Den 29 augusti startade SRF Nordöstra Skåne sin weekendresa till Jönköping, Gränna och Visingsö. Uppsamling tidigt i Bromölla, Centralstationen Kristianstad och vid gamla Sommarlust. Vi var 28 personer inklusive Therese och Gabrielle som ledsagare. När vi hämtat upp Eva Håkansson i Vankiva, som syntolkade hela resan, var vi fulltaliga. Vi hade samtliga ätit frukost tidigt, så när vi stannade på Hörle rastplats smakade det bra med kaffe och bulle.

När vi sen kom till Jönköping körde vi förbi och for väster om Vättern till Falköpings ost. Där fick vi en annorlunda lunch, en ostbuffé, som innehöll ett stort antal sorters ost, sallader, gratäng och pajer. Det tog lite tid att prova på alla sorterna, men vi hade gott om tid, ingen stress. Butiken blev också välbesökt, det handlades ost, kryddor, kex, oljor och allt som finns i en delikatessbutik.

Färden gick tillbaka till Jönköping i lagom takt men när vi kom dit blev det ett trixande för busschauffören. Det kulle springas maratonlopp genom stan på lördagen så det avspärrat på en del gator. Väl framme vid Hotell Best Western John Bauer blev vi tilldelade våra rum, inkvarterade oss och de flesta vilade ut en stund före middagen. Middagen serverades också som buffé

med soppa och olika rätter att välja på. Mycket smakrikt och gott, inte minst marängswissen fick en strykande åtgång.

Efter frukost följande morgon styrde bussen mot Gränna. Färjan som tog oss över till Visingsö hette Braheborg, tog med bussen och hade plats till många bilar, men det var ett gäng cyklister som följde med. Överfarten tog ca 30 minuter och efter en kort tur på ön plockade vi upp en lokal guide vid Brahekyrkan. Hon (har tyvärr glömt namnet) berättade att Visingsö var 14 km lång, 3 km på bredaste stället och 600 m på smalaste. Det bor 402 personer bofast på ön, men på sommaren ökar det till ca 2000. Hon jobbade inom hemtjänsten och kunde berätta att 40 % av de bofasta var över 80 år och att fyra personer hade 100 besök att göra varje dag. Pust, det verkar stressigt!

Vi körde på alltmer avsmalnande väg norrut, insåg att ön var ganska flack och inte tycket skog till skydd mot vinden. Mycket lantbruk och en hel del hus för sommarboende. Vi såg på vår väg en delvis raserad borg på södra udden, två kyrkor, tre skolor och en Coop närbutik, Sveriges mest lönsamma, enligt guiden. Vi körde också genom en skog, planterad med ekar som skulle användas till att bygga krigsfartyg. Tyvärr hade man lärt sig använda andra material till det när träden vuxit färdigt.

Lunch intog vi i restaurang Solbacken, som fick råvaror från en gård på ön, ekologiskt, närodlat och inte minst gott!

Färden tillbaka tog lika lång tid och snart stod vi i butiken hos Franssons polkagrisar. Där fick vi se hur det går till att göra de klassiska stängerna. En kille stod bakom glas och arbetade fram sockermassan till de röd och vitrandiga polkagrisarna. Det tog inte lång tid att göra flera hundra stycken. Han var flink i fingrarna och fick en tygkasse med SRF Nordöstra Skånes logotyp, vilken han blev jätteglad för. Kanske inte så ofta han blir uppmärksammad!?

Samma rutin på kvällen, när vi kom tillbaka på hotellet. Kvällens buffé med delvis andra rätter.

Vi fick sova en halv timme mer på söndagsmorgonen, det var inte långt till nästa punkt på resan, Tändsticksmuseét i Jönköping. Där fick vi en guide som heter Lena (det kom jag ihåg)  som hade mycket att berätta för oss om tändstickans historia. De gjordes av asp, splint heter det innan tändknoppen kommit på. Fosfor var ämnet som dom doppades i, vilket gjordes för hand. Detta orsakade stort lidande för dem som utförde jobbet, de miste både tänder och käkben om de höll på för länge med det arbetet. Så småningom blev tillverkningen automatiserad, med många maskiner som skötte olika steg. Stora, grova maskiner som drevs först mekaniskt, men senare med hjälp av ånga.

Lena visade oss en stor mängd etiketter, det hade funnits många tillverkare av stickorna och alla hade egna etiketter. En kort berättelse om Krugers uppgång och fall hann hon också med, han hade troligen varit världens rikaste på sin tid, till och med länder lånade pengar av honom.

Vi vände söderut igen, fulla med kunskaper om tändstickstillverkning.

För att komma till Vrigstad lämnade vi E4an och körde mindre trevligare vägar till Värdshuset, där vi skulle äta lunch. Isterband med dillstuvad potatis blev den småländska rätt vi blev serverade. Ytterligare ett trivsamt stopp blev det på Linnés Råshult. På uteservering bland timrade hus med grästak, småländska staket runt små täppor med olika örter och odlingar, fick vi ostkaka med grädde och sylt. Butiken fick också besök av en del av resenärerna, det är skoj att ha med  något som minne.

Efter en lugn färd var vi snart hemma igen, tog adjö av varandra och hoppades att ses igen snart. Det är roligt med föreningens träffar och resor. Alla pratar med alla, alla hjälper till när det behövs, det är en så trevlig stämning, chaufför, ledsagare och syntolk är så goa´och hjälpsamma, alla inkluderas.

Agneta Nilsson