Det kan till exempel handla om att informera om vad det faktiskt innebär att leva med funktionsnedsättning. Många kanske inte har tid eller ork att utbilda eller svara på frågor, men någon måste göra det. Annars blir det inte bättre.

Jag är blind och har också autism. Mitt mål är att kunna leva som vem som helst. När samhället drar ner på stödinsatser är det viktigt att fortsätta kämpa för målgruppen personer med flerfunktionsnedsättning, som inte alltid har så lätt för att uttrycka sig. Jag önskar att andra personer i liknande situation ska känna mer hopp och frihet. Jag vill hjälpa dem att komma med konstruktiv kritik och kreativa förslag till förbättring.

Det är viktigt att lyfta fram vad som faktiskt fungerar och det är dessutom mycket roligare än att bara klaga. Jag drömmer till exempel om ledarrobotar och att AI så småningom ska kunna hjälpa till med ledsagning, både i vardagen och under längre resor.

Så länge jag lever vill jag känna att jag verkligen gör det till hundra procent. Min autism gör att jag tycker om att gå in i nya projekt och jobba väldigt fokuserat och intensivt. Varje år sätter jag upp mål för att klara av olika saker, det håller min motivation uppe.

På uppdrag av staden reser jag tillsammans med en grupp till olika boenden. Vi möter boende, personal och chefer, lyssnar på deras upplevelser och diskuterar vad som fungerar och vad som kan förbättras. Syftet är att säkerställa god kvalitet. När jag märkte att många av de boende upplever utanförskap, hörde jag av mig till staden och föreslog att det borde satsas mer på utbildning. Det finns nämligen en stor okunskap om funktionsnedsättningar i samhället. Jag föreslog att åka runt till både skolor och ungdomsgårdar för det är ju barnen som till stor del formar framtiden. Staden var positiv till förslaget och jag ser fram emot att börja föreläsa mer framöver.

Sedan några år tillbaka driver jag podden ”Ett varv i mina skor”, där personer får äta med ögonbindel samtidigt som de får möjlighet att berätta om sitt liv. Jag har till exempel intervjuat författare, en psykolog, en person som sysslar med dumpstring, en person som arbetar med palliativ vård och en som jobbar med språkforskning.

Musiken och sången finns också alltid med mig och har räddat mig många gånger när jag inte mått bra. Det händer att jag skriver egna låtar och jag sjunger i en gospelkör. Tack vare att kören repar i närheten av där jag bor får jag hjälp dit och hem av körmedlemmar. Eftersom antalet färdtjänstresor är kraftigt begränsade, är detta en avgörande förutsättning för att jag ska kunna delta.

Mycket går inte att göra på grund av att jag inte ser, men jag kämpar för att i allra största mån känna mig som en del av det stora hela. Man får försöka fokusera på det som är bra för att orka fortsätta lite till…