexter. Uppgifter har också hämtats från boken ”Ur historien mot framtiden” om SRF:s 130-åriga historia av Gilda Stiby Pelkonen
Örebro mars 2023      Anders Eng

Fakta om Örebro län:  År 1923 fanns det i Örebro län 58 landskommuner, 2 köpingar och 4 städer: Askersund 2109 invånare, Lindesberg 3110 invånare, Nora 2509 invånare samt Örebro 36926 invånare. Köpingar var Hallsberg med 1926 invånare och Ljusnarsberg 1586 invånare. Det fanns 6 municipalsamhällen, en tätort som ingick i en landskommun. Dessa var Kumla med 3420 invånare. Fjugesta 569 invånare, Karlskoga 2400 invånare. Jannelund (Degerfors) 1375 invånare. Frövi 728 invånare, Fellingsbro 671 invånare. Den totala befolkning i Örebro län var 222629 invånare. År 1920 fanns det i Sverige 3090 kända blinda. I Örebro län fanns det 142 kända blinda, 86 män och 56 kvinnor.

Källor: SCB:s folkräkning 1920, Statistisk årsbok 1923.

Bildkälla: Örebro stadsarkiv

Bild: IOGT:s ordenshus, Fredsgatan 18 Örebro. Ett vackert tegelhus med fönster inramat med ljusa bågar. Huset är idag rivet. Där höll Örebro läns Blindförbund sitt första årsmöte mars 1923

Början

I augusti 1921 träffades ett antal blinda för att bilda en förening för blinda i länet. Den gången lyckades de inte bilda någon förening. 15 månader senare, söndagen den 3 december 1922 gjordes ett nytt försök med ett lyckat resultat. Deltagarna på mötet var: korgmakare Gustav Hjalmar Johansson, skomakare Efraim Ulin, tobakshandlare Ernst Vilhelm (E.V.) Andersson samt borstbindarna Ernst E. Andersson, Valdemar Spåre och Rikard Åsberg. De seende vännerna var handlaren O.W. Andersson och verkmästare Emanuel Ulin.

Det första protokollet den 3 december 1922

§ 1

Herr G. Hj. Johansson hälsade de närvarande välkomna och redogjorde för mötets tillkomst och syfte. Det hade länge varit ett önskemål bland stadens och länets blinda att få en förening till stånd och man hade nu tänkt att om möjligt bilda en sådan.

§ 2

Till mötesordförande valdes Herr G.HJ. Johansson till sekreterare V. Spåre och O.W. Johansson.

§ 3

Ordföranden meddelade ur stadgeförslaget att man tänkte sig föreningens namn: Örebro läns Blindförbund och dess syfte var att söka åstadkomna sammanslutning mellan de blinda i länet och för blindverksamheten intresserade genom att erbjuda dessa till medlemmar i förbundet. På sammanträden skulle medlemmar beredas tillfälle att med varandra överlägga och rådfråga om allt som rör de blindas intressen, uppmuntran och förströelser på sammankomster ha ekonomisk hjälp uppgjort vilket sedemera skulle behandlas. Meddelade även att tvenne seende hade inbjudets till denna sammankomst, nämligen verkmästare EM. Ulin och handlare O.W. Johansson vilka lovat vara behjälpliga i arbete då så erfordras. Dessa båda hälsades särskilt välkomna, då så behövs o.s.v. Efter en stunds diskussion var under samtliga uttalade sin fulla och livliga anslutning omkring detta program beslöts enhälligt att bilda föreningen och dess namn vara: Örebro läns Blindförbund.

§ 4

Därefter föredrog verkmästare Ulin det uppgjorda stadge-förslaget, vilket ingående behandlades. Då några mindre ändringar framhålles såsom önskvärda beslöts upptaga åt Herrar G-HJ. Johansson, V. Spåre, EM. Ulin och O.W. Johansson med ledning av de förda diskussionerna omarbeta och framlägga förslaget till slutlig avgörande på första kommande möte, vilket beslöts skulle hållas någon gång under januari månad 1923.

§ 5

Sedan beslut fattats att styrelsen skulle bestå av åtta personer, därav tre seende, valdes härefter ordf. G.HJ. Johansson, v. ordf. Ernst Andersson, sekr. V Spåre och O.W. Johansson kassör EM. Ulin och Ernst Andersson samt utan funktion Efraim Ulin och Viktor Öhman. Den senare på förslag av EM. Ulin. Därefter avslöts sammanträdet och kallelse till nästa möte utfärdas av styrelsen.

Vid protokollet

O.W. Johansson

Det första årsmötet

Örebro läns Blindförbund första årsmöte ägde rum lördag den 24 mars 1923. Den dagen räknas som förbundets startdatum, trots att man bildade förbundet några månader tidigare i december 1922. På årsmötet fick alla medlemmar möjlighet att diskutera stadgeförslaget och välja styrelse, Det var ett 20-tal som slutit upp på mötet, som var på café IOGT Fredsgatan 18 Örebro. Den stora frågan på mötet var att antaga förbundets stadgar.

De första stadgarna

§ 1

Denna förening vars firma är Örebro läns Blindförening u.p.a. Har till Ändamål att söka åstadkomma en samman-slutning mellan de blinde i länet och för blindverksamheten intresserade, genom att inbjuda dem till medlemmar av förbundet att genom sammanträden bereda medlemmarna tillfällen att med varandra rådgöra och överlägga om allt som rår de blindas gemensamma intressen, att i den mån förbundets ekonomi det tillåter. På lämpligt sätt stödja blinda i deras strävan till självförsörjning. Efter prövning av styrelsen lämna behövande blinda tillfälliga ekonomiska bidrag samt att uppmuntra och förströ de blinda med förädlande nöjen, såsom musik, sång och föredrag, deklamation m.m. Till ersättning för vad de ofta måste umbära till följd av sin isolerade ställning.

§ 2

Förbundets styrelse har sitt säte i Örebro.

§ 3

Inträde i förbundet kan vinnas av envar blind i Örebro län.

Dessutom äga alla som välvilligt önska stödja förbundets verksamhet erhålla inträde såsom understödjande medlemmar. Villkoren för inträde är att vara svensk medborgare, att hava fyllt 15 år, att äga god frejd samt vara rekommenderade av förutvarande medlem.

§ 4

Över förbundets medlemmar föres matrikel, upptagande deras namn, yrke, adress, även tiden för inträde.

§ 5

Från avgifts erläggande kan erhållas. Understödjande medlem erlägger under inträdesåret och sedan för varje kalenderår en avgift av minst 5 kronor som inbetalas första kvartalet. Vid inträde i förbundet erlägges en avgift av 50 öre, samt därefter vid varje kalenderkvartals början en kvartalsavgift av 50 öre. Medlem som trots styrelsens påminnelse ej under 6 månader betalt sina avgifter uteslutas ur förbundet såvida icke styrelsen efter prövning finner förmildrande omständigheter föreligga i vilket fall befrielse.

§ 6

Till förbundets styrelse som på årsmötet och ska handhava dess angelägenheter, väljes 8 personer, därav 3 seende, för en tid av ett år.

§ 7

Styrelsen utser inom sig ordförande, vice ordförande, sekreterare, vice sekreterare, kassaförvaltare och kassör. För beslutsfattande inom styrelsen måste samtliga ledamöter vara kallade och minst 5 deltagare om beslut var ense. Det åligger styrelsen att vid förbundets och styrelsens sammanträde föra noggranna protokoll att föra noggranna och tydliga räkenskaper över förbundets inkomster och utgifter och därom för varje kvartal avgiva rapport, att till årsmötet framlägga en redogörelse över förbundets verksamhet det gångna året. Kassaförvaltaren äga ställa av styrelsen godkänd säkerhet för de medel han omhänderhar. Styrelsen utser inom sig firmatecknare.

§ 8

Granskning av förbundets räkenskaper och som inventering av dess säkerhetshandlingar skall verkställas av 2 revisorer.

§ 9

Förbundets årsmöte hålles i mars och kungöres detsamma minst 8 dagar före mötets hållande i en daglig Örebro tidning samt i De Blindas Veckoblad. Andra ordinarie möten hålles på tider som årsmötet beslutar. Extra möte utlyses då styrelsen finner nödigt eller minst 10 av förbundets medlemmar därom göra framställning till styrelsen. 8 styrelseledamöter vilka jämte 2 suppleanter väljes på årsmötet, för en tid av ett år. Räkenskaperna föres per kalenderår och överlämnas till revisorerna senast den 15 januari och skall revisorernas berättelse vara styrelsen tillhanda senast den 15 februari samma år.

§ 10

Förslag till ändring av dessa stadgar måste för att anses antaget vara bifallet av 2 på varandra följande samman-träden därav det ena ett årsmöte.

§ 11

Förbundets upplösning kan icke beslutas så länge 5 av dess medlemmar önska dess bibehållande. Beslutas upplösning skola förbundets samtliga tillgångar överlämnas till någon institution inom länet som arbetar för de blindas sak.

Det var ett föreningssammanträde den 25 maj 1923, där man tog upp om att ändra § 5 om kvartalsvis medlemsavgift till att bli helårsvis, det förslaget röstade medlemmarna ned, de ville betala kvartalsvis. De kommande åren var stadgarna ofta upp på föreningssammanträden för olika ändringar.

Den första årsberättelsen

”Då förbundet den 24 mars 1923 avhöll sitt första årsmöte hade icke stort mer än 3 månader förflutit sedan det bildades. Av denna anledningen ansåg sig styrelsen icke då behöva framlägga någon skriftlig berättelse, varför denna alltså är den första till andra årsmötet. Icke hellre när emellertid angeläget att säga emot några större resultat att vinna. I fråga om medlemmarnas anslutning ligger också en uppgiftens begränsning i förbundets karaktär av De Blindas Förening. Då det däremot gäller understödjande medlemmar ligger fältet öppet. I detta avseende har styrelsen försett det med upprop i länets samtliga tidningar men med klent resultat, dels även och med något bättre framgång medelst särskilt för ändamålet tryckta kort med inbjudan till medlemskap varpå senare följt personligt besök av bemäktigat ombud för anteckning av medlemskap jämte inkassering av årsavgiften. Förbundets medlemsantal uppgår förnärvarande till 72st därav 34st blinda och 39st understödjande. Beträffande förbundets ekonomi hänvisas till kassaförvaltarens tablå och revisorernas berättelse. Under året har förbundet haft årsmöte samt 7 protokollförda sammanträden. En konsert på Stora Holmen varvid Livregementets grenadjärers musikkår under musikdirektörs ledning medverkat. Det ekonomiska resultatet blev en behållning av kronor 155.23. Det vid förra årsmötets beslut om konserterna i stadens kyrkor måste däremot inställas på grund av stor konkurrens vid tillfället ifråga. På förbundets möte den 25 aug. 1923 söktes och erhålls ett av kr 300 hos Örebro läns arbetsnämnd för de blinde. På initiativ av Kronobergs Blindförening har en konferens hållits i Växjö därvid förbundet representerades av sin ordförande G. HJ. Johansson. Styrelsen hade givetvis önskat att i denna rapport kunnat peka på en mångfalt stora resultat och att förbundets medlemmar under året hade fått en livligare och starkare känning av förbundets befintlighet. Att så tyvärr icke kunnat ske får till en del tillskrivas allmänhetens oförstående hållning, men till största delen måhända styrelsen brister då det gällt att framför i konkurrens om allmänhetens förtroende och omtanke. Början är emellertid gjord och det är vår önskan och förhoppning att förbundet under det år som kommer må kunna växa sig starkare och bli livligare att på ett mer sen påtagligt sätt fylla sin stora uppgift. I denna förhoppningen vill styrelsen här med uttala sitt tack för visat förtroende under arbetsåret.”

Upprop

Förbundet annonserade i länets tidningar ett upprop i ett försök att värva understödjande medlemmar.

”Örebro läns Blindförbund som bildades i sistlidne dec. omfattar nu ett 25-tal av inom länet blinda och hoppas att få dom alla med. Dess uppgift är att vid olika tillfällen sammanbinda och förse dem med föredrag, sång, musik så långt som förbundets tillgångar föreslår, på ett lämpligt sätt stödja och hjälpa dem i deras strävan till självförsörjning o.s.v. Ett liv i mörker ej en stråle av den livsgivande solens ljus med nedsatt arbetsförmåga, hinder att som andra röra sig bland sina medmänniskor. Fångenskap utan kedjor det är dessa olyckliga människors lott, stanna ett ögonblick inför tanken vad det verkligen innebär, och ingen skall förmå det behjärtansvärda i förbundets arbete eller undandraga sitt stöd för att kunna förverkliga sitt program. Förbundet ber härigenom alla för denna verksamhet intresserade personer inom Örebro län att ingå i detsamma såsom stödjande medlem. Årsavgiften 5 kronor, anmälan om samt årsavgiften sändes till förbundet.”

Med lastbil till friluftsmöten

Söndagen den 6 juli 1924 anordnade Örebro läns Blind-förbund ett friluftsmöte i Karlskoga. Man befann sig i en härlig skogsbacke. Det var jämte styrelsen 14 av förbundets blinda medlemmar närvarande. Dessutom ganska många blinda som seende från orten. Mötet avslutades med sång och musik.

Söndag den 21 juni 1925 genomfördes friluftsmöte och utflykt till Järnboås som ligger cirka 5 mil norr om Örebro. Förbundet hade en medlem boende på orten. Einar Borg som tillsammans med sin hustru ordnade det praktiska. I anslutning till friluftsmötet höll en av traktens skollärare ett föredrag om Bergslagen.

Söndag den 20 juni 1926 var målet friluftsmötet och utflykten Rönneshyttan som ligger cirka 4 mil söder om Örebro. Amalia Nygren var en medlem som var boende på orten, vars familj hjälpte till med det praktiska. Vid friluftsmötena 1925 och 1926 ställde skofabrikerna

Örnen och Oscaria upp med lastbilar för transport av deltagarna till friluftsmötena. Efter dessa friluftsmöten finns inga noteringar i Förbundets handlingar om dylika möten.

Bildkälla: Örebro Stadsarkiv

Bild: Lastbil vid Carlsson & Åqvists skolager Nygatan, Örebro, bilden är från 1928. Sommarutflykterna som länsförbundet gjorde på 1920-talet åktes förmodligen i denna typ av lastbil.

De Blindas Tidskrift

På förbundets årsmöte 1925 blev den då 26 åriga Gunnar Öfverström invald i styrelsen, som en av de seende ledamöterna. På ett medlemsmöte i oktober 1925 förslog Öfverström att Örebro läns Blindförbund blir utgivare av en tidskrift med namnet De Blindas Tidskrift vars syfte ”skulle vara att närmare insätta seende i blindförhållanden, tryckning av tidskriften skulle kosta 85 kronor för 2000 ex.” Mötet biföll förslaget och att man skulle ekonomiskt stödja tidskriften. Det första numret av De Blindas Tidskrift utkom i november 1925. I förbundets årsberättelse 1926 finns följande rader:

”Förbundets tidning De Blindas Tidskrift har under arbetsåret utkommit med 5 nummer. Den skall fortsätta som månadstidning. Tidningen har blivet ansenligt utökad och försäljes i hela Sverige.”

1928 övertog De Blindas Riksförbund De Blindas Tidskrift.  Efter en del turer om de ekonomiska villkoren för övertagandet av De Blindas Tidskrift erhöll Örebro läns Blindförbund 1000 kronor i kontanter. 1936 gick De Blindas Riksförbund (DBR) och De Blindas Förening (DBF) samman under namnet DBF. De Blindas Tidskrift övertogs av den sammanslagna organisationen. De Blindas Tidskrift var månadstidning fram till 1951 därefter från 1977 utgavs den kvartalsvis. I samband med DBF:s namnbyte till SRF ersattes De Blindas Tidskrift av SRF Perspektiv.

Semesterbidrag

Till midsommaren 1927 delade Förbundet för första gången ut ett semesterbidrag på 25 kronor till de blinda medlemmarna. 1933 ökade till 30 kronor, 1934 till 50 kronor, 1936 var ekonomin bättre då fick medlemmarna 100 kronor. Åren 1937 till 1942 var semesterbidraget 75 kronor. 1943 till 1947 100 kronor. Därefter slopade man det generella semesterbidraget, man övergick till behovs-principen. Det var ansökan om semesterbidrag som gällde. 1953 när föreningen var 30 år hade man ingen jubileums-fest utan alla blinda medlemmar fick ett semesterbidrag på 150 kronor. Det fanns krav för att få ta del av semester-bidragen, vilket framgår av texten från två årsmötes-protokoll.

Från årsmötesprotokollet den 27 maj 1934

”Upptogs behandling ett yrkande att Herr Karl Anderssons, Nora semesterbidrag skulle indragas. Herr A hade vid upprepade tillfällen anmodas besöka möten, men dock uteblivet. Av flera talares yttrande framgick att Herr A flera gånger uttalat, att han ej ville besöka mötena, hellre utträda ur förbundet. Samtliga talare ansåg att då förbundet betalar resor och nattlogi samt ledsagare beviljats honom, då åtminstånde vid något tillfälle besöka förbundets möten. Man borde kunna vänta att medlemmarna även har andra intressen av förbundet än att erhålla ekonomisk hjälp. Mötet beslöt att Herr Karl Andersson ej skulle erhålla semesterbidrag. Beslutet var enhälligt.”

Från årsmötesprotokollet den 24 mars 1933

”För att söka förmå de medlemmar som såsom sällan eller aldrig besöka mötena att komma och på så sätt intressera den för vad som förehavas. Föreslog Olov E. Nilsson att den medlem som, utan att ange laga skäl är frånvarande tre på varandra följande möten går miste om semesterbidraget. Förslaget understöddes av Herr K. Högman och G. Larsson. Herr Borg ville skärpa detsamma så, medlem som ej närvarande vid tre på varandra följande möten skulle erhålla anmodan att komma vid nästa. Men om han då ute blev skulle uteslutning ur förbundet bli följden. Olov E. Nilsson yrkade dock på att förslaget ej skulle skärpas därhän, utan som från början var meningen endast beröra semesterbidraget. Herr Gobe påpekade att det kunde hända att en medlem t.ex. ej hade kläder så den ansåg sig kunna resa in till mötet. Detta yttrande föranledde Olov E Nilsson påpeka att även sådant helt rätteligen föll under beteckning ”laga skäl”. Efter ytterligare en stunds debatt beslöt årsmötet enligt förslaget: Att medlem som ej är när-varande vid tre på varandra följande möten utan meddela laga skäl för uteblivande skall mista sitt semesterbidrag till dess den åter besöker möten eller anmäler giltig orsak för sin bortovaro.”

De Blindas Riksförbund

Under en tioårsperiod fanns det två riksorganisationer för blinda. Det är De Blindas Förening och De Blindas Riksförbund. I Örebro den 24 - 26 februari 1926 bildade ett antal fristående länsförbund för blinda, De Blindas Riksförbund (DBR), innan DBR bildades hade de olika länsförbunden kontakt med varandra. Under Örebro läns Blindförbunds första år 1923 inbjöd Kronobergs Blindförbund till möte med länsförbunden. Ordförande Gustav Hjalmar Johansson var där som representant för Örebro läns Blindförbund.

Vad ansåg Örebro läns Blindförbund om De Blindas Förening?

Från styrelseprotokollet den 2 april 1925

”Ordförande meddelade i korta ordalag Förbundets inställning till Stockholmsföreningen. Dess ordf. dir. Lundberg hade upphört att besöka lokalföreningarna och det ser ut som om landsorten icke längre har något att hoppas på från det hållet. Uppkomsten av lokalföreningar har just tillkommit på grund av Stockholmsföreningens självständiga hållning.”

Lokalföreningar var även dåtidens namn på länsförbund. Stockholmsföreningen var i ovanstående text De Blindas Förening, där Alrik Lundberg var ordförande.

På ett föreningsmöte den 26 december 1925 två månader före De Blindas Riksförbunds bildande behandlades frågan om rikskongress i Örebro.

”En skrivelse från Skaraborgs läns Blindförbund i vilken framlades förslag om anordnat av en rikskongress för denna kongress ansåg ovannämnda förbund, Örebro som den lämpligaste platsen på grund av dess centrala läge. I den diskussion som därefter följde anslöt sig de flesta talarna till skaraborgarnas förslag. Beträffande organisationssättet samt de frågor som kongressen borde behandla uttryckte Herr Olov E. Nilsson en önskan om att alla länsföreningar sammansluta sig till ett riksförbund härtill anslöt sig Herr Borg och Herr Uhlin, vilka ansåg att initiativtagarna borde stå för inbjudningen och vårt förbund enbart ordna deltagarnas mottagande samt anordna en lokal, här instämde Herr Borg med flera.

BESLUT: ”Att en kongress skall avhållas i Örebro samt att Skaraborgs läns Blindförbund skall inbjuda deltagarna. Gavs i uppdrag åt styrelsen att ordna övriga detaljer med ledning av diskussionerna.”

Under sin existens hade De Blindas Riksförbund kongress varje år. Den 4 - 6 april 1927 var det kongress i Örebro. Det var 14 ombud samlade som representerade 8 av Sveriges 15 länsförbund. Den 3 - 5 juni 1930 var det också DBR kongress i Örebro. År 1936 gick de två blind-organisationerna i Sverige samman.

Några månader efter De Blindas Riksförbund och De Blindas Förening gått samman och blivet en riksorganisation avled Alrik Lundberg som varit DBF:s ordförande från 1903 till 1934, att han varit uppskattad kan man förstå om man läser årsmötesprotokollet från den 23 mars 1936.

”Sitt hälsningsanförande började ordförande Herr E.V. Andersson med minnesord över dir. Alrik Lundberg. Ordförande i Riksorganisationen De Blindas Förening vilket den 19 mars hastigt avlidit. Dir. Lundberg var sade talaren vår största blindfilantrop och vår store hövding. Under ett när fyrtio års rikt arbete har han gjort De Blindas Förening till vad den nu är med alla sina olika verksamhetsgrenar. För honom var givande, ja en gudstjänst. Tusende tacksamma hjärtans innerliga tankar följa honom till ljusare rymder. Ja, hans gärningar följa honom efter frid över hans minne. Så sjungs psalmversen ”Måste ock av törne vara.”

Blindhetsersättningen

Redan i början av 1900-talet tog de blindas företrädare upp att blinda var i stort behov av ekonomiskt stöd. Försörjningsmöjligheterna var få. Frågan om blindhetsersättning var viktig för både De Blindas Förening och De Blindas Riksförbund. Efter idogt arbete gav det resultat. I mars 1934 beslöt Riksdagen om blindhetsersättning som trädde i kraft 1 januari 1935. För att få ersättningen som då var 500 kronor per år, krävdes det att man saknar ledsyn och varit blind före 60 år. Hur mycket var 500 kronor jämfört med dåtidens löner? En vuxen industriarbetare i Örebro län hade en medellön 1934 på 2538 kronor per år. (Källa: Statiskt årsbok 1936)

Hur tog Örebro läns Blindförbund upp frågan om blindhetsersättning?

Från medlemsmötet den 26 december 1926

”Vad kommer vi att hoppas av Riksdagen i frågan om blindhetsersättningen. Var ett spörsmål som behandlades med ett längre anförande av Herr E.V. Andersson. Talaren hade sig bekant att frågan skulle komma fram under stundande Riksdag, Riksförbundets interimsstyrelse, vilket talaren tillhörde var i livligt agitationsarbete. Talaren kunde inte annat än fästa de största och ljusaste förhoppningar på ett för landets blinda lyckligt avgörande. Flera talare yttrade sig i den högaktuella frågan och hos oss en var fäste det länge hoppet om lycklig utgång.”

Från medlemsmöte den 17 september 1927

”Herr Öfwerström bad att på Riksförbundets vägnar få anbefalla en lista för manteckning för att åstadkomma en masspetition att överlämna till svenska regeringen, jämte anhålla om en utredning rörande blindhetsersättningen. Herr Öfwerström meddelade att ett antal lokalföreningar påtecknat denna lista och hoppades att även vårt förbund ville tillmötesgå Riksförbundets vädjan. Herr E.V. Andersson ansåg det vara oklokt att påteckna listan då de redan större institutionerna än vårt Riksförbund ingått med skrivelser till Kungl. Maj:ts i berörda hänseende, men att han ej därmed vill ha sagt att hindra enskild medlem att påteckna.  Det samma gjorde Herr Uhlin gällande att höga vederbörande läge någon notis om våra önskningar för på det att erhålla blindersättningen utan hade vi bara att tacksamt taga emot det som bjöd oss. Principen för blindhetsersättningen menade talaren vara av under-ordnad roll. Då Herr Öfwerström av någon anledning avlägsnat sig från mötet under den föregående debatten föranledde ej hans vädjan någon åtgärd Varför diskussionen fick utgöra svar på frågan.”

Örebro läns Blindförbund skrev inte under petitionen, men man kan anta att enskilda medlemmar gjorde så. I januari 1929 lämnade en delegation från De Blindas Riksförbund en petition med 1300 namnunderskrifter till statsminister Arvid Lindman med önskan om blindhetsersättning.

1935 blev blindhetsersättningen verklighet. Sista december 1935 var 3022st ansökningar om blindhetsersättning bifallna, avslagna ansökningar var av följande orsaker: Ej blind=193st, skolpliktiga=7st, blind efter 60år=232st, dryckenskap=2st, intagna på anstalt=42st, för hög inkomst=21st, annan orsak=2st (Källa: Andra lagutskottets utlåtande Nr 25) Den 31/12 - 1936 var antalet beviljade blindhetsersättningar I Örebro län 109st (Källa: KMA:s årsberättelse 1936). Antalet kända blinda i Örebro län 1936 var 184st. Medlemsantalet i Örebro läns Blindförbund 1936 var 59st.

Om det var de olika uppfattningarna om att förbundet skulle skriva på petitionen angående blindhetsersättning eller något annat som blev till schism i styrelsen. Gunnar Öfwerström var inte välkommen i förbundet

Från årsmöte den 24 mars 1928:

”Ordförande E.V. Andersson och vice ordförande Efraim Uhlin undanbedde sig kandidaturen till styrelsen, medan V. Spåre och E. Andersson uppställde som villkor för återval Herr Öfwerströms uteslutande ur förbundet, med den motiveringen att denne på senare tid bevisligen mot-arbetat förbundets intressen samt hans demonstrativa uppträdande under årsmötet. Detta föranledde en omröstning varvid beslöts Herr Öfwerströms uteslutande ur förbundet med 18 röster mot 10.”

År 1962 ändrades blindhetsersättning till invaliditets-ersättning och gällde också andra handikappgrupper. 1975 blev namnet handikappersättning. Sedan 2019 är namnet merkostnadsersättning.

Den blinde är och förblir borstbindare

Tre av de sex blinda som bildade Örebro läns Blindförbund var borstbindare. Det var Ernst Andersson, Rikard Åsberg och Valdemar Spåre, några år senare blev Valdemar Spåre handlare. Frågor som rörde hantverkarna var ett återkommande ämne på föreningsmötena. På ett möte 1924 diskuterades om försörjningsmöjligheter.

Från föreningsmöte den 27 december 1924.

”Härefter vidtog en livlig debatt om spörsmålet: Hur vinna nya existensmöjligheter? Herr E.V. Andersson som inledde frågan, menade att det voro önskvärt men tyvärr nästan otänkbart. Han slutade anförande med samma förmodan som blindvårdskonsulent Retsler, att den blinde är och förblir borstbindare. G.HJ. Johansson var övertygad om att den blinde även kunde finna sig tillrätta inom industrin och att det förr eller senare blir nödvändigt att bereda honom andra förvärvsmöjligheter då nämligen blindyrkena starkt hotas av fabrikskonkurrens. Einar Borg och Olov E. Nilsson kunde näppeligen inte tänka sig en blind såsom industriarbetare. I alla händelser skulle fabrikanten i första hand tillgodose sig med seende arbetskraft. Efraim Uhlin uttalade sig i samma riktning, men framhöll att det är statens och samhällets ofrånkomliga skyldighet att sörja för landets blinda och detta lämpligast genom en lytesersättning men så effektiv att den blinde sedan med tillhjälp av sin egen inkomst finge en drägligare tillvaro. Samtliga talare enades om att diskussionen fick utgöra svar på frågan.”

Örebro läns Arbetsnämnd för de blinde startade 1924 en försäljningsavdelning. Dess syfte var att hjälp blinda hantverkare i länet med arbetsmaterial samt att bistå med försäljning av deras produkter som korgar, borstar, strumpor och textilier. Man hade ett varulager med en anställd föreståndare. Under sin verksamma tid fanns varulagret på olika adresser i centrala Örebro. Försäljningsavdelningen lades ner1947. Hur många blinda verksamma hantverkare fanns det i länet? I arbetsnämndens handlingar nämns antalet borstbindare som försäljningsavdelningen berett arbete åt, 1929 var de 20st, 1934 var de 24st och 1941 var de 16st. Hur kom man igång med sitt hantverk?

Från arbetsnämndens protokoll från 27 augusti 1931:

”Från ordf. för Hammars kommunalnämnd Herr Sigurd Hallqvist hade inkommit en skrivelse angående blinde Ture Ossian Jonsson från Mårsäter vilken på försommaren utskrivits från blindskolan och nu av flera skäl behövde verkstad m.m. en kostnad som ej skulle överstiga kronor 2000 beräknad en salubjuden stuga i Zinkgruvan. Där bostad kunde beredas åt familjen och verkstaden framledes användas av en ävenledes blind broder. Bidrag på Kronor 1000 hade ställts i utsikt från KMA och De Blindas förening och frågan gällde nu om Örebro läns arbetsnämnd ville bidraga med kronor 200 vilken anhållan arbetsnämnden biföll.”

Örebro läns Landsting bidrog årligen med 5000 kronor till arbetsnämndens försäljningsavdelning under hela dess existens. Under några år i slutet av 1920-talet och i början av 1930-talet fick hantverkarna bidrag till arbetsmaterial från Blindas Väl i Stockholm. Efter nedläggningen av försäljningsavdelningen bidrog arbetsnämnden med materialrabatter till hantverkarna ända till 1990-talet. Den sista noteringen om materialrabatter är från 1993, då var summan 2024 kr.

Om de kvinnliga hantverkarna finns inte mycket att finna i handlingarna från arbetsnämnden. Det kan noteras att vid Örebro läns Blindförenings styrelsemöte i september 1941 valdes fyra kvinnliga hantverkare in som medlemmar: Anna Birgitta Karlsson 19 år, väverska, Asta Maria Karlsson 24 år, väverska, Märta Linnea Ribbing 34 år, väverska, Birgit Alm 25 år, väverska.

Armbindeln eller vit käpp

Armbindel eller vit käpp blev diskuterat på årsmötet 1933. Av skrivningen i protokollet kan man gissa att vit käpp inte användes i hög grad av blinda. Flera årtionden senare blev det aktuellt med den Vita Käppens Dag.

Från årsmötesprotokollet den 26 mars 1933:

”Herr Gobe gjorde förfrågan om vad som åtgjorts i frågan om trafik-säkerhetsmärket. Olov E. Nilsson meddelade att DBR ingått till DBF med ett yrkande om kontroll vid distribution samt tillhandahållande av fullt kontanta märken. Detta hade också utlovats, men effektiva åtgärder uteblivet. I detta sammanhang meddelades att DBF haft under utredning förslag till nytt trafikmärke, eller hade tänkt sig en nål, men då detta ansetts mindre lämpligt hade frågan kommit att bli vilande. Herr Gobe uttalade som sin uppfattning att en vit käpp voro mer praktisk som trafikmärke än den nu använda armbindeln. Herr Högman ansåg det ej lämpligt att gå in för ett nytt märke, så mycket hellre som det nu använda är inregistrerat önskade fortsättning av detta. Fröken Axelina Eriksson påpekade att armbindeln borde vara av resår och att en käpp vore mindre lämpligt för damer. Till tanken på en vit käpp som trafikmärke anslöt sig även Fröken Kling och Herr Borg. Ordförande påpekade att kongressombuden vid besöket i Stockholm kunde personligen hos DBF:s styrelse göra förnyad erinrande av DBR tidigare framträdande önskemål rörande trafikmärke. Det blev också mötets beslut.”

Det går inte att finna i distriktets handlingar när den Vita Käppens Dag den 15 oktober blev en del av distriktets verksamhet.

Fria bussresor

Från årsmötet den 20 mars 1937:

”Upptogs till behandling en fråga att ingå till omnibuss-ägarna inom Örebro stad o län med begäran om fria bussresor åt blinda. Ordf. meddelade att styrelsen redan ingått till AB Omnibusstrafik här i staden med att blind med ledsagare skall få åka på en biljett, detta hade även beviljats. Av blinda utan seende ledsagare hade ej heller avgift begärts utan hade dessa fått åka gratis. Herrarna Spåre och Bäck ansåg att man borde ha fri resa åt blinda och att föreningen skulle tillhandahålla polletter till sina medlemmar för kontrollens skull. Herr Borg ansåg att järnvägsresorna även borde inberäknas där järnvägs-företagen även driver busstrafik. Ordf. ansåg begäran att blinda med ledsagare finge resa på en biljett ginge att motivera. Ansåg att kontrollfrågan finge bussägarna själva eller i samråd med styrelsen ordna. Mötet beslutade uppdraga åt styrelsen att ingå till länets bussägare med begäran om fria resor enligt denna princip.”

Nästa gång det dök upp något om fria bussresor i föreningens handlingar var från ett styrelsemöte i september 1941.

”Upptogs frågan om fria bussresor för blinda inom Örebro stad.  Såsom hade tidigare beviljats men hade sedan delade meningar om detta kom till synes hos busspersonalen. Efter debatt beslöts uppdraga åt ordförande att utreda denna fråga.” På styrelsemöte i februari 1942 upptogs en skrivelse från bussbolaget som meddelade att fria bussresor för blinda inom Örebro stad ej beviljas. I maj 1949 var frågan om fria bussresor åter aktuell, man beslöt att göra en skrivelse till omnibuss-bolagen med begäran om fria bussresor i hela länet. På ett styrelsemöte i januari 1950 meddelade ordförande att svaren från bussbolagen var negativa. 1951 behandlades en motion i Örebro stadsfullmäktige om fria eller rabatterade bussresor för blinda. Vem som lämnat in motionen framkommer inte, men i ett styrelseprotokoll från 19 maj 1951 står det ”resultatet blev att rabattkort får sökas hos Socialbyrån.”

Under andra halva på 1960-talet och början av 1970-talet infördes färdtjänsten. Det går inte att finna i föreningens handlingar när färdtjänsten infördes i länets kommuner. Från synkonsulentens årsrapport från 1968 finns ett undantag, där står att ytterligare två kommuner i länet har infört färdtjänst.

Sedan 1980 finns färdtjänst i alla landets kommuner. Namnet Färdtjänst tillkom genom att brandkåren vid Danvikstull i Stockholm 1968 hade intern tävling om ett bättre namn än invalid-, handikapp- eller rullstolstransport. Det vinnande förslaget blev ”Färdtjänst”.

Bildkälla: Örebro stadsarkiv


Bild: Stadsbuss nummer 4 Skebäck – Örnsro tar upp bussresenärer vid hållplats utanför Nikolaikyrkan, Stortorget Örebro 1930-talet.

Blindas Hus

1948 tog föreningen upp att man bör försöka få ett Blindas Hus i Örebro. I Borås och Eskilstuna fanns De Blindas Hus. Med Örebro läns Arbetsnämnd för de blinda tog man upp om De Blindas Hus i Örebro. Arbetsnämnden var positiv till De Blindas Hus i Örebro, en gemensam kommitté bildades för husbygget. Studiebesök gjordes i Eskilstuna, i deras De Blindas Hus fanns 9 lägenheter och 1 verkstadslokal.  I maj var ordförande Olov E. Nilsson inbjuden till Älvsborgs Blindförenings 25 års jubileum då passade han på att besöka De Blindas Hus i Borås. I september 1950 hade arbetsnämnden ändrat uppfattning, att man istället för husbygge förordade man köp av bostadsrättslägenheter. Ordförande Olov E. Nilsson ansåg man borde hålla fast vid husbygget, utan arbetsnämndens stöd var utsikterna för ett husbygge små. Arbetsnämnden införskaffade HSB-lägenheter på Hagmarksgatan i Örebro, 2st tvårumslägenheter och 2st enrumslägenheter som blinda kunde hyra. I november 1951 och februari 1952 kunde de som beviljats hyra lägenheterna flytta in. 1970 ägde arbetsnämnden 8 bostadsrättslägenheter i Örebro samt 1 bostadsrättslägenhet i Lindesberg. Efterhand sålde arbetsnämnden lägenheterna. Den sista lägenheten som var en tvårumslägenhet på Hagmarksgatan 11B i Örebro den såldes 2003.

Örebro läns Arbetsnämnd för de blinde

Arbetsnämnden bildades den 11 maj 1922. Den var en lokalavdelning av kronprinsessan Margaretas arbetsnämnd (KMA) som hade bildads 1917. Arbetsnämnden syfte var enligt protokollet från den 11 maj 1922:

”Att i mån av behov kunna på ett mera verksamt sätt vara de blinda till hjälp och stöd. Denna lokalavdelnings förnämsta uppgift skulle bliva att hjälpa inom länet boende arbetsföra blinda att erhålla arbete samt att skaffa avsättning för vad de tillverkat.”

En av de första uppgifterna för arbetsnämnden var att utröna hur många blinda det fanns länet. Man skickade ett frågeformulär till pastorsämbeten i länets församlingar. Detta beslöts på första mötet den 11 maj 1922. Närvarande på mötet var landshövdingskan Bergström, friherrinnan Zethelius, doktorinnan Hagstrand, kontraktsprosten Lönnroth, ingenjör Löfgren samt doktorinnan Lange.

Samma år som arbetsnämnden bildades anordnades De Blindas Dag, som blev en viktig inkomstkällan för arbetsnämnden under många år. De första åren var det mer än det som sedan blev vanliga fredag till söndag. Det var De Blindas Vecka mellan den 7 och 15 oktober. Nettobehållningen för De Blindas Vecka 1922 var 13.400 kronor. Man anordnade konserter och andra publika begivenheter. Det var också försäljning av s.k. blindarbeten och lotter, det såldes nära 30 tusen höstblommor även kallad blindblomman (den var av pappersmaterial i stil med majblomman). De kommande åren fram till mitten av 1940-talet var konserter, soaréer och danstillställningar programpunkter på De Blindas Dag. Från mitten av 1940-talet och tiden framåt var det försäljning från kiosker av s.k. blindarbeten, lotter, höstblommor och almanackor som inbringade inkomster till arbetsnämnden på De Blindas Dag. Försäljningsverksamheten på De Blindas Dag fortsatte till början av 1980-talet. 1983 var sista året för De Blindas Dag som då gick under namnet Synskadad 83.  Arbetsnämnden fortsatte med lotteriförsäljning till slutet av 1980-talet. Från 1990-talet har arbetsnämndens inkomster varit räntor och anslag från KMA. I handlingarna från Örebro läns Blindförbund/förening och SRF Örebro län finns inget noterat om att de har varit involverade i De Blindas Dag.

De blindas dag 1939 från KMA:s årsberättelse från Örebro län

”De blindas dag på den för landet gemensamma tiden 6 – 8 oktober, på grund av de oroliga tiderna beslöts att betydligt nedskära det förut planerade programmet. Som vanligt försåldes i kiosker blindarbeten, lotter, blommor, korsord och almanackor allt med lysande resultat. På lördagen höll författarinna Vivi Horn på Rikssalen ett medryckande föredrag om prins Gustaf, Örebro kvartetten inledde programmet med tvenne av prins Gustafs mest kända sånger. Soaréns sista avdelning bestod av spökhistorier som fru Horn framförde med verkningsfull säkerhet. Samma kväll blev dans anordnad på stadens restauranger med inträde till förmån för de blinda. Även Folkparken ställde en kvälls nettoinkomst till vårt förfogande. På söndagens eftermiddag då Livregementets grenadjärers musikkår i anslutning till De Blindas Dag i Centralparken hade en friluftskonsert som mottogs med livligt bifall av åhörarna. Det sista ledet i firandet av De Blindas Dag gick av stapeln ett par veckor senare då den kända kabarésångaren Harry Brandelius var i Konserthuset. Nettobehållning av De Blindas Dag 1939 utgjorde kronor 12717:20.”

Arbetsnämnden började under sitt första år 1922 att ge kända blinda i länet julgåvor i form av ett penningbelopp, det pågick ända fram till 1968. År 1943 var beloppen på julgåvor följande: 75 kronor till de som har försörjningsplikt, till änkor och änklingar samt de som inte har försörjnings-plikt 50 kronor, för de som är intagna på ålderdomshem 25 kronor, till barn som går på Tomteboda, blindskola eller dylikt 10 kronor. Arbetsnämndens kostnad för julgåvor 1943 var kronor 7985:- storleksbeloppet på julgåvan var ungefär samma från 1922 till början av 1960-talet Då i början av 1960-talet ökade antal kända synskadade stort. 1958 fanns 137st kända synskadade i länet, 1963 var siffran 264st. I och med att länet fick en synkonsulent som aktivt uppsökte länets synskadade var det förmodligen en orsak till ökningen.

Arbetsnämndens inkomster ökade inte i samma takt som antalet kända synskadade ökade. Nettobehållning från De Blindas Dag 1958 var ungefär samma som 1963, att minska julgåvornas belopp blev därför aktuellt.

Från Arbetsnämndens möte 30 november 1964:

”Utdelning av julgåvor diskuterades. Herr Nilsson framhöll att utdelning i småposter förorsakar irritation och det vore värdefullare att kunna ge ett större handtag vid speciella behov. Sedan det framhållits att julgåvan ej betraktas som ett ekonomiskt bidrag utan som en julhälsning, beslöts att den skulle utgå med 25 kronor. Alla blinda som finns antecknade skall komma ifråga, ej blott de som finns i matrikeln.”

År 1968 beslöt Arbetsnämnden att inga generella julgåvor skulle utdelas. Det fanns också möjlighet för synskadade att söka ekonomiskt understöd hos arbetsnämnden. År 1933 utdelades följande understöd:

”4 kvinnor om poster å 25 kronor, 7 män om poster å 25, å 50kr, 1 man till bänksax 58kr, 1 man till hyresbidrag 100kr, 1 man till bosättningshjälp 500kr, 5 personer till hjälp till radio 150kr.”    
Arbetsnämnden hade också synpunkter på hur blinda bör uppträda.

Från arbetsnämndens protokoll 28 maj 1956:

”Upprepade gånger har påtalats det olämpliga att en blind man säljer visor och s.k. dikter dels utanför EPA och vid Saluhallen. Mannen hör ej hemma i Örebro län. Nämnden diskuterade ärendet ur alla synpunkter men såg för dagen ingen utväg till lösning av denna fråga. Frågan bordlades.”

Distriktet har från sina första år fått ekonomiskt stöd från arbetsnämnden. Det första bidraget var på 200 kronor sedan under många år var det 300kr samt från 1933 även ränta från Lindbergska fonden som varade till 1960-talet. 1963 var det 300 + 421 kronor.

1973 fick studieverksamheten 5 tusen kronor och 4 tusen kronor till 50-årsjubileum. 1987 och 1989 fick lokalföreningen i Örebro kommun totalt 40 tkr till lokalinredning. På 1990-talet gavs stöd till ledarhundsverksamheten. Under 2000 talet har arbetsnämnden gett ekonomiskt stöd till resor och bjudit på julluncher.

Våren 2021 beslöt Örebro läns Arbetsnämnd för synskadade att upphöra med sin verksamhet. Arbetsnämndens ekonomiska tillgångar överfördes till Örebro läns stiftelse för synskadade.

Synkonsulenten

Den 1 maj 1960 började Allan Larsson, Kristinehamn som synkonsulent i Värmlands och Örebro län. Det var en halvtidstjänst. Han verkade i de båda länen fram till 1 april 1962. Bertil Ströhm, Åsbro tillträde synkonsulenttjänsten i april-62. Då med Örebro län som arbetsområde. Under 1962 gjorde synkonsulenten 140 hembesök, av dessa var 92 förstagångsbesök. Behjälpliga att spåra upp synskadade var Försäkringskassans tjänstemän, läkare och distriktssköterskor samt DBF:s medlemmar. I synkonsultens årsrapport från 1962 noterades att många synskadade har behov av modernare bostäder. 5st hade mycket undermåliga bostäder. I rapporten från samma år noterades vad förstagångsbesökarnas synnedsättning var:

”Grön starr 11st, grå starr 4st, Medfödda synbesvär 9st, blödningar 7st, näthinneavlossning 6st, diabetes 22st, samband med tumöroperation 5st, olyckshändelse 5st, synnervsförtvining 5st, inflammation 3st, MS 3st, grumlingar i hornhinnan 2st, gula fläcken 2st, RP 1st, okända 7 st. 

1965 blev tjänsten som synkonsulent på heltid. En del i tjänsten var att förse synskadade med hjälpmedel. På 1960-talet var utplacering av bandspelare omfattande. 1965 hade 236st synskadade tillgång till bandspelare. Andra uppgifter var att ge råd om pension, bostadsförbättringslån och möjlighet till utbildning och sysselsättning. Från synkonsulentens årsrapport 1965 redovisas utbildningar som länets synskadade genomfört:

”Fyra har under det gångna året avslutat sin under föregå-ende år påbörjat anpassningsundervisning. 2st har påbörjat utbildning i metallarbete i Kristinehamn och 1st har avslutat metallutbildning vid samma skola. 1st åtnjuter utbildning i snickeri vid omskolning i Arvika. 1st har avslutat utbildning i vävning vid Värendskolan i Växjö. 1st har påbörjat mörkrumsutbildning i Norrköping. Under året har 1st blivit antagen som elev vid Socialhögskolan i Stockholm. 2st genomgår första årskursen på folkhögskolor i länet.”

1970 anställdes Bertil Ströhms hustru Ingrid som synkonsulentassistent. 1973 flyttade konsulentexpeditionen från Ströhms hem i Åsbro till Storgatan 33 i Örebro.  1987 blev Synkonsulentverksamheten en del av syntekniska avdelningen på ögonkliniken Regionsjukhuset Örebro. Den syntekniska hade börjat sin verksamhet 1974 vars namn blev Syncentralen. 1992 samma år blev syncentralens brukarråd verklighet. Bertil Ströhm avled 1988 i en ålder av 58 år. Därefter verkade Ingrid Ströhm som synkonsulent fram till sin pension 1998.

Antalet kända synskadade i Örebro län

1968=383st 1971=722st 1976=1115st 1981=1449st

(källa: synkonsulenstens årsrapporter)
Heminstruktörer som numera heter syn– och hörselinstruktörer har släktskap med synkonsulentens arbete. De första försöken med heminstruktörer började 1976 i Hallsberg och Örebro kommun. Tillsättande av syn-och hörselinstruktörer har ständigt varit aktuellt sedan dess för SRF Örebro län. Vissa perioder har flera kommuner i länet haft syn- och hörselinstruktörer. Är det någon som slutar sin tjänst blir den inte alltid tillsatt. SRF Örebro län har under åren gjort flera uttalande, att den och den kommunen saknar syn- och hörselinstruktörer. År 2020 fanns syn- och hörselinstruktörer endast i Örebro kommun. Samma år genomförde Riksorganisationen en kampanj för tillsättande av syn- och hörselinstruktörer i alla Sveriges kommuner.

Talboken och taltidningen

De Blindas Förenings bibliotek började låna ut talböcker 1955. Mellan 1955 och 1957 producerades cirka 150 talböcker. 1959 hade Örebro stadsbibliotek fått några talböcker och ville ha samarbete med Örebro läns Blindförening. Det gällde också att få tillgång till bandspelare.

Från protokollet årsmötet den 27 mars 1955

”Herr Kjellander väckte frågan om bandinspelningsapparat om möjligheten till att inköpa dylikt. Han meddelade därvid att riksorganisationen lämnar subventioner på 150 kronor och föreslog att Örebro läns Blindförening lämnar ett anslag härtill. Beslut: att föreningen bidrager med en summa på minst 100 kronor.”

De första apparaterna för att lyssna på talböcker var rullbandspelare. Vi som gick i skolan på 1960 - 70-talet minns att det fanns en Tandbergsbandspelare i nästan varje klassrum. I början av 1970-talet kom kassettbandspelare. Från 1975 producerades alla talböcker på kassett. Nästa steg i utvecklingen var DAISY-spelare som kom i slutet av 1990-talet. (DAISY= Digital Anpassat Informations SYstem)

Sedan en bit in på 2010-talet kan man lyssna på talböcker genom smartphone och DAISYspelare.

Det var ett litet antal av den totala bokutgivningen som gavs ut i talböcker. I kampanjen ”kultur åt alla” krävde synskadade en större utgivning av talböcker. En del av kampanjen var en demonstration som genomfördes i Stockholm den 26 augusti 1976. I Örebro delande man ut flygblad denna dag, och senare på dagen åkte ett 30-tal synskadade från länet till Stockholm för att delta i demonstrationen.

Greta Hamiltons Stiftelse

Den bildades 1965, syftet var att ge ut talböcker med ämnen och författare som har anknytning till Örebro län. Grundbeloppet i stiftelsen var 100 tusen kronor som 2019 hade vuxit till cirka 10 miljoner kronor. Stiftelsen förvaltas av Samfundet Örebro Stads- och Länsbibliotekets vänner. 

Taltidning

På 1960-talet började det ges ut taltidningar. På årsmötet 1964 blev det tillsatt en taltidningskommitté. I Västmanland fanns en taltidning ”Arosbladet” som omnämns i årsmötesprotokollet. Första numret av Örebro läns taltidning kom ut 1965 med namnet ”Öringen”. De första åren stod föreningen för en del av kostnaden, sedan övertog Landstinget hela kostnaden. I början kom taltidningen ut var 14:e dag med en speltid på 2 timmar. 1968 var det 180st prenumeranter som betalde en årsavgift på 15 kronor. 1971 kom taltidningen ut varje vecka, med uppehåll i juli. Då var speltiden 1 timma. 1975 var antalet prenumeranter 325st som betalde en årsavgift på 25 kronor. En tid utgavs tidningen två gånger i veckan, 1992 återgick utgivningen till en gång i veckan. 1997 kom taltidningen ut två gånger i månaden. 2008 lades taltidningen ner. Från 1965 till 1979 var Ingrid Fromell taltidningsredaktör. Därefter har bl.a. Bo Bergman, Maria Kusielczuk, Pävi Kotka, Lizzie Range varit taltidnings-redaktörer.

Dagstidningsfrågan

1977 gavs valda delar av Nerikes Allehanda ut på kassett. Det var bara under en begränsad prövotid som inte fick någon fortsättning. Den 20 mars 1981 anordnade distriktet ett opinionsmöte i Medborgarhuset i Örebro med ämnet ”Dagspress till synskadade” deltagarantalet var 75st.

Nerikes Allehanda kom som radiotidning med start den 20 november 1989. Man läste in delar av NA på kvällen. Varje prenumerant hade en speciell mottagare som via P1s sändningsuppehåll på natten tog emot NA:s radiotidning. På morgonen kunde man lyssna på radiotidningen. ”Hösten 2014 hade alla dagstidningar som tidigare var radiodistribuerade i förkortade versioner gått över till den nya tekniken, och därmed har äntligen även synskadade dagstidningsläsare tillgång till hela det redaktionella innehållet.” (Källa: SRF:s verksamhetsberättelse 2014) Nu kom dagstidningen via internet som kan spelas upp på smartphone. 2016 fanns 126 prenumeranter på Nerikes Allehanda som taltidning.

Kretsar och lokalföreningar

1959 bildades en s.k. sektion i Karlskoga. Man hade en egen styrelse, den första ordföranden var Gunnar Björk. Man anordnade bl.a. studiecirklar och lotteriförsäljning. På årsmötet den 2 april 1967 var Karlskoga-sektionens fortlevnad med på dagordningen. Från protokollet: ”Efter en mycket livlig och delvis hetsig diskussion beslöt mötet med överväldigande ja att karlskogasektionen skall avvecklas.” Istället blev det en kontaktman i Karlskoga och en i Degerfors.

På höstmötet den 1 september 1968 behandlades frågan om kretsverksamheten. Från höstmötesprotokollet:

”Ordf. redogjorde för kretsverksamhetens syfte och målsättning var enligt KÖA:s förslag. Eventuellt blir det aktuellt med 4 eller 5 kretsar i Örebro län. Efter en kort diskussion beslöt höstmötet att starta kretsverksamhet i länet. Så snart som möjligt skall det utses en kretsorganisatör.”

(KÖA var DBF kommittén för översyn av arbetsformerna)

Det blev flera än 5 kretsar, hela 7 kretsar. Det startades krets i Lindesberg den 15 februari 1969, i Karlskoga den 18 februari 1969, i Hallsberg den 1 mars 1969, våren 1969 i Kopparberg och Hällefors. I Örebro den 4 oktober 1969 samt i Laxå 1971. Det blev ett nytt förtroendeuppdrag med namnet kretsorganisatör. 1969 var det Ingrid Ströhm, 1970 Irma Gustafsson, 1971 – 1976 Gertrud Karlsson.

Kretsarna hade hög aktivitet med träffar, studiecirklar och studiebesök. Man bjöd även in synskadade som inte var medlemmar i DBF till aktiviteterna. Verksamheten i Laxå var 1973 följande:

”Laxåkretsen omfattar Laxå kommun med 34 kända synskadade.   Kretsen har anordnat 7st lokala träffar, deltagit i Kopparbergs ”kyrksöndag” och i föreningsresan till Småland/Öland. Det sammanlagda deltagarantalet har varit 228st därav 96st synskadade. I föreningens och ABF:s kurs- och studieverksamhet har deltagareantalet varit 21st varav 13st synskadade.”

Verksamheten i Örebro 1973 var följande:

”Örebrokretsen omfattar Örebro kommun med 332st kända synskadade. 7st lokala träffar har anordnats samt en ”vintersportdag” och en båtutflykt med Nora-Linde-kretsen. Kretsen har deltagit i länsträffar anordnade av kretsarna Kopparberg, Hällefors, Karlskoga, Nora – Lindesberg, samt i föreningens resa till Småland/Öland. Deltagarantalet i de olika aktiviteterna har varit samman-lagt 412st, varav 277st synskadade. I föreningens och ABF:s kurs och studieverksamhet har 153st deltagare kommit från kretsen.”

När De Blindas Förening 1977 blev Synskadades Riksförbund omvandlades kretsarna till lokalföreningar. Då 1977 var de 7st. Under åren har några försvunnit. Laxå blev vilande 1980, Kopparberg vilande 1992, Hällefors vilande 2007.

Hur många synskadade medlemmar har det varit?

Antalet synskadade medlemmar

1923=34st  1933=51st  1943=65st  1953=76st  1963=138st  1973=279st  1983=?  1993=515st  2003=460st  2013=231st  2021=212st
Av okänd anledning redovisades inte medlemsantalet åren 1978 till 1988 i distriktets verksamhetsberättelser. Riksförbundet kunde inte vara behjälpliga att få fram dessa uppgifter. År 1989 var det 583 synskadade medlemmar i distriktet, vilket är det högsta antalet synskadade medlem-mar som är noterat i distriktets handlingar. Det kanske var ännu högre tidigare på 1980-talet, men de årens antal saknas. Föreningen har under åren haft och har understödjande medlemmar. Åren 1923 till 1935 finns understödjande medlemmar redovisade i verksamhetsberättelserna, som mest 1928 med 238st. Från 1936 till 1990 finns inget noterat i föreningens handlingar om stödjande medlemmar. Under åren 1990 till 2021 har antalet stödjande medlemmar varierat mellan 268st till 105st. På 1960-talet var det en stor ökning av antalet medlemmar.  I början av 1960-talet ändras åldersgränsen för att bli medlem från 60 år till 67 år, några år senare togs åldersgränsen bort helt, även kravet på viss synnedsättning togs bort. Första året 1977 som Synskadades Riksförbund var det en stor medlemsökning från 290st till 411st.

Vem såg tillräckligt dåligt för att räknas som blind?

Från föreningsmöte den 28 december 1928:

”Ordförande meddelade att styrelsen anmodat två av förbundets medlemmar att med läkarintyg styrka sin rätt till aktivt medlemskap, nämligen Herr Axel Ehn och Hilding Gustafsson. Från Herr Ehn hade ingivet läkarutlåtande av vilket framgick att han måste anses som blind. Herr Gustafsson hade ej avhörts varför styrelsen beslutat överlämna åt förbundet att avgör huruvida han skall kvarstå eller ej. Herr E. Leijonborg meddelade i den sak att Herr Gustafsson innehade anställning vid ett tegelbruk och där åtnjöt samma avlöning som seende arbetare, ansåg han ej bör kvarstå som blind medlem. Efter kortare debatt beslöt förbundet annullera Herr Gustafssons medlemskap.”

Styrelsen

Ordföranden

Gustav Hjalmar Johansson, korgmakare från 3 december 1922 till årsmötet 1925, avled i olycksfall 1926.

Ernst Vilhelm (E.V.) Andersson, tobakshandlare f.1880-d.1963. Från årsmötet 1925 till årsmötet 1928 samt årsmötet 1929 till årsmötet 1947.

Valdemar Spåre, borstbindare/handlare f.1895-d.1985 Från årsmötet 1928 till årsmötet 1929. I boken Skomakarstan av Harald Forss (finns som talbok) nämns det ”Från en gård hördes dragspelsmusik. Det var Blinde Spåre som spelade Vingåkersvalsen.”

Olov E. Nilsson, skofabriksarbetare f.1898-d.1980 från årsmötet 1947 till årsmötet 1970, han var styrelseledamot redan från 1928.

Folke Holmberg, f.1928-d.2022 från årsmötet 1970 till årsmötet 1984, samt från extra årsmötet juni 1989 till årsmötet 2001

Anders Johansson, f.1949 från årsmötet 1984 till årsmötet 1986.

Christer Rander, f.1944 från årsmötet 1986 till extra årsmötet 1989.

Leif Enmalm, f.1949 från årsmötet 2001 till årsmötet 2002.

Agneta Elfving f.1958 från årsmötet 2002 till årsmötet 2007.

Vakant Från årsmötet 2007 till årsmötet 2008.

Ove Nilsson f. 1948 från årsmötet 2008 till årsmötet 2022.

Dan Wakman f.1970 från årsmötet 2022.

Under alla år har kassör varit seende, som ledamot i styrelsen eller adjungerad. Sekreteraren har både varit seende eller synskadad.

Under de först åren i förbundet var det 4-5st styrelsemöten årligen. Under 1930 - 40-talet var det 2-3st styrelsemöten. Under 1950 - 60-talet träffades styrelsen varannan månad. Från 1970-talet och framåt har det vanligtvis varit styrelsemöte varje månad med uppehåll i juli. 1939 var det första gången det blev omröstning om vilka som skulle sitta i styrelsen. Sedan var det uppehåll några år, från 1942 fram till slutet av 1980-tal var det omröstningar årligen om vilka som skulle sitta i styrelsen Därefter har det varit sällsynt med omröstningar.

Antalet ledamöter i styrelsen har varierat under distriktets hundra år. Från början fram till slutet på 1940-talet var det 8 ledamöter i styrelsen. Sedan blev det 7 ledamöter. Åren 2008 till 2017 var det 5 ledamöter, med undantag för 2015 då var det 7 ledamöter, från 2017 har det varit 7 ledamöter. År 1989 då den sittande styrelsen inte fick ansvarsfrihet, valdes en interimsstyrelse med 5 ledamöter.

Från årsmötet den 10 mars 1950:

”Resultat omröstning till styrelsen: Olov E. Nilsson 36 röster, Valfrid Hansson 36 röster, Gunnar Björk 28 röster, Blenda Kjellander 17 röster, de är valda. Ernst Leijonborg 14 röster, Astrid Melin 14 röster, Ernst Andersson 8 röster, Sven Bäck 2 röster.”

Styrelseledamöter under olika årtionden

1923: Gustav Hjalmar Johansson ordf. Ernst Andersson Vice ordf. Valdemar Spåre och O.W. Johansson sekr. Em. Uhlin kassaförvaltare, E. Andersson kassör, Efraim Uhlin och Viktor Öhman.

1933: E.V. Andersson ordf. Valdemar Spåre vice ordf. Olga Vallander sekr. Alf Vallander Kassaförvaltare, Amalia Nygren kassör, Olov E. Nilsson, Vilhelm Bergström, Knut Högman.

1943: E.V. Andersson ordf. Waldemar Spåre vice ordf. Frida Nilsson sekr. Vilhelm Bergström kassör, Olov E. Nilsson, Amalia Nygren, Gustav Norgren, Knut Högman.

1953: Olov E Nilsson ordf. Karl Strömberg vice ordf. Gösta Ståijnerz sekr. Valfrid Hansson Kassör, Blenda Kjellander. Gunnar Björk, Ernst Leijonborg.

1963: Olov E Nilsson ordf. Karl Strömberg vice ordf. Gösta Stäijnerz sekr. Valfrid Hansson kassör, Rolf Ahlberg, Josef Kjellander, Ernst Leijonborg.

1973: Folke Holmberg ordf. Olof Pekkari vice ordf. Ingrid Fromell sekr. Bertil Book kassör, Curt Ericsson, Erik Eriksson, och Birgitta Johansson.

1983: Folke Holmberg ordf. Allan Mattiasson vice ordf. Börje Persson sekr. Alf Cederlind kassör, Yngve Larsson. Elise Karlsson, Leif Enmalm.

1993: Folke Holmberg ordf. Leif Eriksson vice ordf. Birgitta Karlsson sekr. Leif Enmalm, Stina Wester, Stina Sveder. Adjungerad kassör Sigurd Larsson.

2003: Agneta Elfving ordf. Ulla Björnänger vice ordf. Kristina Johansson sekr. Ulla-Britt Thilman, Mikael Carlsson, John Friman, Cecilia Ramstedt, adjungerad kassör Evert Karlsson.

2013: Ove Nilsson ordf. Klas-Olof Jansson vice ordf. Sandra Tjärnberg(Johansson) sekr. David Lindberg, Fredrik Sterner.

2021: Ove Nilson ordf. Dan Wakman vice ordf. Anders Eng sekr. Sandra Johansson. David Lindberg, Mikael Näsström, Chivan Omar, adjungerad kassör Charlotte Åkerlind.

Styrelsen avgår

Vid årsmötet 1989 fick inte styrelsen ansvarsfrihet och avgick. Det uppdagades att den adjungerade kassören LG hade använt distriktets och stiftelsens ekonomiska medel för privata utgifter.  Det gjordes en utredning av Riksförbundet och en revisionsbyrå, de kom framtill att LG tillskansat sig en summa på 247730 kronor. Kostnaderna för den ekonomiska utredningen samt ränta och övriga omkostnader bl.a. extra årsmöte uppgick till 122701 kronor. Den totala summan LG blev ålagd att betala var 411034 kronor om inte det gjordes väntade juridiska åtgärder. Summan betaldes in. Det valdes nya ledamöter till en interimsstyrelse på ett extra årsmöte i juni 1989, den skulle verka fram till nästa årsmöte. På halvårsmötet i oktober 1989 beslöts att ge den gamla styrelsen ansvarsfrihet.

Hushållsskolan Margareta

Var samlades Förbundets medlemmar för sina möten? Årsmötet 1923 var på IOGTcafe Fredsgatan 18 i Örebro, var man hade de övriga föreningsmöten åren 1923 - 24 finns inte noterat i mötesprotokollen.

Årsmötet 1925 var man på Nygatan 23, om där var något cafe eller samlingssal framgår ej av protokollet. Från hösten 1925 till 1930 var möten på Klostergatan 20 i Örebro, där låg Templarcafet. I september 1926 och april 1928 bröt man mönstret och hade möten på cafe Rörstrand som låg vid Hovstavägen i Örebro. Från 1930 till 1962 var det Hushållsskolan Margareta som gällde. Vid Järntorget Örebro i hörnet av Klostergatan och Olaigatan låg Hushållsskolan Margareta. Under dessa dryga 30 år var endast tre möten på annat ställe än på Hushållsskolan Margareta. I höstmötet 1935 och höstmötet 1940 samt årsmötet 1943 var de mötena på Folkets Hus Järnvägsgatan i Örebro. Hushållsskolan Margareta stängdes 1962. Efter mötet bjöds medlemmar på enklare supé, några gånger var ekonomin skral, då blev det endast kaffe med tilltugg.

Från styrelseprotokoll den 27 januari 1952: 

”Styrelsen beslutade att årsmötet hålles söndag den 30 mars 1952 å Hushållsskolan Margareta, medlemmarna erhåller vanliga förmåner och att kamratträffen hålles lördagen den 29 mars 1952 på Ljusgården, supe å 6 kronor per kuvert, deltagarna betalar 5 kronor och föreningen överskjutande samt serveringsavgift och musik.”

Efter 1962 har det varit en hel del olika möteslokaler. 

På 1960-talet: var det bl.a. Stora Hotellet Örebro, Folkets Hus Karlskoga, Folkets Hus Örebro, Kävesta Folkhögskola. Fellingsbro Folkhögskola, Restaurang Stortorget Örebro, Medborgarhuset Örebro, Stadshotellet Karlskoga.

På 1970-talet: var det bl.a. Medborgarhuset Örebro, Esso Motorhotell Örebro, Fellingsbro Folkhögskola, Stora Hotellet Örebro, Stadshotellet Karlskoga, Karlskoga Folkhögskola, Restaurang Svalan Örebro, IOGT-lokalen Örebro.

På 1980-talet: var det bl.a. Folkets Hus Karlskoga, Rostahemmet i Örebro, Stora Hotellet i Örebro, Medborgarhuset i Örebro, Brunnen, Brunnsparken Örebro. Höstmötet 1987 var man långt söderut i länet på Restaurang Hargebaden, i Harge, höstmötet 1988 var långt norrut i länet i Bångbro Folkets Hus.

På 1990-talet: var man bl.a. från 1992 till 2015 på Götabro kursgård ett stort antal gånger, kursgården ligger mellan Fjugesta och Kumla, andra platser var Folkets Hus Hällefors, Kårhuset Högskolan Örebro.

På 2000-talet: var man bl.a. Folkets Hus Örebro, Folkets Hus Karlskoga, Svampens Cafe och konferens Örebro, Restaurang Athena Örebro, Fellingsbro Folkhögskola. 

På 2010-talet: var man bl.a. Fellingsbro Folkhögskola, Karlskoga Folkhögskola, ABF Örebro, Åkerby kursgård. Leif Eriksson-rummet Brukarhuset Örebro, Föreningarnas hus Örebro.

Sång och musik från medlemmar var ett inslag på föreningsmöten. De medlemmar som var boende på annan ort i länet än Örebro erbjuds nattlogi och fria resor till Örebro de tidigare åren. Åren 1923 till 1928 var det 2 - 4 medlemsmöten per år, från 1929 och därefter har det varit årsmöte och höstmöte. Söndagar var för det mesta mötesdagen. I början av 1950-talet tillkom på lördags-kvällarna en kamratträff före årsmötet och höstmötet, det pågick till mitten av 1970-talet. På restaurang Ljusgården, Stortorget i Örebro hölls många kamratträffar.

När De Blindas Förening blev Synskadades Riksförbund 1977 infördes representantskapsmöten på årsmötet och höstmötet (halvårsmötet) med rösträtt för 50 ombud valda av distriktets lokalföreningar. År 2009 minskades antalet röstberättigade ombud till 35. 2010 togs halvårsmötet med ombud bort, det blev medlemsmöte. Samma väg tog årsmötet, 2016 blev det årsmöte utan valda ombud. År 2020 och 2021 genomfördes årsmötena som telefonmöten, på grund av den rådande Coronapandemin.

Hur var mötesnärvaron hos medlemmarna?

Årsmötet 1925=29st, då var antalet medlemmar 46st.
Årsmötet 1935=37st, då var antalet medlemmar 54st.
Årsmötet 1945=51st, då var antalet medlemmar 64st.
Årsmötet 1955=35st, då var antalet medlemmar 87st.
Årsmötet 1965=38st, då var antalet medlemmar 147st.
Årsmötet 1975=53st. då var antalet medlemmar 303st.

1955 sjönk mötesnärvaron. Detta kan bero på att det generella semesterbidraget var borttaget, för att få bidraget krävdes god mötesnärvaro.

Fram till 1967 blev man invald som medlem på ett föreningsmöte. Därefter beviljade styrelsen medlemskap i föreningen.

Från årsmötet den 27 mars 1960:

”Anita Högman född 1938 Vedevåg, Evert Odell född 1941 Fjugesta, Anders Berggren född 1914 Granbergsdal, förelåg av styrelsen tillstyrkta ansökningar om medlemskap i föreningen, årsmötet beslutade bevilja samtliga medlemskap.”

DBF/SRF hade ombudsmöten varje år fram till 1981 sedan har det varit kongresser. Kongressperioderna har varit mellan 2 och 4 år. På föreningens årsmöten under DBF-tiden var en återkommande punkt på dagordningen under flera årtionden, att behandla motioner från Länsföreningarna som skulle upp på ombudsmötet som brukade var i maj-juni. (Motionsrätten var då endast för länsföreningar.) 

Det var inte alltid som motionsförslagen var uppskattade. Från höstmöte i oktober 1940:

”Fru Blenda Kjellander föreslog att föreningen skulle lämna en motion att det i stadgarna skall stå att minst en kvinnlig medlem skall finnas i riksstyrelsen. Under den följande debatten voro de flesta dock av den meningen att en sådan motion var på förhand dömd att falla. En röstning avslog förslaget med 19 röster mot 14.”

På 2000-talet har det tillkommit fler kanaler att informera distriktets medlemmar än mötesverksamheten. I slutet av 00-tal skaffade distriktet en egen hemsida och Facebookkonto. I juni 2012 kom första numret av medlemsbladet SYNvinkeln. 2019 startade distriktet poddradio som kan höras via Youtube.

Kansliet och anställda

1965 fick föreningen sin första lokal. Den var i det då nya Medborgahuset i Örebro. Man fick ett rum som delades med Diabetesföreningen.  I december 1975 invigdes ny lokal vid Storgatan 33 i Örebro. På samma adress hade sedan november 1973 synkonsulenten sin expedition. I mars 1991 var det dags att byta lokal denna gång till Klostergatan 35 i Örebro. I maj 2005 invigdes Brukarhuset, Mellringevägen 120B i Örebro. Man samlade länets handikapporganisationer i samma fastighet. Regionen (Landstinget) har betalat hyreskostnaderna.

Anställda

1972 började Eva Larsson som arkivarbetare (dåtidens lönebidrag, lönebidrag kom 1980). Tjänsten var delad med Diabetsföreningen. 1973 arbetade Eva Larsson heltid för Blindföreningen. 1974 börjar Gertrud Karlsson och Märta Kullendorf som arkivarbetare. Gertrud Karlsson hade varit kretsorganisatör i föreningen sedan 1970 det var ett förtroendeuppdrag. År 1977 blev namnet föreningsorganisatör. Gertrud Karlsson slutade sin anställning 1981 och Märta Kullendorf 1978. Tora Jonsson började på kansliet 1979 en anställning som varade fram till 1993. Distriktets första ombudsman Sam Axelsson började 1981, det var en satsning från Riksförbundet att varje distrikt skulle ha en ombudsman. Sam Axelsson avled 1989 i en ålder av 52 år. Inger Inemyr-Schön var föreningsorganisatör åren 1981 - 1983. På kansliet började Else-Marie Pettersen 1985 och hade sin anställning fram till 1998. Henrik Bäckström började på kansliet 1988 och slutade 1997. Hösten 1989 började Maj-Britt Johansson (Ryman) som ombudsman hon verkade i distriktet fram till 2004. År 1992 började Maude Kjellstorp (Runell) på kansliet, hon slutade 2010. Leif Eriksson blev ombudsman 1993, slutade sin tjänst 2008. År 2009 till 2016 var det regionala ombudsmän som verkade i distriktet, de hade flera distrikt som arbetsområde. De regionala ombudsmännen under olika perioder var Jimmy Pettersson, Mikael Strömberg, Brigitta Friden, Eva Nilsson. Lena Höjdevall (Nisula-Wester).

I januari 2010 började Charlotte Åkerlind och Ann Lennermark på kansliet. Ann slutade i juli 2014. Leif Stockhult började på kansliet augusti 2014. I april 2017 började Roger Alexanderson som ombudsman för SRF Örebro län. Från 1970-talet och framåt har det varit ett antal personer som på kansliet har haft praktik, beredskapsarbete eller kort anställningstid.

Insamlare C.A. Wikström

Den äldsta räkenskapsberättelsen som finns i föreningens arkiverade handlingar är från 1925. Den då största inkomsten var från C.A. Wikström 1527 kronor. Vem var då C.A. Wikström?

Från de första åren fram till början på 1950-talet fanns ett förtroendeuppdrag som benämndes insamlare, även andra namn som inkasserare och ombudsman. Uppgiften var att få in pengar till Förbundet/föreningen. Insamlaren hade 20% provision på de insamlade pengarna samt fria resor. Andra insamlare efter Wikström var Carl Thoren, samt E.V. Andersson och Frida Nilsson.

År 1925 hade förbundet 221st stödjande medlemmar som betalade en avgift på 5 kronor, att dessa avgifter inkom till förbundet var en uppgift för insamlararen. Besök gjordes till kyrkoförsamlingar, kommuner och företag för att få in pengar till förbundet. Örebro läns arbetsnämnd för de blinda, har i många år gett ekonomiskt stöd 1925 var det 300 kronor. Förbundet var arrangör till 2st konserter på Stora Holmen i Örebro 1925, som gav ett netto på 390 kronor. Konserter på Stora Holmen anordnade man under flera år på 1920-talet. Utgifter för 1925 var bl.a. möten 592 kronor samt resekostnader 325 kronor. Insamlaren drog in de största inkomsterna på 1930-talet och 1940-talet t.ex. 1933 var summan 686 kronor. 1943 var insamlarens bidrag 1048 kronor, samma år fick man anslag från kommuner, föreningar och firmor på 6384 kronor. En annan stor givare till föreningen var Örebro Kaffebolag som hela 1930-talet bidrog med 500 kronor årligen, på 1940-talet minskade summan till 200-400kr per år. Den största utgiften på 1930 - 40-talet var semesterbidraget som utgick till alla blinda medlemmar fram till slutet på 1940-talet då den blev behovsprövad. En annan stor utgift var möteskostnaderna. År 1953 fick föreningen en ny inkomstkälla med hjälp av bl.a. skolungdomar som började sälja jultidningen JULGLIMTEN. Jultidningen såldes av ett antal länsföreningar i DBF. 1954 såldes 5043ex, av föreningen i Örebro län, försäljnings-priset var 2.25kr föreningen fick 81 öre per ex. Vad de som sålde jultidningen fick i ersättning saknas det uppgifter om. 1958 var inkomsten från JULGLIMTEN 4611kr. 1965 var förtjänsten 8207kr. Föreningen avvecklade försäljningen av jultidningen 1972.

Under 1950 - 1960-talet var anslag från kommuner, föreningar, firmor och enskilda en viktig inkomstkälla för föreningen.

Här är några givare från 1970: Lillkyrka kyrkliga syförening 100kr, fackföreningen Metall avd. 76 Karlskoga 500kr, Nora Tändrörsfabrik 100kr, Husmodersföreningen Aktiv Örebro 150kr, Anonym 5000kr. 

Medlemsavgiften har varit låg, det ekonomiska tillskottet från avgiften har varit liten. Först 1968 höjdes årsavgiften från 2kr till 5kr, det hade var samma avgift sedan 1923. 1971 var årsavgiften 10kr. 1987var medlemsavgiften 50 kronor. På årsmötet detta år föreslog Peter Holmström en höjning till 100 kronor i årsavgift. Folke Holmberg föreslog 60 kronor.

I omröstningen fick 60 kronors förslag 28 röster och 100 konors förslaget 26 röster. Några år senare var medlemsavgiften uppe på distriktets årsmöte. Man ansåg det var meningslöst att bestämma medlemsavgift på distriktsnivå, för lokalföreningarna beslöt medlemsavgifter efter eget huvud. 

På 1950 - 60-talet var föreningens största utgiftspost understöd till föreningens medlemmar. 1963 var beloppet för understöd 14 509 kronor. Ansökan om understöd beviljades av föreningens styrelse.

Från styrelsemötet den 10 februari 1963:

”Arbetsutskottet har beviljat följande anslag, HJ, Vretstorp kronor187.25 till trehjulig cykel, BW, Hällefors 150kr uppmuntringsbidrag till studier, HB, Örebro för övertagande av kioskrörelse ett räntefritt lån på 1000kr, EE, Mosås för startande av ett hönseri beräknat för 400st höns ett räntefritt och amorteringsfritt lån på kr. 1500.”

När staten inte hjälpte behövande med ledarhund tog Lions club på sig den uppgiften. Från årsmötesprotokollet 1953:

”Ordf. O Nilsson rapportera. Att Lions klubb anordnat en soare vars behållning ställs till DBF:s förfogande för anskaffande av ledarhund. Lions klubb har förordat Gustav Månsson till erhållande av ledarhund.

Styrelsen har behandlat frågan och givet ordf. att meddela DBF Riks styrelse att herr G Månsson har behov av ledarhund och bör erhållas en sådan på Lions bekostnad.”

Från i mars 1977 övertogs föreningens understödsverksamhet av den då bildade Synskadades Stiftelse Örebro län, vars ledamöter utses av Synskadades Riksförbund Örebro län.

Sedan 1970-talet har distriktets största utgift varit löner till anställd personal. Samhället har stått för huvuddelen av lönekostnaderna genom lönebidrag. Inkomster sedan 1970-talet har varit verksamhetsbidrag från Örebro läns Landsting/Region Örebro län och från Synskadades stiftelse Örebro län samt Riksförbundet. 1973 var verksamhetsbidraget från Örebro läns Landsting 56300 kronor (då gick en del av bidraget till taltidningen Öringen). 1983 var det 124000 kronor. 1993 var det 150000 kronor. 2003 var det 154000 kronor. 2022 var det 175000 kronor.

Studieverksamheten

1948 tillsatte föreningen en studieledare Ernst Leijonborg. Den första studiecirkeln som föreningen anordnade kom igång 1949 och ämnet var föreningskunskap. De första åren på 1950-talet var studieverksamheten inte så omfattande. Tillsammans med Dalarnas och Västmanlands Blindföreningar anordnas från 1950-talet fram till 1980-talet veckoslutskurser och studie- och rekreationskurser. På Stiftsgården i Rättvik den 25juli - 1 augusti 1954 var det en veckokurs, ämnen var bl.a. blindterapi, livsåskådning, psykologi samt sociala frågor. De gemsamma kurser med Dalarna och Västmanland fortsatte fram till 1980-talet som exempelvis 1973 en kurs om ”Blind i U-land” tillsammans med Västmanland på Åkerby kursgård, med Dalarna och Västmanland om ”miljövård” på Fellingsbro Folkhögskola. Studiecirkelverksamheten var sparsam under 1950 och 1960-talet bl.a. några studiecirklar i punktskrift anordnades. Riktig fart tog studiecirklarna när kretsverksamhet kom igång 1969/70. Det var 16st studiecirklar med 122 synskadade deltagare 1972, ämnen var bl.a. ”vår förening”, ”vår kommun”, ”mötesteknik”, ”Västergötland”. Under flera år återkom studiecirklar om landskap i Sverige, som man kombinerade med besök i det aktuella landskapet. 1981 var det Skåne med ett flerdagsbesök, 1983 Dalsland med ett flerdagsbesök, 1986 Härjedalen, 1988 Värmland.  De senaste 30 åren har studieverksamheten inte varit lika omfattande som på 1970/80-talet. Distriktet har anordnat rådslag och funktionärsutbildningar. Studiecirkelverksamhet har i hög grad anordnats av lokalföreningarna.

Övrig verksamhet

Fritidsklubben började sin verksamhet 1959.  Örebro läns Arbetsnämnd för de blinda bidrog 1966 med 5 tusen kronor för inköp av De blindas fritidsgård, Ängsbacka, den låg i Glanshammartrakten. Fritidsklubben lades ner 1995.

Fritidsklubbens program våren 1976: den 17 januari= kul efter jul, den 20 mars= utflykt, den 30 april= valborg Ängsbacka, den 15 maj= gökotta.
Kyrksöndag i början av hösten inbjöds distriktens medlemmar till ett kyrkobesök i någon av länets kyrkor. Den aktiviteten började i början av 1970-talet varade en bit en på 2000-talet. Vid årsmötet 2005 beslutades att avveckla kyrksöndag.

Aktiv fritid var en grupp som bl.a. anordnade danskvällar och verkade för att synskadade besökte teaterföreställningar. Under 1980 och 90-talet var gruppen aktiv.

Zimbabwe kommittén (Internationella kommittén) Denna kommitté började sitt arbete 1984. Hösten 1984 besöktes distriktet av representanter från en organisation för synskadade i Zimbabwe, man anordnade bl.a. en s.k. Zimbabwedag. Organisationen Zimbabwe association of visuellt handikapped (ZAVH) fick ekonomiskt stöd från SIDA som bistod med 90%, Riksförbundet 2/3 av De återstående 10%, SRF Örebro län 1/3 del av 10%. År 1999 var stödet från SIDA 240 tusen kronor, från SRF Örebro län 9 tusen kronor.  På årsmötet 2000 beslöts att avsluta samarbetet med organisation i Zimbabwe.

Ungdomskommittén bildas 1973 och övergick sedan till Unga Synskadade (US) som bildades 1975.

Under åren har det varit kommittéer som motionskommittén, taltidningskommittén, studiekommittén, föräldrakommittén för synskadade barn, kommittén för synskadade med barn samt RP-gruppen.

Bemärkelsedagar

1933 när Örebro läns Blindförbund verkat i 10 år blev detta firat med ”De blindas konsert” i Örebro Konserthus lördag den 25 mars 1933. Medverkande i konserten var de blinda musikerna Agnes Sander sång, Helge Gidlöv violin, Maja Schröder piano. Gaget för dessa var 40 kronor per person samt fria resor. Landshövdingen Bror Hasselroth höll ett hälsningsanförande. Biljettpriset var 1 krona samt garderobsavgift. Antalet besökare på konserten var 460st. (Källa: Örebro konserthusets årsberättelse 1933)

1948 var det 25-årsfest på Folkets hus i Örebro. Inbjudna var DBF:s ordförande Ernst Retsler samt ett antal representanter från olika länsföreningar.

1963 40 år firades på Stora Hotellet i Örebro, inbjudna gäster var bl.a. landshövding Valter Åhman och riksförbundets ordförande Charles Hedqvist.

1973 var det 50 år som firades på Stora Hotellet i Örebro. 215 personer deltog i festligheterna. Inbjudna var landshövdingen Harald Aronsson, DBF:s ordförande Charles Hedqvist samt sju representanter från olika länsföreningar. Vid 60, 70 och 75 års firande var det på Stora Hotellet i Örebro. 80 år 2003 var jubileumsfesten på restaurang Svalan, Brunnsparken Örebro. 2008 var det 85 år som firades på Grand Hotell i Örebro. 90 år 2013 samt 95 år 2018 tilldrogs sig festerna vid Goda Rum i Kumla.

Medlemsforum 2014

2014 firade SRF 125års jubileum i Örebro. Fredag den 16 maj till söndag den 18 maj. Det var cirka 750 deltagare från hela landet. På fredagen genomfördes en ”Vita käppenparad” i centrala Örebro. Arrangemanget var i Conventum Kongress, Örebro.

Ove Nilsson distriktsordförande 2008 - 2022

Ove är född i Örebro 1948, har varit staden trogen hela sitt liv. Bor i villa på Södermalm i Örebro. Gift med Carina, har två döttrar samt fyra barnbarn. Ove var i unga år hemvärns-soldat. Ove är också en skicklig snickare, han har egen-händigt byggt ett lusthus i sin trädgård.

Hur har ditt yrkesliv sett ut?

--Efter skolan började jag på yrkesskolan på metallarbetar-linjen. Åren 1967 till 1969 arbetade jag som reparatör på Atlas Copco (Avos). Därefter började jag på Katrineholms tekniska skola på ingenjörsutbildningen som var i tre år.  På 1970-talet var jag anställd på Industritekniska byrån i Örebro AB. Jag hade uppdrag som konsult i olika företag bl.a. CHEJ i Nora, Bröderna Edvalls i Fellingsbro, Bofors Wearparts i Karlskoga. År 1984 kom jag tillbaka till Atlas Copco som konstruktör på underjordsriggar. Jag arbetade där fram till jag fick ett erbjudande om avtalspension, som jag accepterade 2011. Trots avsaknad av körkort kunde jag ta mig fram runt om i världen på olika kundbesök i tunnlar och gruvor.

Hur upptäcktes Din synnedsättning och hur har synen Förändras under åren?

--Den första signalen kom 1979, då fick jag inte behålla mitt körkort. Jag såg hyfsat fram till 2008. I början 2000-talet fick jag mitt första hjälpmedel, en slags kamera sam jag kunde förstora ritningar med. Idag ser jag inget framåt, jag ser lite i ögonvrån. Det är ögonsjukdomen Retinitis Pigmentosa (RP) jag har, berättade Ove.

När gick Du med i SRF och Varför?

--Det var läkaren Ingeborg Stenström på ögonkliniken som tipsade mig om SRF. Hon tyckte det var bra att träffa de som hade liknade synproblem och samma erfarenhet. Detta var i slutet på 1990-talet. Jag kom med i RP-gruppen som var aktiv på den tiden.

Varför blev Du aktiv i SRF och varför ville Du sitta i en distriktsstyrelse?

--Jag ville vara med och påverka. Jag har erfarenhet av fackligt arbete. Jag var med i styrelsen för tjänstemanna-klubben på Atlas Copco. En fackförening och SRF har en del gemensamt, säger Ove.

Hur har distriktet utvecklats under dina många år som ordförande, både positivt och negativt? 

--Jag och Klas-Olof Jansson tog initiativ till och startade vårt Informationsblad SYNvinkeln. Det var ungefär i tid när Landstinget lade ner taltidningen ÖRINGEN. Vi hade önskemål om att Landstinget skulle stå för kostnaderna för SYNvinkeln, men det ville de inte. Vid den tidpunkten kom också talsyntesen, vilket gjorde det lättare för synskadade att via dator ta del av skriven information. Jag och Roger Alexanderson startade också vår poddradio. Negativt har varit medlemsutvecklingen, vilket har varit ett sorgebarn. Tidvis har det varit svårt att fylla platserna till ledamöter i distriktsstyrelsen.

Hur har samarbetet med Riksförbundet varit?

--Det har fungerat bra. Vi har fått den hjälp vi behövt. I synnerhet av Eva Setreus och Gunilla Thomsson som varit mycket hjälpsamma.

Du har varit på fyra SRF kongresser, vilket är dina intryck av dessa?

--Det finns goda möjligheter att på en kongress prata och ta del av erfarenheter som kongressdelegater från andra distrikt har, vilket är bra. Sedan är en del motioner ganska likartade från kongress till kongress. Det kan vara knepigt att veta vem man ska rösta på som förbundsstyrelseledamot. De flesta kandidaterna är ganska okända för mig. SRF:s kongresser kan vara ganska tröttsamma.

Du har varit på en rad arbetsledare- och ordförande-konferenser, har det varit givande?

--Där har erfarenhetsutbytet med andra varit det viktiga. Innehållet blir ganska likartat.

Är 14 år för lång tid att vara distriktsordförande?

--Jag har inte tänkt så mycket på det. Men tio år kanske kan vara tillräckligt.

Om Du gör en framtidspaning tror Du att SRF Örebro län finns kvar om 25 år?

Det är tveksamt om distrikten i SRF finns kvar. Det bör räcka med en ombudsman som sköter den intresse-politiska delen i samråd med Riksförbundet. En distrikts-styrelse är möjligtvis inte nödvändig. Det är klart att någon form av sociala aktiviteter bör finnas. Om 25 år är generationen som inte har datavana i blodet borta. Mycket av SRF:s arbete kan ske i nätverk och branschföreningar, med deltagare från hela landet, så man inte bara träffar medlemmar från Örebro län, avslutar Ove.

Komplement till 100 års skrift

Förord

Det här bladet är menat att vara ett komplement för den stora skriften om vår 100 åriga historia. Här ser vi vilka kvinnor som varit med i distriktsstyrelsen. Lite nedslag i verksamheten på 1990-talet, intervjuer med några som har varit med under lite längre tid samt tankar från vår nuvarande distriktsordförande Dan Wakman.

Kvinnorna i distriktsstyrelsen

Hur har distriktets kvinnor medverkat som ledamöter i distriktets styrelse? I vårt distrikts 100 åriga verksamhet har alla distrikts-ordföranden varit män, förutom åren 2002 till 2007 då Agneta Elfving   var vår ordförande.

Följande kvinnor har varit vice ordföranden i vårt distrikt:

Sonja Pettersson 1975 - 1976, Agneta Elving 1996 - 1998 och 2001.   Ulla Björnänger 2002 - 2005, Kristina Johansson 2006, Margareta Rydemalm 2010 – 2011, Sandra Johansson 2022.

1930 - 1940-talet

Året 1929 var första året som kvinnor kom in i styrelsen. Eugnian Hagberg 1929 - 1930, Amalia Nygren 1929 - 1930 som återkom till styrelsen åren 1935 – 1945, Olga Vallander 1933 – 1934, Frida Nilsson 1936 - 1944.    

1940 - 1950- talet                                                                                    Blenda Kjellander var ensam kvinna i styrelsen 1946 - 1956. Åren 1957 – 1958 var det ingen kvinna i styrelsen. Märta Isaksson 1959,

1960 - 1970-talet
Märta Eriksson 1960, åren 1961 – 1964 var det ingen kvinna i styrelsen.  Dagny Fagrell 1965 – 1971, Ingrid Fromell 1967 – 1974, Marianne Hagberg 1970 – 1971, Birgitta Johansson 1972 – 1973, Margareta Malmberg 1974 – 1975, Sonja Pettersson 1974 - 1976, Karin Kallin 1975 – 1981.

1980 - 1990-talet                                                                                      Svea Sveder 1984 – 1989, Greta Widen 1984 – 1989, Carina Karlsson 1987 - 1988, Inga Roth 1988 - 1989. Birgitta Karlsson 1989 - 1993 återkom 2015, Stina Wester 1990 – 1992, Elsie Paju 1991 – 1994,      Ulla – Britt Thilman 1992 - 2007, Birgitta Wahlund 1994 – 1999 Marlene Gustavsson 1994 – 1999, Agneta Elfving 1996 - 2007 återkom 2022,  Maj - Britt Ryman 1999 – 2000.

2000 - 2010-talet                                                                                       Kristina Johansson 2000 – 2008, Ulla björnänger 2001 – 2006, Cecilia Ramstedt 2003 - 2006 återkom 2016, Margareta Rydemalm 2006 – 2011 Ingegerd Helander 2007, Anna - Lena Rosqvist 2008 återkom 2023

Britt- Marie Sjölin 2008 – 2012, Sandra Johansson 2013 sitter fortfarande med i styrelsen. Margret Lennartsdotter 2017 - 2020.

Det bör noteras att listan kanske inte är komplett. Det kan finnas felaktigheter. För vissa år saknas verksamhetsberättelser från distriktet.

Noteras också att Agneta Elfving har suttit 7 år i förbundsstyrelsen 2014-2021.

Det positiva 90-talet.

Jag sitter tillsammans med Agneta Elfving som var vice ordförande och ordförande i distriktet på 90-talet och Majbritt Ryman som arbetade som ombudsman i distriktet på 90-talet.

Det dröjer inte länge förrän de båda börjar minnas vad som hände i distriktet under den tiden.

”Det första jag kommer ihåg” säger Agneta, ”är en medlemsresa som arbetsnämnden bjöd på till Grythyttans och Måltidens hus. Det var så många som kom med så alla fick inte plats att sitta inne i Måltidens hus utan fick sitta och äta i paviljongen och gästgiveriet. Vi var ca 200 personer som åkte med. Gerd Engman (som då var landshövding) var med samt förstås Carl-Jan Granqvist. Jag tror faktiskt att det är den aktiviteten som har dragit mest medlemmar under alla år jag varit med”.

Men vi tar det lite från början.

Agneta minns första konferensen hon var med på 1991. Den var på Fellingsbro Folkhögskola och handlade om självstärkande. Jonny Modig, som var beteendevetare, var med och föreläste.

Han var också med och föreläste på träffar för synskadade och deras anhöriga minns Majbritt.

Majbritt fyller i att det var många kurser och träffar under de åren som hon höll i bland annat punktskriftscirklar, resor för synskadade föräldrar och synskadade barn.

”Jag upplevde” säger Majbritt ” att det var väldigt positivt för föräldrar som fått ett synskadat barn att se vuxna synskadade med sina barn”.

Resor gick till bla Göteborg, Astrid Lindgrens värld, Siljan runt med stopp för besök i tomteland och Nusnäs, där de tillverkar dalahästarna. Kolmården, Junibacken och Skansen var också resmål under åren.

Riksförbundet ordnade också självstärkande utbildningar. Vid kvinnoledarskapsutbildningen deltog Agneta Elfving, Kristina Johansson, Ulla-Britt Thillman sam Majbritt Ryman från vårt distrikt.

”VI i distriktet tyckte att det var viktigt att fortsätta att prioritera verksamhet för kvinnor” berättar Majbritt, ”så jag fortsatte med att ordna kvinnokonferenser. Bland annat så var vi i växthuset i Stadsträdgården samt på föreläsning på Conventum med Mikael Andersson.” En resa som fler deltagare kommer ihåg var till Säterdalen i Dalarna där man fick lyssna på Kerstin Bäck som höll en inspirerande föreläsning om kvinnor kan.

”Det var överhuvudtaget mycket självstärkande utbildningar under 90-talet för både män och kvinnor med en extra satsning på kvinnor i ca 5 år.” fortsätter Majbritt.

Vid en av kongresserna i början på 2000-taletså var också alla 4 ombud kvinnor. Det var Inger Gustavsson, Ulla Björnängen, Ulla-Britt Thillman och Kristina Johansson som representerade SRF Örebro län.

Syntolkningen startade i länet 1993 med filmen ”Det sista kontraktet” som handlade om mordet på Olof Palme. Det var Mikael Dunder från Värmland som var den första syntolken.

Han tillsammans med Majbritt hade också den allra första syntolkningsutbildningen där Lotta Lagerman, Arne Holmberg och Per Hålander deltog. Lotta blev sedemera ansvarig för den rikstäckande syntolkningsutbildningen som finns vid Fellingsbros Folkhögskola. Den firade 10 år 2022.

”Om vi ska minnas lite om det intressepolitiska arbetet” fortsätter Majbritt, ”så ville Lindesberg ha färdtjänst inkomstprövat vid 90-talets början. Det tyckte inte vi, så SRF och DHR lyckades stoppa det beslutet. Jag kommer ihåg att Expressen skrev en del om detta”.

I sitt arbete som ombudsman hade Majbritt många utbildningar för bla KTR-ledamöter i lokalföreningarna, funktionärsutbildningar för alla styrelseledamöter i lokalföreningarna mm.

I början av 90-talet startades också en RP-grupp i samarbete med syncentralen. Medlemmarna besökte varandra i länet för samtalsträffar med jämna mellanrum. Agnetas föräldrar tillsammans med ett annat föräldrapar med ett synskadat barn med RP som tog initiativet till att starta svenska RP-föreningen. 2010 blev RP föreningen en branschförening inom SRF. Den är nu den största av branschföreningarna.

”Vi gjorde också många roliga resor tillsammans” berättar Majbritt vidare, ”bland annat så var vi på en bussresa där vi åkte buss runt i England 1992. Där besökte vi bland annat London, Bath, Bristol, Liverpool (och Beatles museum), Westminister Abbey, Stonehedge och inte att förglömma Shakespears hembygd Stratford upon Aven.

Många dagsresor gjordes också bla till Stockholm där vi fick en syntolkad guidning på Vasa museum och Nordiska museum. På den tiden fanns det också ett litet ABBA museum på Nordiska.

Många dagsutflykter gjordes också samt tillsammans med lokalföreningen i Örebro danskvällar i deras lokaler på Södra Lillåstrand.

Mycket mer gjordes också som vi tyvärr inte får med i den här skriften, men höra Majbritt och Agneta prata om det ”positiva 90-talet” var väldigt roligt.

Intervju med Kristina Johansson

Kristina är 75 år och bor i Degerfors. Hon har 2 vuxna söner och 4 barnbarn.

- När blev du synskadad?

Jag var ungefär 30 år när jag fick reda på att jag var synskadad, att jag hade RP som sjukdomen heter. Jag sökte för jag kände att något var fel. Det jag kommer ihåg mest var att jag spelade badminton och fjädern som man slår försvann. Jag såg mest åt sidorna, har aldrig haft tunnelseende. Nu ser jag knappt ljus. Det har gått nerför hela tiden från 1987 till nu. 2008 blev det väldigt dåligt.

1980 fick jag lov att sluta köra bil och kunde inte jobba ordentligt. 1987 fick jag komma till Kristinehamn och Landaskolan där jag var i 2 terminer och fick lära mig allt, punktskrift, lära mig skriva maskin på nytt eftersom jag innan hade fuskat och tittat på tangenterna. Jag fick lära mig att vara ute och gå med den vita käppen.

Jag jobbade på pastorsexpeditionen med folkbokföring med hjälpmedel ex en lampa som satt på skrivmaskinen som flyttade allt jag skrev till en läskamera som jag kunde se vad jag skrivit. Sedan flyttade vi till skatteverket 1991 då jag fick börja med datorer. Fick en förstoringsgrej till datorn. 1998 skulle vi byta datasystem och då fanns det ingen förstoring som passade till det systemet. Då krävde jag 4 veckors datakurs men hon som skulle förhandla åt mig begärde 40 veckors datakurs och det fick jag. Så då kom jag till Kristinehamn igen för att gå datakursen under 2 terminer. Där jag lärde mig datakunskap, tog datakörkort och mycket annat. Det var 1999.

- Hur kom du i kontakt med SRF? Du har varit medlem sedan 1987?

Då kom jag till syncentralen och träffade synkonsulent Bertil Ström. Han hjälpte till med att fixa handikappersättning, färdtjänst. Han var guld värd. Dessutom tyckte han att jag skulle gå med i SRF där både han och hans fru Ingrid Ström var aktiva.  Han pushade verkligen på att man skulle vara med i SRF. Så då kom jag till lokalföreningen i Karlskoga Degerfors. Då var det många fler medlemmar i Degerfors så föreningen ordnade bussar från Degerfors in till Karlskoga när det var möten där samt hade fler möten i Degerfors.

På mitten av 90-talet kom jag med i styrelsen i lokalföreningen och sedan 2000 även i distriktets styrelse som jag satt i till 2008.

- På vilket sätt har du varit aktiv inom SRF?

Jag har varit aktiv i styrelsen både i lokalföreningen och distriktet samt i Brukarrådet. Är fortfarande ordförande i lokalföreningen. Jag var också väldigt tidigt med i det kommunala handikapprådet i Degerfors som jag fortfarande är ledamot i.

- Vad har SRF betytt för dig?

Jättemycket. Man har träffat väldigt många nya vänner och likasinnade som jag aldrig träffat om jag inte blivit synskadad. Jag var också med direkt vid starten av RP-gruppen som startade i början av 90-talet. Det som är bra med föreningen är att den innehåller alla synskadade, både synsvaga och gravt synskadade.

- Vad är det viktigaste SRF gjort under åren?

Det måste vara det intressepolitiska arbetet eller påverkansarbetet med tillgänglighet ute i samhället ex, ledsagning och färdtjänst. Även lokalt är det viktigt arbete som görs bland annat RFF (rådet för funktionshinderfrågor på region Örebro län).

Även det sociala är oerhört viktigt. Någon sitter ensam och inte har någonstans att gå för att träffa andra. På 90-talet när jag började så åkte vi hem till medlemmar som fyllde 80, 90 år, delade ut blommor till jul och annat. Det finns inte kvar längre även om vi i styrelsen är väldigt bra på att känna igen och hålla kontakt med medlemmarna via telefon. Vi har ju blivit fler medlemmar så det är svårare att hålla koll på när folk fyller eller annat. Vi i Karlskoga Degerfors är en av få lokalföreningar som har lika många stödjande medlemmar som synskadade medlemmar. Hos oss känns inte det något konstigt för de stödjande medlemmar är där för vår skull. Många av de stödjande hjälper till med mycket och det är ju socialt även för dem. Många av våra stödjande medlemmar skulle vara väldigt ensamma och isolerade utan oss. Vi har fler styrelseledamöter som hämtar och skjutsar medlemmar till olika aktiviteter så alla kan delta.

- Hur ser du på framtiden i SRF om 5 – 10 år?

Då undrar jag om det finns lokalföreningar. Vi har ju en styrelse nu som fungerar och är sammansvetsade, men det kommer ju inga nya som vill ta över så man känner lite att man inte kan sluta, även om man skulle vilja. Förr ordnade ju både distrikt och riksförbundet utbildningar i styrelsearbete, föreningskunskap mm. Det kan ju inte de som blir medlemmar nu. Det kanske blir lättare att få med någon om man erbjuder de att få åka på kurs och lära sig dem här sakerna.

Intervju med Dan Wakman

Dan är 53 år och har varit synskadad sedan födseln. 10 veckor för tidigt född. Han har sjukdomen ROP (retinopathy of prematurity). Dvs en skada på ögat som orsakat av att blodkärl vuxit på ett felaktigt sätt och orsakat ärrbildning på näthinnan. Idag kan man rädda synen på för tidigt födda barn.

Synen har förändrats under åren till det sämre framför allt under de senaste 4 åren så nu ser han bara 3% på ena ögat, det andra ögat är en protes.

- 1.    Hur ser ditt yrkesliv ut?

Utbildad NCC-operatör (jobbar med datastyrda maskiner). Insåg efter flera praktikplatser att jag aldrig fick möjlighet att arbeta med de dyra, fina maskinerna så jag gick då en datagrundkurs på 10 veckor för att lära sig mer och kunna arbeta med datorer istället.

Blev sedan kanslist för en ungdomsorganisation där jag fick utveckla sitt datakunnande.

Därefter startade en 40 veckor lång utbildning i server och nätverksteknik i Kristinehamn KPS.

Activa hjälpte sedan till att hitta ett företag som anställde mig på halvtid för att fortsätta studera på den andra halvtiden i 2 års tid.

Sedan fick jag grumlingar i glaskroppen som fick till resultat att näthinnan ramlade ner. Efter 5 operationer gick det inte att rädda näthinnan så då fick jag en protes istället. Det här var 2005.  Jag blev då tvingad att få sjukersättning på 25% vilket är samma som jag har idag.

Jag blev kvar på VM-data även efter att jag förlorat mitt öga fram till 2017 då jag började arbeta på USÖs it-arbetsplats där jag stormtrivs med både arbetsuppgifter och kollegor.

- När gick du med i SRF och varför?

Jag blev medlem 1990 i lokalföreningen i Örebro som då hade lokaler på Södra Lillåstrand. Det största skälet att jag gick med i föreningen var för mitt intresse för elektronskytte som på den tiden var en stor verksamhet inom föreningen.

- Varför blev du aktiv i SRF och varför vill du sitta i en distriktsstyrelse?

Jag började som ledamot i lokalföreningen styrelse i 2 år, blev direkt vice ordförande i föreningen. Kom med i US styrelsen för DEST där jag även fick dela ordförandeskapet under några år.

2005 startade jag och Marie Skoog NYA-gruppen i Örebros lokalförening. En aktivitet som fortfarande håller på.

Efter några år utan styrelsepost så gick jag 2010 tillbaka till styrelsen i SRF för att ganska snart blev ordförande tillsammans med Tony Eriksson, vi delade på posten under ett år.

2018 gick jag med i distriktets styrelse där jag direkt blev vice ordförande för att 2022 bli ordförande för distriktet.

Anledningen att jag vill sitta i distriktets styrelse är för att jag vill påverka synskadade att gå med i föreningen. För att få in synskadade i föreningen måste man ha en bra verksamhet och det vill jag vara med och skapa.

- Hur har distriktet utvecklats under dina år som ordförande, både positivt och negativt?

Det är lite för tidigt för att ha utvecklats negativt. Jag tycker att vi har en öppen dialog på styrelsemöten, man går därifrån nöjd med mötet. Tycker också att vi har en bra dialog med vår personal som är viktig att ha med sig i arbetet. De är en viktig del av verksamheten.

- Hur har samarbetet med riksförbundet varit?

Den kontakten har mest varit på arbetsledarna samt andra ledamöter i styrelsen som deltagit under organisationsråden pga mitt arbete.

- Du har varit på 2 kongresser, vilket är dina intryck av dessa?

Första kongressen var 2017 i Malmö. Det var väldigt nytt, intressant men svårt att hänga med i alla punkter som togs upp. Det var en pärs för man kände sig som en riktigt nybörjare. Man visste väldigt lite hur man skulle svara. Mycket olika sorters termer som man inte visste vad det betydde.

2021 var kongressen digitalt så då fanns vi ombud på My Office i Örebro tillsammans med en datafadder så vi var uppkopplade via teams. Där kunde man diskutera mera mellan oss ombud hur vi ville rösta och det märktes skillnad från första gången att man förstod mer vad som hände.

- Du har deltagit på en ordförandekonferens på riksförbundet, har det varit givande?

Det mest givande är att träffa de andra ordförande i resten av landet och få höra hur de har det och vad de gör i sina respektive distrikt.

- Du har valt att inte vara arbetsledare, varför?

Pga att mitt arbete känner jag att jag inte riktigt har tiden eller kunskapen för att göra ett bra jobb som arbetsledare.

- Hur länge anser du att en distriktsordförande ska sitta på sin plats?

Mellan 5-8 år för att sedan börjar engagemanget tryta så man kör mer i gamla hjulspår än att utvecklas.

- Om du gör en framtidspaning, tror du att SRF Örebro län finns kvar om 25 år?

Ja, därför att lokalföreningarna behöver stöttning och ha ett bollplank att diskutera med. Dessutom hjälp och stöttning i både det administrativa och ekonomiska arbetet. Information finns på internet och det blir mer tillgängligt för de som använder digitala medier som är mer utbrett om 25 år. Det kanske är en mindre styrelse med arbetsgrupper, även på lokalföreningarna, som kan hjälpa och pusha. Kanske 3 stycken i en styrelse som har arbetsgrupper som de samarbetar med. Lättare att få folk till arbetsgrupper än till styrelsen för då arbetar man bara med en fråga som man är intresserad av.

Från 2000 – fram till nu.

Under 2000 talet har verksamheten fortsatt. Vi har firat Ögats dag ungefär med 2 år mellanrum där temat har varit bl a ögonsjukdomar, våld i nära relationer, anhörigperspektiv, orientering och förflyttning med mera.

Vi har under alla år även funnits med på olika mässutställningar runt om i distriktet, framför allt Örebro. Det har varit äldremässor, anhörigmässor med mera. Där har vi funnits med broschyrer och information om vår verksamhet.

I början på 2010-talet startade vi vår omtyckta sommarresa som har gått till bl a Karlsborgs fästning, Lasse Åberg museum, John Baur museum i Jönköping. Den har haft många deltagare då vi har kunnat hållit ner priset för resan tack vare bidrag från arbetsnämnden i Örebro.

Påverkansarbetet har varit stort under perioden med bland annat politikerutfrågningar inför varje riksdagsval samt tillgänglighetsvandringar i fler av distriktets kommuner där vi tillsammans med politiker och tjänstemän har kunnat visat upp brister i tillgängligheten.

Denna skrift är sammanställd av Charlotte Åkerlind. Anders Eng har skrivit texten om kvinnor i distriktets styrelse. Dan Wakman och Agneta Elfving har granskat texten och distriktets styrelse har godkänt innehållet.