Orsaken till detta är tuffare biståndsbedömningar i många kommuner. När enskilda har överklagat avslag från kommunen har kommunerna med sin juridiska expertis ofta drivit fallen vidare i rätten. Bit för bit har det lett till en urholkning av möjligheterna att få stöd. Vi har sett en förskjutning av rättspraxis som drabbar synskadade. Några av konsekvenserna är svårigheter att vara aktiv, social isolering, olika hälsoproblem och allmänt minskat livsutrymme. Det är negativt inte bara för enskilda med synnedsättning, utan för samhället i stort. 

Lagarna som styr ledsagning i Sverige – LSS och SoL

Två olika lagar kan bli aktuella när en person ansöker om ledsagning: dels LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, dels SoL, socialtjänstlagen, och dess paragraf som reglerar socialt bistånd. Men varken LSS eller SoL fungerar idag för att synskadade ska få ett bra stöd och goda levnadsförhållanden. 

Synskadade trängs ut från LSS

När LSS antogs 1993 var grav synnedsättning ett skäl till stöd enligt lagen. Denna rätt har successivt försvunnit. Blinda och gravt synskadade nekas idag regelmässigt av sin hemkommun. Även personer som under många år har beviljats insatsen får sin rättighet omprövad och indragen. 

Lagen i sig har inte förändrats – och personerna som drabbas har inte plötsligt börjat se bättre. Kommuner och deras jurister har genom att driva rättsfall åstadkommit en omtolkning av lagen. Effekten är att synskadade inte längre anses tillhöra personkretsen för LSS, och får därmed inte rätt till stöd enligt lagen.  

Sämre villkor i SoL

Personer med synnedsättning hänvisas i stället till att söka bistånd inom ramen för socialtjänstlagen. Det är ett mer nödbetonat bistånd som tar sikte på det som är absolut livsnödvändigt. Kommunerna bestämmer i stor utsträckning själva villkoren för sådant stöd, och det har skapat stora skillnader över landet.

Oftast har den enskilde inget inflytande över insatsen, och olika begränsningar införs kring var, när, och hur ledsagning får användas. Antalet beviljade timmar kan plötsligt minskas – trots att individens behov inte har förändrats. Dessutom tar de flesta kommuner ut en avgift. I vissa fall kan det röra sig om flera hundra kronor i timmen. Någon likvärdighet i landet finns inte. 

SoL-bistånd är kort sagt förknippade med en rad problem. Det är en ramlag och insatsen ledsagning nämns inte specifikt i lagtexten. Där står i stället att insatser som görs inom ramen för SoL ska ge ”skäliga levnadsförhållanden”. När kommuner avgör vad som är ”skäligt” innebär det ofta minimala insatser, sådant som behövs för att klara det allra nödvändigaste i livet. 

Socialstyrelsen föreslår utredning om ny lag för ledsagning

Problemen med lagstiftningen är väl kända och noggrant utredda. Socialstyrelsen har gjort tre granskningar av insatsen ledsagning – 2011, 2015 och 2023. Den senaste rapporten ”Förändringar av ledsagning över tid”, [RL1] publicerades den 27 juni 2023. Där lägger Socialstyrelsen fram nytt material som visar att varken LSS eller socialtjänstlagen idag fungerar för att ge det stöd som synskadade behöver. Socialstyrelsen föreslår därför att en ny lag utreds som särskilt kan reglera insatsen ledsagarservice. 

Eftersom det handlar om lagstiftning krävs dels en utredning om hur en sådan lag kan se ut, och därefter måste det tas politiska beslut i Sveriges riksdag för att den ska komma på plats.